Nu är flytten avklarad i alla fall och alla saker som ska flyttas till nya lyan är flyttat. Sen är det ju hela den här grejen med att packa upp... JISSES. Men det får ta den tid det tar. Punkt. Erik, Jocke och Martin var väldigt tappra och bar både möbler och kartonger hela dagen. Tydligen var både Jocke och Martin glatt överaskade att det redan var packat och stod i ordning för att flyttas. Jaaa... vad annars, tänkte jag? Men tydligen är det så att det är ganska vanligt förekommande att när man frågar om nån kan hjälpa till att flytta så betyder det att man ska hjälpa till att packa också. Eller i alla fall så har det hänt för dem båda ett antal gånger. Mycket märkligt tycker jag! Packa gör jag gärna själv tack :)
Det gick i alla fall väldigt bra och nu är vi på plats. Stackars Erik fick dessutom bära mer framåt kvällen, ni vet det där sista man ska ta på sista svängen bara... Just det. Det som fyller upp mer plats än vad man tror.
Sen har han byggt garderober ett par dagar. Han och Jocke bar upp garderober i söndags och sen har det byggts Men nu står dom på plats och vi kan fylla dem med kläder. Så smått tar det form i alla fall. Men i helgen ska vi åka iväg till Köpenhamn och bara ta det lugnt och koppla av. Ska bli så skönt efter alla läkarbesök, packning och flytt. Jocke följer med också, så det blir jättetrevligt. Hotellfrukost och strosa på ströget...
i förra veckan var vi på KUB-test. För er som inte vet så är KUB-test nåt man blir erbjuden när man fyllt 35 (och i vissa landsting även innan), man kontrollerar bebisens nackspalt och mäter den. Sen har man även tagit blodprover i förväg och båda dessa läggs ihop och sen tas det fram en sannolikhetsberäknig för tre olika kromosomavvikelser. Dels Downs syndrom och sen är det två till. Trisomi 18 och 13, dessa innebär missbildningar och utvecklingsstörning. Downs syndrom känner ni säkert till :)
Så för tre veckor sen lämnade jag blodprov och förra veckan var det då dags för ultraljudet. Sköterskan var väldigt pedagogisk och förklarade innan hur allt skulle gå till. Sen var det upp på britsen och få varm gelé på magen. Den lilla ville inte riktigt samarbeta till att vi fick nån bra bild med oss hem, men värdena blev bra i alla fall. Låg risk för alla tre avvikelserna så det var skönt!
Om man får låg risk så gör man inget mer. Får man hög risk så kan man göra fostervattensprov eller moderkaksprov. Det är ju inget roligt ingrepp att göra då det finns en risk för missfall, men hade vi fått hög risk så hade vi gjort nåt av det. Nu slapp vi det och det känns kanonbra! Gör man nåt av de proven får man ju ett glasklart besked, så ur den aspekten så är det ju bra. Men slipper man göra proven så känns det ju så klart ännu bättre.
Så efter besöket på Ryhov gick vi hand i hand till bilen och Erik säger: "Alltså nu vart jag ännu mer nervös! Det är ju riktigt på riktigt nu!" Och visst är det så. Att få se den lilla där inne, med huvud, kropp och små armar och ben... det är rätt häftigt faktiskt! Jag blev lugn av besöket, men han vart lite mer nervös :) Sötisen.
Denna vecka har vi varit till min gynläkare och kollat moderkakan igen. Alltså kollat hur den ligger och att allt ser bra ut. Det såg bra ut! Den ligger fortfarande lite över mynningen men har flyttat på sig så det är positivt. Sen hade jag nåt som kallades för polyp, en ganska vanlig "åkomma" man kan ha. Det är som en liten utväxt från slemhinnan i livmodern. Inget farligt och efter bebisen har kommit tar man bara bort den. Men man gör inget sånt ingrepp nu under graviditeten. Den kan tydligen blöda lite, så det ska jag vara beredd på. Men det är heller inget farligt så det får man väl vara beredd på då.
I övrigt går det liiite bättre med illamåendet tror jag. Det kommer inte riktigt lika ofta och våldsamt nu tycker jag. Så det finns hopp om att få slippa snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar