Söndag och regn

Idag är det en del göromål som måste tas tag i. Usch, såna där saker som man inte riktigt vill ta tag i men måste. Aja, bara att knipa käft och göra det.

Senaste veckan, kanske två veckor, har Blessin varit låg igen. Lixom inte riktigt sig själv. Hon har besvär av sitt ben och ont från och till. Jag vet inte om det är det som bidrar till att hon är lite låg, men sen löpte hon ju för inte så länge sen så skendräktighet är väl ingen orimlighet.

Sen tänker jag på att hon snart fyller 9 år. Tänk att hon är så gammal. Lilla stumpen. När hon kom skulle hon fylla 2 ganska snart och som en bubblande liten kärlekstomte. Hon verkligen tog mig med storm den där hunden. Nu ligger hon intill mig i soffan och snarkar. Hennes nos är lite grå och tanfärgerna inte riktigt lika djupa som dom har varit. Jag ser att hon tappar i formen år från år. Hon är i fin form, det är inte det, men de välsvarvade musklerna blir mindre tydliga och hon börjar faktisk bli gammal den lilla loppan.

Det är aldrig roligt att hundarna blir gamla, men det går ju egentligen ganska fort. 7 år sen hon kom ganska precis nu i augusti. Det betyder att c-kullen fyller 7 år oxå, helt galet. Galet att det är så många år sen. Tycker fortfarande att c-kullarna är nyligen vuxna. Hahaha!

Men min lilla loppa börjar bli till åren och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med hennes ben. Det blir bättre så sakteliga, men så händer det något som gör att hon drar till det eller gör nåt med det och får ont igen. Det kan vara nåt så enkelt som en katt i en buske eller en knuff från en annan hund. Jag har fått lite mer Rimadyl att ge henne som en kur nu i 14 dagar. Verkar det inte som att det tar denna gång så får vi nog åka en sväng till veterinären igen. Svårt oxå när dom inte hittar nåt. Hon visar ju inte med en min att det skulle göra ont eller så när hon står där på bordet hos veterinären. Inte heller när jag försiktigt tänjer lite och försöker se om hon reagerar.

Jag hoppas det vänder under hösten så hon blir lite gladare igen, för jag tror att det är en del av hennes lite låga sätt. Att benet stör henne och att hon blir lite trött av att ha ont.

Lite så där tvångsbetingat

Idag ringde en vän till mig och berättar detta som utspelar sig i en butik:

Hon ska betala för sina varor och betalar med kort. Det är en manlig expedit.

Expediten: Här, varsågod, en liten autograf på den.
Hon: Jaha, ja... ok. Du kanske vill ha telefonnummer också?
Expediten: Ehhh... jaaa... kanske det...*ler lite*
Hon: Eller... alltså... kanske inte idag... jag bara skoja!!!

Hahahaha! Det var så roligt! För hon ringde och frågade om det var nåt fel på henne, att hon inte kan låta bli att ragga. Och det är alltså inte för att ragga som hon kläcker ur sen såna grejer, utan det bara kommer. Hon är i ett stadigt förhållande så hon söker inte alls nån. Och har inget behov av nån form av bekräftelse... det bara kommer. Tyckte det var kul! Stackars killen fick ett litet erbjudande och två två sekunder så togs det tillbaka...!

Sen berättade hon att hon hade pratat med nåra bekanta om skiljsmässor och separationer. Hennes bekanta hade sagt att det kan ju vara svårt att hitta nån ny så där när man är lite äldre. Hon sa då spontant:

- Jaha, nej det tror inte jag. Jag raggar ju mest hela tiden.

Hennes bekanta undrade lite så där vad hon menade...

- Jaaa... neeeej... alltså inte så. Men jag gör det utan att lixom fatta att jag gör det! Om X lämnar mig så kommer jag nog ha en ny kille på två dar.

Hahaha! Vi kom fram till att hon hade raggnings-tourettes :)

Kan tänkas att nån är nyfiken?

Jag vet inte, men kanske är nån lite nyfiken på vad som händer i mitt liv. Inte så mycket egentligen. Men samtidigt ganska mycket. På lite olika fronter så skapas det möjligheter och öppningar. Sånt är alltid trevligt.

I veckan fick jag blommor, kanske att nån uppmärksammade det på FB. Och igår la jag ut ett litet "dagens söta"... Många tryckte gilla på den statusen men frågade inte mer om den. Det är alltid roligt att ge små små hintar om saker och sen inte säga mer. Alltid roligt att göra andra lite nyfikna.

Det finns nån i mitt liv. Han har funnits där ett tag, som vän. Bara lyssnat på allt och funnits där som ett bollplank. Vi känner varann väl men ändå inte fullt ut. Nu under sommaren så tog han ett steg närmare mig och in i mitt liv på ett annat sätt. Och vad det blir av det, det vet jag inte.

Tanken var kanske att skoja till detta inlägg och göra det lite så där som jag tycker är roligt att skriva. Men så känner jag att just nu ville jag bara tala om att han finns i mitt liv och jag är glad för det. Det är inte så att jag ser oss som ett par... men vi dejtar exklusivt. Så kan man väl säga :)

Han är otroligt fin och gör mig glad. Kanske berättar jag mer om honom nån dag. Om det är nån som är nyfiken menar jag ;)

Ibland vänder det fort

Som ni vet hade jag planerat en ytterst trevlig parning mellan Lava och Putte. Lavas löp var förväntat i oktober nångång ungefär. I onsdags kväll fick jag meddelande av fodervärdarna att det verkade vara nåt på gång. Jag ringde dem på förmiddagen för att kolla läget. Och efter en liten stunds prat bestämde vi att dom skulle åka iväg och ta progesterontest. Kl 13 var dom och tog testet och 15.30 ringde Henrik. Veterinären hade sagt: Hon har 25,1 i progesteron, är i höglöp nu. Hon ska paras idag eller imorgon.

PANIK! det var bara att kasta sig i bilen och möta upp Henrik för att hämta Lava, bränna upp till Emma och Putte. Timmarna gick och det blev sent innan jag kom upp. På vägen upp så försökte Emma hitta en plats för mig att sova, jag ringde vandrarhem och kontakter uppe Sundsvall... Inget napp... Till slut fick jag idén att ringa Sofia som har Gibson! Hon kunde ordna sovplats, gulliga Sofia. Precis efter så ringde Emma och berättade att hennes mammas granne hade ett gästrum som jag fick sova i.

Tänk vad folk ställer upp! TACK Anna för din gästfrihet!

Iallafall så försökte vi tussa ihop Lava och Putte där direkt när jag kom. Lava var lite intresserad men inte så där överdrivet först. Sen kom dom igång lite och Putte försökte lite grann. Men klockan var sent och både hundar och mattar var trötta som sjutton. Så vi beslöt att sova ett par timmar och försöka igen på morgonen.

Vi bar upp alla mina grejer till gästrummet hos grannen och sen slocknade alla hundar tvärt. Jag var lite uppe i varv av hela apparaten så jag somnade väl kanske vid 2-snåret.

På morgonen så försökte vi på olika ställen, men Putte hade inget som helst intresse för Lava mer än att hon var en kul lekkompis. Ni vet inte uppvaktning utan bara leka för att leka. Lava var inte heller så intresserad, putade väl lite lite grann, men hade inte själv nåt driv att uppvakta Putte. Så vi beslöt och för att ta paus ett par timmar och försöka igen efter lunch.

Så jag tog hundarna med mig och åkte in till stan för att äta lite och så där. Sen bar det av hem till Emma så Putte kunde få lite konkurrens av Figo. Figo är normalt sett ganska intresserad och blir PÅ när han träffar löptikar. Men det märktes direkt att inte han heller tyckte att Lava luktade så gott. Då bestämde jag att vi skulle åka hem. Det roliga var över. Lavas löp var över.

På vägen hem så tänkte jag att jag ville prova med en hane med starkt driv, Putte är ganska mjuk och dessutom nybörjare så jag tänkte att en riktigt driven hane kanske skulle ge det sista av löpet en chans. Jag började jaga en hane som kunde ställa upp på kort varsel. Det är ju så att jag ville ha Putte, dte var ju han som var utvald. Men Lava har haft tysta löp så jag vill på nåt sätt ta reda på om hon överhuvudtaget släpper till. Givetvis ska det vara en hane som passar Lava oxå, det är ju inte bara en hane, vilken som helst, som skulle duga. Efter mycket sökande och ringande så fick jag tag på Sandra med Ozzi. Dom var hemma och kunde ta emot med så evinnerligt kort varsel.

Vi landade där vid niosnåret på kvällen och Ozzi var DEFINITIVT intresserad. Han gjorde ALLT för att få Lava att gilla honom. Men hon hade definitivt gått ur löp. Hon spottade och fräste som en spottkobra och lät honom förstå att han inte skulle göra sig besvär. Men det var hur som helst skönt att se att HON fick avgöra om hon ville eller inte. Med Putte visste jag inte om det var brist på driv hos honom (givetvis för att Lava säkerligen redan när vi kom upp på natten var på väg att gå ur löpet) som gjorde att det inte blev nån parning. Nu visste jag att Lava HADE gått ur löp, ingen tvekan.

Supertrist och ledsamt att vi missade detta löp. Det är svårt att få koll på Lavas löp då hon haft tysta löp. Och hade jag åkt till Ozzi redan på torsdagen så hade det säkerligen blivit parning. Men jag hade ju bestämt Putte och då är det ju så. Hade ju ingen tanke då på att ta en hane närmare...

