Jaaa... ibland undrar faktiskt jag lite om jag är heeeelt hundra. I måndags så pratade jag med min lillasyster i telefonen. Hon fyllde år och jag ringde för att prata och gratta så klart. Mitt i allt det så stekte jag ägg.
När jag steker ägg är det alltid lite grejjsigt... jag vill nämligen har trasig gula... men den får inte rinna ut i pannan... jag vill lixom ha vitan som en spegel och den spruckna gulan ovanpå. Varför? Jo... för jag har fått för mig att gulan är godast om den inte steks direkt mot stekpannan utan tillagas lixom ovan på vitan. Ni fattar va??
Jag stod alltså och berättade för min syster om detta... och hon tyckte jag var lite knäpp. MEN så säger jag mitt i mina utlägg: För den får inte vara rinnig på stekt ägg, gulan alltså. Jag vändsteker äggen för då vet jag att det inte blir rinnigt. Hon skrattar hysteriskt när jag i samma mening kommer på, efter alltså kanske 20 år (drygt) äggstekande, att jag är så ologiskt som det bara går att bli! Jag vänder ju äggen och gulan blir stekt iallafall! Så dumt!
Och det dummaste av alltihopa är ju att jag kommer på det där och då. Efter alla år. Men jag har ju aldrig pratat om det förut utan nu hade jag henne i luren som jag skulle förklara för varför jag stod och ojjade mig över gulan som rann ut i pannan, så slog det mig. GUD så dumt!
Men men, ytterligare ett bevis på att man gör saker på rutin och inte riktigt tänker så långt alla gånger! Vad ska det bli av mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar