Vart var jag nu igen?

Idag berättade Johan nåt kul... Denna konversation utspelade sig i en drive-in:

Rösten i beställningsstolpen: Välkommen, det går bra att beställa!
Johan: Hej, jag skulle vilja ha en 1955 meny.
Rösten: En vaddå? *en mycket tvekande röst*
Johan: En 1955 meny.
Rösten: Jahan... någon sån har vi inte.
Johan: Jasså, men har ni redan slutat med den alltså?
Rösten: Jaaaa... det måste vi ha gjort. *rösten tvekar och låter ganska förbryllad*
Johan: Jaha, ok. Men då vill jag ha ett Originalmål och en Blizzer Dumle istället.
Rösten: Ok, dricka till det?
Johan: Cola.
Rösten: Var det bra så?
Johan: Ja tack.
Rösten: Välkommen fram till nästa lucka!
Johan: Tack. *kör fram till nästa lucka*
En ung kvinna lutar sig ut och säger med ett brett flin: Jag kom på det! 1955 finns på McDonalds!
Johan: Oj, förlåt.
Hon: Det gör inget, det var roligt!
Johan: Hehehe... jaaa... kanske lite roligt *rodnar*
Hon: Hoppas det smakar nu då, trots att det inte var som du tänkt dig!
Johan: Tack då...

Ridå.

Hahahahaha! Det tyckte jag var roligt! Det är ungefär som min den här grejen med att komma med "fel" påse med pantflaskor till Ica Maxi... att det står Coop på påsen och jag måste skylta med att jag handlar på Coop. Att jag är otrogen Ica Maxi. Samma sak i drive-in på hamburgerställena. Man vill ju lixom inte visa att man inte alltid väljer just den restaurang man är vid! Som att man är en förrädare.

Lite som att stå i AIK-klacken och råka ropa "Heja Hammarby!" Lite så är det att beställa nåt som inte finns på menyn. Jag skrattade hejdlöst åt det för jag skulle själv skämmas ögonen ur mig om jag sa att jag ville ha en Big Mac & co om jag stor i kön på Max eller Burger King. Grymt roligt att han gjorde det, men skittråkigt att jag inte var med när det hände för jag hade nog skrattat så jag kissade på mig!

Jag vet... inte alltid normal... men erkänn att det är lite kul att han lixom propsade på att han ville ha just 1955... Hahahahaha!