Jaha.... vad ska man säga. Tre tappra krigare skriver till mig regelbundet. Alla tre har potential. Verkar vara bra killar/män. Jag har ju bara så svårt att komma till skott och träffa dem. Känns lixom säkert och trevligt på mail. Men att träffa dem skrämmer mig lite. Fånigt!
Nu får dom hur som helst vänta tills jag är klar med det projekt som vi håller på med i skolan. Känns inte som att jag kan släppa det just nu och börja träffa en massa folk som jag inte känner. Jag veeeeeet... det är så knäppt! Men nu är det så... Och det får vara så.
Egentligen är det väl en anledning för mig själv att få vänja mig vid tanken... men nu är det så. Jag har bestämt det. Det enda jag tänker på är att jag är ju typen som attraheras av personer som jag träffar och som gör ett intryck på mig... så svårt att känna att nån av dem lixom har DET. Jag vet! Jag måste ju träffa dem för att veta. Men jag tror ändå att ni fattar lite vad jag menar. Det kan vara ett sätt att röra sig... hur personen tittar på en... hur personen talar eller gester han gör... Ja, ni vet. Utseende så klart, men det är inte avgörande om andra tycker att han är snygg. Det finns otroligt mycket saker som är värderat högre för mig. Händer... hållning... jaaaa... det finns massor.
Och ja, det är ganska viktigt hur dom uttrycker sig på mail oxå, hur man klarar av att läsa det jag skriver. Om man ser mellan raderna osv... och det finns potential för två av de tre. Den tredje är lite sämre på att skriva... men verkar rar ändå. Så han får en chans, det är väl snällt? Två är hantverkare och en är akademiker. Jaja... vi får se! :)
Jag tror mer på hantverkarna, men man vet ju aldrig!
SvaraRaderaKram