Just nu sitter jag med Alexander i bärselen och Lucas sover i en babysitter. Jag ljuger om jag säger att det inte är körigt att ha två bebisar samtidigt. Ibland tänker jag att de som bara har en bebbe verkligen har det enkelt. Men så inser jag ju att jag har väldigt snälla barn och det finns dom som har ett barn som har det jobbigt med kolik eller andra saker som gör det körigt.
Nu ska jag erkänna en sak som säkert nån kommer göra nån upprörd eller illa berörd. Men jag känner inte den där djupa kärleken till killarna... Det där underbara och fantastiska som man läser om har inte riktigt infunnit sig här än. Självklart är jag stolt över dem och dom är ju den största gåvan man kan få! Jag vet inte om det är allt som hände med förra graviditeten, den här graviditeten, den hemska förlossningen och att jag blev så sjuk efteråt spelar in... Men jag är så himla trött i själen.
Jag vet ju att det kommer, jag vet att Lucas och Alexander kommer vara de mest fantastiska jag kan tänka mig. Men kanske tar det lite tid att komma på det, att kunna känna dom känslorna. Nu är grabbarna fortfarande ganska snälla, jag tror att vi har det ganska enkelt med dem mot vad andra har med sina barn. Klart dom har ont i magen ibland och är gnälliga. Och visst är vissa nätter upp och ner när dom inte sover så bra. Men på det stora hela så är dom snälla bebisar.
Jag skäms ibland för att jag inte känner mer, att jag borde vara mer hänförd av hela mamma-grejen, men jag är inte det. Vi gör det vi ska... jag gosar, tröstar, nattar och donar med dem... men än så länge så är det mycket för att det är så man gör. Jag försöker verkligen att göra lite skojiga saker som blir nåt att göra varje dag, som att komma ut lite på promenad, klä dem i lika kläder och annat som man kan göra med såna här små.
Aja, det reder sig så småningom. Alldeles säkert. Jag har ju fått världens finaste ungar och är lyckligt lottad att dela dem med Erik. Vi blir ju en liten familj, vi fyra. Det är verkligen nåt att ta vara på varje dag! Och jag tror att mina små apungar kommer bli allt det där jag vill att dom ska bli, finaste fina apungar :)
