Varje gång jag känner att det vänder och blir bättre så kommer det ett par dagar som verkligen är skit. Nu har jag försökt hålla ihop medans Erik varit borta och det har gått ganska bra. Var ju och hälsade på i Trollhättan där han var, men åkte hem efter bara en natt. Kände både att det är skönt att få lite helg hemma och hinna fixa lite, dels att jag inte ville störa Erik. Han satt mycket och pluggade så jag tyckte att han skulle få vara ifred.
Men usch, det var inget roligt. Sen när han kom hem så bröt jag ihop lite grann... av lättnad och av anspänning att ha behövt "skärpa till mig". Så igår när han då äntligen kommit hem så var jag verkligen inget roligt sällskap.
Sen skulle han iväg igen idag på konferans med jobbet, bli borta över helgen. Shit vad jobbigt att gå till jobbet! Har suttit och kämpat hela dagen med gråten. Fixade det ganska ok ändå. Ja till råga på allt så går bussarna på sommarschema så det funkade inte alls att ta sig till jobbet! Tog 1 tim och 20 minuter. KUL! Likadant när jag skulle hem så passade inte bytet av buss så jag fick åka hela vägen in till stan och byta... Inte riktigt rätt dag för att tramsa. Bläää!
Väl hemma så känner jag nu att jag bara vill sova. Är totalt slut och känner mig totalt omotiverad till att gå ut och gå, som jag måste. Kanske blir det en kortare prommis idag... eller så biter jag ihop bara. Det är skönt att sova sen när man är duschad och så. Dessutom så går morgonrutinen lite snabbare om jag har duschat ikväll. Och jag orkar inte duscha om jag inte har svettat ner mig på prommis.
Ja ja ja... jag går väl då! Men bara för att jag måste och inte för att jag vill! Skitdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar