Jag har sån himla tur!

Nu sitter jag här och bölar igen... *skrattar mellan tårarna* Men jag insåg efter att jag har lagt till varsin bild av mina underbara hundar i bloggen, att jag har sån tur!

Så klart är jag partisk och nästan alla hundägare säger ju samma sak om sina hundar. Men när jag ser bilden på min underbara Ghibli så inser jag vilken tur jag hade som fick in honom i mitt liv. Han kom ju som omplacering till mig och redan första gången vi träffades så visste jag att han var rätt. 

Han kom in i mitt liv och vi passade så bra ihop. Han var allt det som jag ville ha. Vilken oerhörd tur jag hade som fanns där i hans väg när han behövde ett nytt hem. Jag har aldrig någonsin sett någon av hans olater som ett problem. Vi har jobbat bort det som var viktigt för mig, sen har han fått ha kvar det som inte var lika viktigt. 

Det han blev ihop med mig var enastående. Han var unik.

Lite likadant är det med Blessin, hon kom oxå som omplacering kan man ju säga. Även om hon var planerad att komma hit som import till kenneln... så är hon ju en vuxen omplacering. Nytt land, nytt språk, ny matte och ny kompis. Men vi bara visste att det var Vi redan på Arlanda. Jag hade ju tänkt att hon kunde stanna hos mig ett tag... så vi kunde hitta nånstans för henne att bo. Men ca 30 minuter efter att vi tagit ut henne ur buren på Arlanda så visste vi att det var Vi. Och så har det varit sen dess.

I vår relation har ALLT varit enkelt. Det enda är att hon hatar mig när hon har valpar i lådan. Men då hatar hon alla och det håller i sig max en vecka. Och utanför lådan älskar hon mig. Men i alla andra avseenden har hon och jag funkat från första stund. 

Med henne har jag oxå jobbat bort sånt som jag tycker är viktigt att det fungerar, men lämnat det som är mindre viktigt därhän. Cathrine har sagt att hon är glad att jag tog henne när hon kom. Och det är jag med!

Nu är det bara hon kvar och hur vårt liv kommer se ut nu efter att Ghibli inte finns mer, det vet jag inte. Men vi löser det med.

Men att få dela en del av livet med Ghibli och Blessin är verkligen att ha tur! Nu har jag förhoppningsvis många år kvar med Blessin och jag är så himla glad över att hon är min. När vi nu är i från varann ett tag, så inser jag faktiskt att hon betyder mer än jag anar. 


Just nu fattas båda mina hundar. Om 8 veckor får jag tillbaka en av dem och jag längtar så!

Minnen från förr!

Just nu läser jag "Snabba Cash" av Jens Lapidus, ni vet den boken som har blivit film nyligen. I boken finns karaktärer som bor i Sollentuna och en del an handlingen utspelar sig i Sollentuna. Det nämns platser och till och med namn som ger mig flashbacks!

Det är kul och samtidigt väcks minnen. Roliga minnen om en massa tok... jag antar att vissa minnen poppar upp snabbare än andra. Hahahaha!

Och så idag. "Plopp" på facebook... "Hej, hur är det med dig? Det var länge sen!" 

En vän från just då, just det som jag minns så väl nu när jag läser boken... Det var roligt! Ett väldigt kort samtal... och mest artighetsfraser. Men ändå! Det var kul. Han hade ordnat upp sitt liv, det var skönt att höra. Han försvann lika snabbt igen från chatten. Kul att få lite korta nyheter om ditt och datt.

"Så olika"

En lite tunn historia... men delar av den är genial. Och dom delarna är verkligen skapta så man tappar fotfästet... Låter dramatiskt. Men så är det. Trevlig film med underbara inslag.

Och vem kan säga att denna blick inte påverkar en... ;o)

 

Jag som föredrar bruna ögon på en kille... men kom igen lixom!

Galet.

Ibland fastnar man i saker som faktiskt oftast aldrig händer.

Så kan jag tänka ibland. Jag fastnar i en "dröm" som jag tror faktiskt kan slå in. Men om jag tänker efter, så nej Kattis, sånt händer inte. Inte i den verkliga världen.

Kattis du är ju för sjutton en vuxen kvinna! Sluta drömma och tro att det serveras lösningar. Det serveras aldrig nånsin lösningar på problem. Man får lösa det själv. Det finns aldrig en enkel lösning på de stora frågorna. Så är det och jag antar att när man är 34 borde man veta det. Eller?

Jag letar svaren på två stora frågor och inser att det kommer vara jag själv som presenterar svaren på dom frågorna. Svaren kommer att vara mina egna. Men, om det är så, är det fel? Är det fel att lösa det stora själv? Det finns dom som tycker det. Man låter bli att ställa frågorna så slipper man höra svaren.

Jag har aldrig tvekat att fråga. Jag har frågat stora frågor många gånger i livet. Ibland ett undvikande svar, ibland anklagelser, ibland motfrågor, ibland undvikande, ibland bara tystnad... men vad händer den dag jag slutar fråga? Finna sig i att leva med frågorna obesvarade.?

Inte min stil alls.

Jag börjar om igen i livet just nu. Sent? Det är aldrig för sent. Man kan lära gamla hundar att sitta. Pratade med en gammal vän för en tid sen, denne vän sa: Jag fattar inte att du orkar!

