Ibland händer saker i livet som är lite oväntat och nästan overkligt. Jag vet inte om jag gjort nåt speciellt bra eller nåt riktigt elakt i livet. För senaste åren har det hänt saker som man lixom sitter handfallen inför. Man bara gapar och funderar "vad var det som hände?".
Jag tror ju att allt händer av en orsak. Det måste göra det.
Det måste finnas en anledning till att man såras så djupt att man tror att man ska gå under... för att sen inse, när man reser sig igen, att man gått starkare ur det. Man känner det inte då, för då är man så innerligt trasig...
Det måste finnas en anledning till att man upplever det där häftiga och extraordinära med nån, att man ger sig helt åt en passion och åt en känsla. Att man förblindas av det vackra och inte har ögon att se det andra med.
Det måste finnas en anledning att vissa människor korsar ens väg, det finns en anledning till att man gör vissa saker utan att tänka på konsekvenserna av det.
Det måste finnas en anledning till att man prövas hårt under perioder i livet. Det måste finnas en anledning...
Vadan detta nu då? Att jag reflekterar så över livet?
Jaaa... jag vet inte. Men jag tror att det vänder nu, det är nog det. Att jag känner lite medvind... Det är inte helt lätt med allt som händer, klart att jag upplever en del vånda och så oxå... Men det är ju så, allt är inte lätt! Man passerar många övergångsställen, visa slår om till grönt, andra lyser konstant rött... Ibland trotsar man den röda gubben och går ändå. Allt som oftast väntar vi på grön gubbe dock...
Och i vissa fall, då väntar man... på att det ska slå om. Man trycker igen och hoppas att det ska slå om. Men det förblir rött. Och tillslut, inser man att det kommer förbli rött... och man kan inte gå ändå... för trafiken är tät... man skulle inte överleva till andra sidan. Det är då man får se sig om efter en annan väg... det kan bli längre så klart. Och omvägen kanske gör att det tar lite längre tid.
Men det är då... det är då man måste tro att det finns en mening. Stegen är ofta tunga... men för många händer det just under dessa omvägar att man upplever nåt som förändrar nånting. Och att då våga stanna upp och möta upplevelsen, är det inte alla som klarar av. Men fixar man det, om man klarar av att inte vika undan, kan man kanske få en glad överaskning...!
Det finns en mening med allt! Man ser det inte kanske på en gång... men det finns en mening!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar