Hörrni! Jag är ju 34 år... och jag ser mig själv som vuxen. Vuxen med en fot kvar i ungdomen! Jag tror man dröjer kvar i att tro att man är som man var när man gick ut gymnasiet, när man inte har egna barn.
Jag känner mig ung, men inser att jag är ordentligt vuxen. Inte alls gammal egentligen. Och det är jag ju inte heller. Gammal alltså! Men nu ska ni få höra!! Jag börjar få gråa hår! Dom kommer ett och ett i huvudet på mig... smyger sig in i mitt hår... Än så länge kan jag plocka dem med pincett. Eller bara greppa och dra... det funkar det med. Men hallå! Ska det verkligen vara så?? Det ska väl det kanske...
Och i veckan, håll i er nu, så hittade jag ett NÄSHÅR som tittade ut! Jag har ALDRIG nånsin haft näshår! Eller... det har jag ju... så där lite fjun... hihi. Men nu var det som ogräs...
"HOHO! här är jag!"
Nehe du! Det ÄR du inte! Bort med dig!
Men nu är jag allvarligt oroad att det går utför... Det går utför för tanten!
Håll i hatten kärring... nu jäklar åker vi! Weeeeeeeee! (för VEM säger att det måste vara nåt att skämmas för och göra till nåt fult?) Jag tänker bli kärring med stil! Så det så....!
*tar rullatorn, hasar in i badrummet och avlägsnar vinterpälsen på benen*
Vilken underbar bild.
SvaraRaderaSom det sagts många gånger--alternativet till att åldras är inget vidare, förmodligen.
Med eller utan hår :)
Kram
Mamsen
Grattis, jag fick första gråa vid 21 år. Sedan dess har jag fått tre fina söner och en himla massa grått ;)
SvaraRaderaTänk så mycket plus tid du har 13 år och inga barn :)
Fast jag har jättefina killar som är ganska stora nu och dom har faktiskt inte vart till så stora bekymmer.