It´s coming down to one

Jepp... nu är det en som jag fastnat för och skriver med på riktigt. Jag menar, en som jag skriver med... _på riktigt_ . Sen har jag funderat på det här med att skriva och sen dejta fler. Jag kan nog inte det! Jag vet att ni tycker att jag ska vara öppen. Men hur ska jag kunna vara helt rak och öppen om jag kanske ska träffa nån mer?

Näää... det passar inte mig. Så jag vill faktiskt inte dejta fler än en i taget. Och nu finns det en som jag fastnat för och vill träffa så småningom. En i taget. Det fungerar för mig. Inte fler. Och om det visar sig att vi inte passar för varann... då kan jag leta vidare.

Som det är nu har dessa tre mailat ganska regelbundet och det är en jag klickat med. Alltså, det kan man ju inte veta innan man träffats. Men han verkar bra och har humor, det vet ni ju att jag gillar... Så vad ni än säger så kommer jag bara att fortsätta skriva med en och sen får vi se.

Så får det bli. Punkt.

Sen får man ju tänka på att om jag hittar en man som jag faktiskt vill vara med och som vill vara med mig, då kommer ju troligtvis den mannen att läsa min blogg... och jag antar att det inte blir så spännande att förklara att jag skulle ha träffat andra samtidigt som han och jag började träffas. Vet inte, men jag själv skulle inte gilla det. Så nu undrar jag, visst måste jag säga som det är till dom andra två? Det är inget fel på dem, dom är fina och bra människor, men just nu finns det nån som intresserar mig mer.

Ja, jag vet inte. Säkert är det bara jag i detta avlånga land som resonerar så här... men so be it. Jag kan inte hålla på och dejta dubbelt. Det funkar inte.