Idag var första skoldagen på 10 veckor. Det gick bra, pang på bara. Alla var glada och det kändes rätt vant. Det var dock en ANING mindre snö på Nyköpings gator! En fröjd att cykla, torrt och fint.
Det var en sak som blev väldigt jobbigt igår när jag kom hem. Det fanns bara en hundbädd hemma... det var bara en sele på kroken i hallen... och avsaknaden efter Ghibli kändes oändlig. Att sen Blessin skulle åka med Johan hem denna vecka var ju väldigt jobbigt. Inte alls kul. Det var jättesvårt att se dem åka iväg igen och sen vara ensam. Men hon kommer hem igen till helgen. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa "vara hemma ensam"-grejjen nu när hon är helt ensam... så detta var den bästa lösningen denna vecka. Får ta det lite pö om pö här framöver.
Men att komma hem gjorde faktiskt att en dal av sorgen blommade upp och det känns väldigt tufft att behöva åka och hämta urnan. Jag måste ju, men jag vill inte riktigt ta tag i det.
Men det var väldigt skönt samtidigt att vara hemma i sitt eget igen. Egen säng... egen dusch... egen tv... eget.
Förstår att det känns tufft att komma hem och påminnas om tomheten igen. Du vet att du alltid kan ringa om du vill prata lite eller bara ha lite sällskap.
SvaraRaderaKram på dig!
Tack! :)
SvaraRadera