Jisses!

Idag hade vi redovisning av vårt projekt som vi jobbat med nu så länge. Jag har känt mig ganska säker och inte alls nervös för det del jag skulle prata om. Det var ganska korta stycken för oss alla och det var planerat bra. Så i morse så vaknade jag och hade TOK-ont i huvudet. Men jag skulle inte banga ur idag, det bara måste gå. Så det var i med två alvedon och ut på en powerwalk med hunden en timme.

Gjorde mig iordning och tog jeansen som nu passar bra :) och en skjorta som jag inte kunnat ha på... typ 5 månader. Den passade! YAY! Nöjd och varken stressad eller nervös cyklade jag till skolan.

Väl där, när jag cyklade in på gården såg jag en bekant ryggtavla... Tomas. Hmmm... det var inte väntat. Men kul ju så klart! Redovisningarna drog i gång och vi fick höra att vår grupp skulle vara sist. för varje redovisning som vi fick titta på blev jag Allt mer nervös... Ansiktet hettade så där som det gjorde i början innan jag lärde mig hantera att stå inför folk.

För ett antal år sen när jag fick frågan att börja föreläsa på den utbildning jag precis avslutat, blev jag så smickrad och kände utmaningen... och tackade så klart ja. Fick lära mig den hårda vägen att hantera elevkontakt och att föreläsa.

Idag tycker jag att jag har lärt mig hantera min nervositet. Men tydligen så går man snabbt tillbaka till noll i vissa situationer. Som idag. HELT sjukt! Det var som att det var i högstadiet. Jättenervös! Tur att ljuset var släckt och att Tomas och Micke satt på sidan om oss som stod där framme. Vi drog igång och jag trodde jag skulle svimma. Som tur var stod jag vid bordet där datorn stod och fick koncentrera mig på att trycka fram mina och de andra bilder. Jag kunde inte förmå mig att vända mig mot Tomas och Micke när jag talade och prata direkt till dom. Jag minns inte vad jag sa ens en gång! I gruppen tyckte dom att jag inlett jättebra och sa att dom inte märkt av att jag var så nervös.

Jag har en tendens att bli först vit och sen röd i ansiktet och ner på halsen... Ser ut som att man har haft ordentliga övningar i sängkammarn... typ så illa! Ok, vi klarade ut redovisningen och kände oss riktigt nöjda med den. Så skulle vi få återkoppling av T och M... Till och med då kunde jag inte titta direkt på dem...! Försökte kyla ner halsen och ansiktet med mina iskalla händer... men det gick så där.

Helt knäpp var jag! Fingrade med min hårsnodd som jag sen la ner i fickan... men jag kunde inte sitta still. Tomas satt rakt framför mig på andra sidan bordet och Micke snett framför. Jag tittade på allt utom på dom. Hur himla nervös kan man vara lixom!!?? Galet...

På vägen hem gick jag och Jenny och pratade... hon sa att min inledning varit bra och att det inte märkts att jag var toknervös. Sen log hon och sa: "Kanske var det en speciell person som gjorde dig nervös?" och jag tänkte efter... svarade: "Kanske, men det kändes inte så...". Nu när jag cyklade hem tänkte jag på det. Och jag vet inte, känns ju urfånigt att det skulle vara närvaron av TT som gjorde mig alldeles tossig... Visst, det var oväntat, men hallå... man är ju ingen fjortis längre ;)

Vid återkopplingen efter redovisningen fick vi hur som helst bra respons och god bra inputs om hur vi kunde jobba vidare med det vi har och komma fram till ett slutresultat. Men jag var helt slut när jag cyklade hem... mentalt. Galet.

Innan vi gick hem skulle vi till Pirat Reklam och fråga lite grejer... väntade utanför entrén till skolan, skulle vänta in hela gruppen. TT kom ut och jag kunde inte titta på honom... Jisses Kattis! Så urbota dumt! Men han såg bra ut idag... kanske var det som ställde till det för mig. Fånigt. Galet. Väx upp CB!