Med facit i hand så kan det säkert vara bra att ha en "reserv" iallafall i tanken om det blir bråttom. Men men, nu är det som det är. Nya tag på nästa löp. Jag ska ta mig en funderare på hur jag lägger upp det den gången. Kanske måste jag ta en hane närmare eftersom Lavas löp är så svårbestämda. Det är klart att det svider eftersom jag verkligen tror på Putte och Lava. men blir det aldrig parning så spelar det ju ingen roll att man VILL det så gärna. Putte och Lava är ju båda två nybörjare och med alla omständigheter så får jag väl inse att det är för långt med transporten upp till Sundsvall om det blir så här bråttom.

Aja, det tåls att utvärderas.

Ozzi hur som helst tyckte jag väldigt mycket om. Husse och matte var väldigt trevliga människor och trots att jag kom så sent så var dom bara tillmötesgående och glada. Tack för gästfriheten! Och vilket hus dom bodde i... jisses! Trädgården var enorm... underbart ställe för en pinscher att röja järnet på!

Väl hemma igen hade klockan blivit kring tolv på natten innan hundarna var rastade och allt var uppburet till lägenheten. Jisses vad trött jag var! Både psykiskt och fysiskt påfrestande att vara på en sån där panikresa. Har känt av det även idag, men sov länge iallafall. Hundarna har även dom varit trötta och inte velat göra många knop alls. Så vi har haft soffhäng mest hela dagen.

En sväng tog vi hem till Jenny och städade ur bilen som jag har nu när Zingo är här. Det var ett litet tack för att jag hade den nu när jag skulle så panikartat iväg. Rastade Jennys hundar en sväng oxå för Jenny var inte hemma. Hon kom när jag höll på med bilen så vi fick chans att bubbla lite.

Nu har vi landat med våra rumpor igen i soffan och är väldigt slitna... men det är mysigt att sitta här och höra Blessins snusande och Zingos snarkande :)   

Göra nytta

Idag har jag gjort nytta! Har ringt elbolaget som jag har el och stadsnät ifrån, bett om att få mina fakturor månadsvis istället för kvartalsvis. Blir så grinig när kvartalsräkningen kommer, det är ju ett ganska stort belopp. Sen är det väl så att jag BORDE lägga undan varje månad... men det gör jag ju inte. Så nu blir det per månad istället. Passar mig bättre!

Sen har jag ringt Tele2 och sagt upp mitt mobila bredband. Har inte använt det alls sen jag flyttade hit och när jag åker iväg så har jag allt som oftast bara telefonen med mig numera. Jag har inget direkt behov av det som jag känner just nu. Jag kan köpa ett sånt där kontantkortsmodem om jag skulle behöva det framöver. Fiffigt nog så gick bindningstiden ut imorgon och sen är det ju uppsägningstid på det. Men det var jag beredd på så det är ju inget att knorra om. Bara att säga upp!

Tycker om att göra mig av med skit som man inte behöver ha. Eller skit, men saker som är onödigt. Sa upp en del som jag inte behöver helt enkelt. Det vart nästan en tusenlapp :) Så visst gör det skillnad.

Det finns roligare saker att göra med den tusenlappen än att spendera den på sånt som jag knappt uppskattar eller använder. Supernöjd.

Frivillig bloggpaus

Ja det har nog blivit så. Jag har inte haft så mycket lust att skriva och ibland har jag öppnat bloggen för att skriva men lixom inte kommit till att det blir nån text producerad.

Zingo är här fortfarande och ska vara här till nästa vecka. Det finns inte så mycket planer på nånting just nu. Har börjat jobba igen efter semestern. Sommaren kom ju aldrig riktigt och nu är den över. Men på nåt sätt så har den här sommaren satt sina spår ändå med minnen.

Om en och en halv månad åker jag till Kroatien med mamma, syster och en av mammas kompisar. Tror att jag kanske behöver ladda batterierna lite där. Eller inte så att jag är urladdad på så sätt. Men jag tror att det kan vara kanon att komma ifrån lite. Hösten är lite oviss och det blir härligt att komma iväg och bara mysa med familjen.

I helgen som var så var det Mälarpinschern. Mycket trevligt och härlig stämning! Jag var slut och nöjd när jag somnade på kvällen kan jag säga :) Men mer om det kanske en annan gång.

Jag har precis kommit igång och lyssnar på ljudbok igen. Det är bra för mig. Jag varvar ner och slutar fundera så mycket. Nyttigt! Nu ska jag faktiskt göra slag i saken och ta och laga lite man med ljudboken i öronen :)  

Oj vad tiden går!

Jag har tappat lite greppet om skrivandet känner jag. Men det får bli ändring på det.

Har jag nåt att berätta då...? Hmmm... jag vet inte. Zingo är här igen. Hon ska vara här i två veckor. Så har jag börjat jobba igen, fingret är återställt och fungerar som det ska iallafall. Jaaa... neee... jag går och lägger mig så skriver jag mer imorgon :)