Åt precis lunch. Jag fick pannbiffar med sås, hela frästa champinjoner och sallad. Jag kommer på när jag äter att egentligen är svamp ganska otäckt i konsistensen. Den är lixom lite så där svampig och konstig. Jag har alltid gillat svamp. Alla sorters svamp. Jag är oxå ganska känslig för konsistenser. Så det är lite märkligt.
Minns en gång från lågstadiet när vi i klassen gick ut i skogen och plockade svamp. Vi var i skogarna kring Bögs gård (jo det heter så). Martin som var min bästis hade sin svampbok och kunde en massa om svamp som hans pappa lärt honom. Vi plockade en Icapåse var med alla möjliga svampar som var ätliga. Allt i en enda röra i påsen. Det var gula kantareller, trattisar, trumpetsvamp och en massa soppar. Även nåra ätliga riskor och fingersvampar. Jo men visst.
När mamma kom hem på eftermiddagen visade jag stolt upp mina fynd. Hon blev helt förskräckt! Hon sa: "Kattis jag kan inte vad alla dom här svamparna heter... jag vågar inte tillaga dem. Vi får kasta det."
Jag var helt förkrossad, men tog det ändå ganska bra tror jag efter att hon förklarat att om man ska plocka svamp så måste man VETA vad man plockar. Och gärna lägga dem i en korg så de ligger luftigt. I en plastpåse som hanterats av en 8-åring en hel dag i skogen så är de flesta svamparna i ganska dåligt skick... så ok, jag tog den förklaringen.
Men lite lustigt är det ändå, det där har jag haft i minnet VARJE gång jag gått i skogen och plockat svamp :) Jag lägger alltid olika sorters svamp i olika påsar eller delar iallafall upp dem i korgen så gott det går. Och jag plockar i princip bara gul kantarell, trattkantareller och trumpetsvamp. Ibland karljohan och andra soppar om dom är riktigt fina. Men jag hör min mammas röst: "Inte blanda i påsen, plocka bara det du VET är ätligt!" Satte sitt spår där när jag var 8 år :)
Men tillbaka till svampen i maten. Jag tänkte på att den där svampen egentligen är lite otäck. Runda och lite så där "svampiga" i konsistensen. Trots det gillar jag det! Mycket! Jättegott är det.
Men det är inte gröna ärtor. FY! Små kulor som ploppar så där otäckt i munnen. Huvva! Och ut kommer det nåt kletigt och slemmigt. *ryser* Alltså... smaken är det säkert inte nåt fel på, det är ytterst få smaker som jag inte gillar. Men ploppandet... det gör mig alldeles knäckt! Fy sjutton vad otäckt! Sen gillar jag ju majs. Men det ploppar ju oxå på sätt och vis. Är inte det märkligt!? Jag gillade inte vattenkastanjer förut. Det knastrade i munnen och jag rös och fick kväljningar... Så en dag så fick jag för mig att det var gott. Nu ÄLSKAR jag vattenkastanjer, jag petar gärna ut dem ur maten och sparar till sist :)
Andra saker som jag gillar är fisk. Av egentligen alla sorter utom strömming. Strömming är gott i smaken, verkligen! Men benen.... jag KAN inte med benen! Här om dagen gjorde jag lax i ugnen. Jag brukar gilla lax och det smakade gott. Tills jag fick ett ben i munnen. Då går det inte mer! Jag kan knappt äta klart! Hemskt! Nu står det en låda med lax i kylen som troligtvis inte kommer bli uppäten, för värmd fisk är inte så kul. Och värmd fisk med ben. Nej tack! Erik är inte så känslig så han kanske äter den ;)
Det är hur som helst lite märkligt att man har så mycket tok för sig. Kapris! Det gillar jag inte! Dom små jävlarna ploppar ju oxå i maten... och dom smakar inte helt kul heller. Men det är ploppandet jag inte klarar av. Oliver är inte så gott. Men jag kan inte låta bli att äta dem om jag får dem i en sallad eller så... som lite gott-äckligt lixom. Lika med sushi. Jag tyckte det var äckligt första gången jag smakade, men fick nån sån där hatkärlek till det. Nu älskar jag det.
Men ärtor. Det går inte. Och inte kapris. Och sån där färdig "Ärtor, majs paprika"... fy fasen! Otäckt! Ploppande, osötad majs och DESSUTOM bitter paprika. Baaaaaahhhhh!
Men om nån frågar mig om det finns nåt jag inte äter så svarar jag oftast "Jag äter allt!" så ler jag om ber till min lyckliga stjärna att det inte blir gröna ärtor till maten. Blir det sen gröna ärtor så vet jag att det inte finns lyckliga stjärnor. Än så länge har det aldrig hänt och jag lever på hoppet att min lyckliga stjärna skyddar mig mot livets onda: gröna ärtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar