Onsdag. Så långt till helgen. Men det är ju torsdag imorgon. Ja det är det men det känns ändå oändligt långt tills fredag. Anledningen är att Erik åkte på kurs idag. Han har pluggat och läst på inför denna kurs i två-tre veckor nu så det är kanon att han kom iväg och får göra tester och labba.
Det är bara det att jag saknade honom redan igår kväll :(
Jag mår bättre och bättre, det går oftast bra att hantera sorgen och minnena. Men jag har märkt att jag får en stor oro i kroppen när Erik inte finns nära till hands. Han är min trygghet och den jag har allra störst behov av.
När jag kom hem från jobbet idag så la jag mig på hans säng och snosade på hans kudde en stund. Förra veckan kom mamma hit och vi åkte upp till Stockholm för att fira min systersons student. Vi åkte på torsdagen, sen på fredagen åkte vi neråt igen får att fira lite nationaldag hos mamma med grillning. Redan då på vägen hem till mamma kom det lite ångest och panik. Jag ville bara hem till Erik.
Jag inser ju att jag måste utsätta mig för det. Och det är väldigt bra att börja med att vara med syster och mamma, mina allra finaste nära! Och det är ju inte det att jag inte mår bra med andra än med Erik, men han är den som är med mig i sorgen och i allt som hänt. Sen på morgonen när jag skulle hem så insåg jag att det skulle bli en skit-dag. Kände ångest på morgonen direkt och det var väldigt skönt att komma hem igen sen. Vi kramades och det blev lugnare i själen igen.
Nu ska han vara borta till måndag kväll. MEN jag ska dit på fredag efter jobbet och pussa på honom lite. Blir kvar över natten och åker hem sen kanske på lördagen. Känns mysigt! Lite långt tills dess... men det är ju som det är. Får stå ut. Har en del att göra på jobbet denna vecka så det är kanske bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar