Jag har sån himla tur!

Nu sitter jag här och bölar igen... *skrattar mellan tårarna* Men jag insåg efter att jag har lagt till varsin bild av mina underbara hundar i bloggen, att jag har sån tur!

Så klart är jag partisk och nästan alla hundägare säger ju samma sak om sina hundar. Men när jag ser bilden på min underbara Ghibli så inser jag vilken tur jag hade som fick in honom i mitt liv. Han kom ju som omplacering till mig och redan första gången vi träffades så visste jag att han var rätt. 

Han kom in i mitt liv och vi passade så bra ihop. Han var allt det som jag ville ha. Vilken oerhörd tur jag hade som fanns där i hans väg när han behövde ett nytt hem. Jag har aldrig någonsin sett någon av hans olater som ett problem. Vi har jobbat bort det som var viktigt för mig, sen har han fått ha kvar det som inte var lika viktigt. 

Det han blev ihop med mig var enastående. Han var unik.

Lite likadant är det med Blessin, hon kom oxå som omplacering kan man ju säga. Även om hon var planerad att komma hit som import till kenneln... så är hon ju en vuxen omplacering. Nytt land, nytt språk, ny matte och ny kompis. Men vi bara visste att det var Vi redan på Arlanda. Jag hade ju tänkt att hon kunde stanna hos mig ett tag... så vi kunde hitta nånstans för henne att bo. Men ca 30 minuter efter att vi tagit ut henne ur buren på Arlanda så visste vi att det var Vi. Och så har det varit sen dess.

I vår relation har ALLT varit enkelt. Det enda är att hon hatar mig när hon har valpar i lådan. Men då hatar hon alla och det håller i sig max en vecka. Och utanför lådan älskar hon mig. Men i alla andra avseenden har hon och jag funkat från första stund. 

Med henne har jag oxå jobbat bort sånt som jag tycker är viktigt att det fungerar, men lämnat det som är mindre viktigt därhän. Cathrine har sagt att hon är glad att jag tog henne när hon kom. Och det är jag med!

Nu är det bara hon kvar och hur vårt liv kommer se ut nu efter att Ghibli inte finns mer, det vet jag inte. Men vi löser det med.

Men att få dela en del av livet med Ghibli och Blessin är verkligen att ha tur! Nu har jag förhoppningsvis många år kvar med Blessin och jag är så himla glad över att hon är min. När vi nu är i från varann ett tag, så inser jag faktiskt att hon betyder mer än jag anar. 


Just nu fattas båda mina hundar. Om 8 veckor får jag tillbaka en av dem och jag längtar så!