Men vad är alternativet? Att finna sig? Att göra det som är enkelt? Och är det verkligen enklare att bara finna sig? Får man luft under sina vingar genom att finna sig? Visst fan kan man krascha, så är det ju. Men ska jag alltid ligga bakom långtradaren för att det är enklare än att köra om? Visst sjutton kan man behöva avbryta och lägga sig bakom igen. Men kommer man om, vilken befrielse!

So what om man ändå skulle av på nästa avfart! Då har jag i alla fall testat! Jag vill inte sitta i gungstolen på hemmet och säga: Om jag ändå hade försökt.

Och vem har sagt att det är enkelt. Inget är enkelt. Inte ett jävla någe. Jag tror att med tillräckligt många motgångar så måste det vända en dag. Än är det inte över, det finns tunga uppförsbackar kvar. Men jag vet att trampar jag själv och inte förlitar mig på att nån annan ska skjuta på, så kommer jag stå som Rocky i toppen av trappan sen! Och ingen kan säga: "Kattis, du försökte ju inte ens."

Jag försöker.

Tops från helvetet!

Jag ska tala om, att det finns ett par saker som kan göra mig SUR som egentligen är så små saker så man borde bara strunta i det!

1. Tops som har för lite bomull på topparna. VARFÖR gör man tops som enbart gör ont när man vispar runt dem i öronen???? Hur kan man vara så jävla snål så man tänker: "Om vi bara tar liiite... så gör det ont... då tar dom en ny.... så går det fler och då köper dom oftare..." JÄVLA idioter! Det finns EN sort man man lita på av ALLA på marknaden, det är Jonsson & Jonsson. Dom har topsar av kvalitet!
2. Om jag glömmer ladda mobilen när jag ska ut och göra nåt. Lämna den hemma är ju helt uteslutet... och nån bil har jag inte att ladda den i... KATASTROF! (eller inte)
   
3. Jag glömmer ALLTID min hårborste om jag åker nånstans... och med mitt långa hår måste jag ha en borste med mig. Bara att köpa, ja visst, men hela mitt badrumsskåp är fullt med borstar. Jag skojjar inte... jag har MASSOR.
   

Nu ska jag lämna tillbaka en film på Ica. Sen laga lunch.

Det smakade bra!

Nu har jag smakat min kreation. Det var gott! Saknade nått "köttigt" tillbehör... men det kan man ju fixa till imorgon. Sen kan man ju byta keso-lagret till skinka eller bacon eller nåt. Men det smakade bra iallafall! :o)

Jag cyklade upp till Högklint idag. Så sjukt vackert där uppe. Jag gick längs med klinten ner till Rövar Liljas håla. Eller jag gick inte ända fram, för Rövaren har rasat en del i vinter. Nu är det avspärrat runt den del som kallas Rövare Lilja. Jag hade med mig kameran...:







Vill ni ser fler bilder så kika in på Facebook. Det finns vackra platser i hela världen, men Gotland är ju en del av vårt vackra land. Missa inte Gotland. SÅ värt att åka hit och titta på vad ön har att erbjuda.

Galet vackert.

A la Kattis - egenkomponerad "potatis-i-panna"

Såg ett recept i veckan på nån sida... potatiskaka. Såg väldigt gott ut!

Men det var för ugnen... och jag har ingen ugn här. Så jag tog lite idéer och gjorde en egen!

Skivad potatis, 2 lager, i botten. Stekta champinjoner på. Skivad potatis, 2 lager. En burk keso med grillad paprika. Skivad potatis 1 lager och lite ost på toppen. Lite salt och peppar mellan varven. Sen 3 ägg och 1 dl havregrädde.

På med locket på pannan och sen plattan på typ 2:an. Stod säkert på spisen i 1,5 timme innan potatisen var genommjuk. Men snart ska jag smaka!

Det blir ju lite blekt utan ugnens värme... Men säkert inge fel på smaken!

Kom på sen att jag har ju inget kött i... Ja ja... vegetariskt! Och då kanske det går att ha till kyckling eller nåt?

Påskafton.

Undrar om jag har en bra kväll... Jag bestämmer mig för att det är så.

Glad påsk!

Sill, potatis, ägg, nubberöra och PepsiMax. De e grejjer det!

Jag har skaffat pojkvän...

Idag är jag mogen att presentera min nya kille! Det har känts lite motigt att berätta om honom för jag har inte riktigt vetat vilken roll han ska ha i mitt liv. Framför allt hur allvarligt det var mellan oss och så där. Men nu känns det som om han och jag är på allvar och då ska ni givetvis få veta med!

Han är inte helt ung, han har faktiskt varit min systers kille förut. Men nu har han och jag tagit steget att bli ett par. Lotta var den som presenterade oss för varann, så det är inga sura miner alls från hennes håll.

Han är en stilig mörk kille, ganska vanlig till utseendet och inte så värst märkesmedveten. Jag ska nog se till att hotta upp honom lite, men det vet han inte om än. Han jobbar med hushållsnära tjänster och är duktig på att bära tungt långa sträckor.

Jag hoppas att vi kommer ha det bra ihop! Ja just det... hans namn...:

Dragan!