Vecka 21

Äntligen! Vi har tagit oss förbi den där dagen eller de där dagarna som har känts som en milstolpe. 19+1 las jag in och 19+4 så var det över. Nu har jag tagit mig till 20+0 och alltså gått in i vecka 21. Känns väldigt skönt att kunna lämna det bakom sig! Trots att allt har gått bra hittills egentligen så har dom här dagarna varit lite tuffa. Just att tänka tillbaka och veta att det var precis nu...

Men varje dag nu så känner jag iallafall en av de små tydligare och tydligare. Den som ligger längst ner ligger nog just nu med fötterna neråt, för det känns lite som om han sparkar livligt där nere på kissblåsan av och till :)

Han som ligger övers kan jag känna mer diffust, men han ligger oxå mer omgärdad av moderkakan som dämpar. Så det är därför han känns mindre. Jag är inte orolig för det alls för jag känner ju båda, bara det att den ena känns mer.

Däremot så kommer det allt mer signaler på att det börjar bli trångt. När jag har ätit så blir jag oftast tvungen att lägga mig för att pusta ut lite. Det blir lixom full på en gång, trots att jag är hungrig som sjutton så får det inte plats med så mycket mat. Jag försöker äta ofta och lite, men det känns lite som om jag måste göra det ännu bättre. Jag blir proppmätt och sen efter en stund så är jag hungrig som en varg igen.

Har dessutom börjat få lite hjärtklapping och bli lite yr då och då. Men det förklarade BM som att blodvolymen ökar väldigt mycket nu och även vikten på de små blir ju högre nu, så allt tar plats på ett annat sätt. Så det är bara att vänja sig, det kan ju hålla på fram till april nånting så...

Snarkat har jag börjat med oxå, stackars Erik! Men jag vaknar av det själv så jag kan vältra över på sidan. På sidan går det bra. Ja herregud. Det är ju inte slut än heller. Men oavsett hur mycket krämpor det är så är jag väldigt lyckligt lottad som får uppleva det, två små mirakel växer till sig i min mage och från ca 3-4 framåt går dom att rädd om dom bestämmer sig för att komma... DET känns väldigt skönt och jag hoppas veckorna går fort!