En vecka

Nu är det en vecka kvar. Sen går flyttlasset. Jag är färdigpackad och redo. Det är så klart jätteroligt, spännande och förväntansfullt. Men samtidigt lite vemodigt oxå. Min fina lägenhet, Jenny... På sätt och vis känns det väldigt trist att lämna Borlänge med allt som hänt här.

Nu åker jag ju till nåt helt nytt och på sätt och vis en ny fas i livet. Givetvis ser jag fram emot det, men lite så där otäckt är det. Erik är inte otäck! Men det blir ju en helt ny stad och allt vad det innebär. Roligt, intressant, spännande och lite jobbigt. Mest av de första tre :-)

Jag söker jobb och hoppas att det blir nån positiv reaktion kring det snart. Det skulle vara så skönt om det blev ordnat. Sen boende skulle vara skönt om det löste sig oxå, det får gärna gå hand i hand så inte ekonomin blir skit. Men det kommer att lösa sig, det kommer att göra det. Om man tror och kämpar för det så blir det så!

Och Erik... Han är så go! Han försäkrar att det är ok att jag bor hos honom under tiden. Att det är bättre att jag hittar rätt boende än att jag tar nåt bara för att. Han är verkligen bäst.
Nu efter två veckor isär börjar det kännas jobbigt faktiskt. Saknar hans närvaro starkt. Han finns ju där, alltid. Men nu känns det som länge sen jag fick känna hans närhet och höra hans andetag intill mig. Den är härligt att känna så! Då vet man att han har den plats i hjärtat som man reserverat där. Men det är oxå väldigt tomt. Nu är det två veckor sen vi sågs och det känns starkt nu. Vill inte gärna vänta längre.

Har lite kvar att plocka med innan jag kan känna mig helt klar, men sen är det enbart väntan på att han kommer hit och hämtar hem mig till Jönköping. Nu vill jag hem till mitt nya hem, nu vill jag hem till Erik.

Published with Blogger-droid v2.0.10