måndag 29 maj 2017

Helt galet vad tiden går :)

Ja jag har ju insett att det här med att blogga liksom inte hinns med. Eller, jag prioriterar inte det helt enkelt. Att ha barn är tidskrävande och att ha tvillingar är, tror jag i alla fall, ännu mer krävande. Allt händer i turbofart, oftast samtidigt och det är svårt att hinna med att njuta under tiden.

Lucas och Alexander är de två mesta och bästa killarna i världen. Alltså det är ju fantastiskt hur man är skapt som förälder, att man älskar sina barn så ofantligt mycket! Det trots att man, jag i alla fall, nästan varje dag får lov att tänka till och inte bli arg. Jo, arg blir jag ju ändå ibland, men ni fattar säkert hur jag menar. Barnen retar gallfeber på mig V A R J E dag. Jag svär inombords V A R J E dag. Men ändå, dom är de bästa, bästa i hela världen.

Båda två är sena med språket, sena i sin utveckling och vi tycker inte dom förstår så mycket när vi pratar med dem. Men dom är väldigt duktiga på det motoriska, dom undersöker väldigt mycket och har en fenomenal rumsuppfattning. Dom vet exakt hur man tar sig till alla hissar i våra gallerior till exempel, dom vet exakt vart man åker ner med bilen och att där finns det en stor intressant port. Dom lär sig våra stråk och kan sätta fart ut med dem med mycket beslutsamhet.

Så troligen fokuserar dom mycket av det dom lär sig till andra saker än talet och kommunikationen. Vi föräldrar tycker att det känns lite tråkigt att dom inte har börjat prata i någon speciell utsträckning, men samtidigt är vi ju oändligt tacksamma för deras andra kunskaper om andra saker.

Det är fascinerande med barn, alla är så olika :)

På onsdag är det tvåårskontroll på BVC, det ska bli kul att se hur mycket dom växt och lagt på sig sen sist. Vi ska även samma dag försöka hinna med TBE-vaccin på oss allihopa. Det är drop-in, så det borde kunna fungera att göra det efteråt.

Vi ska till Eriks mammas landställe på Ingarö sen på semestern och det skulle kännas bra att ta det vaccinet innan vi åker dit. Det ska väl tas fler doser, men det är aldrig för sent att börja ta det tänker jag.

Det är möjligt att detta inlägg blir det enda under 2017, vad vet jag. Men jag saknar att skriva. Jag tycker det är skönt att skriva och borde göra det mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar