Bästa!

Absolut bästa inköpet i Köpenham! Är den inte underbar???

Tyvär hittade jag inte en enda disktrasa... Men lego fick jag iallafall! (nåja... Fick och fick... Jag fick betala för den... Men visst är den sjukt fin?)

Published with Blogger-droid v1.6.6

På väg!

Jag är på väg till Köpenhamn! Ska bli såååååå kul! Har laddat telefonen med ljudbok och datorn med film.Supernajs!

Så alldeles snart ska jag dra igång nån film tror jag... fy fan vad mysigt!

Men det höll på att bli tok! Jag hittade inte eluttaget vid min plats... GAHHHH! Hela planen höll på att gå om intet... men så kom konduktören... "Finns det nåt eluttag här i närheten?" frågade jag. "Ja, mellan sätena finns det två stycken. Räcker det?" svarade hon. "Tack det räcker bra!" rodnade jag... Hon såg nog paniken i mina ögon... nej jag är inte beroende av min dator inte!

Inte utan att det är lite mysigt ändå!

Slappar-lördag

Idag är det en riktigt fin dag! Solen väckte mig med sitt ljus genom persiennerna och då stod lilla svanslös där och vickade på stumpen. Kunde inte riktigt komma till ro och somna om så det vart upp och ut med dem i solen. Krispigt och ljust! Vi gick ner på ängen och släppte hundarna... Dom skuttade runt och luktade på en massa fläckar och gjorde vad dom skulle.

Sen när vi skulle vända och gå tillbaka så stod Blessin i en liten brant och Zingo var ute på fältet... Zingo kröp ihop och la sig i smyg-och-anfall-lilla-hunden-position. Så tog hon sats och sprang allt vad hon hade och tog ett språng rätt på Blessin... Blessin var beredd så hon tog skydd i en taggbuske. Då drog Zingo ut på fältet i full fart igen och gjorde ett rus. Blessin smög fram ur snåret och kom ner från branten. Då vände den stora klunsen och satte fart igen mot henne. Hon hoppade raskt in i busken igen... Zingo for upp i branten och sen ner igen på fältet och drog en repa... Blessin vågade stoppa ut snoken igen ur busken och allt började om igen.

Så där höll dom på tills Zingo drog till skogs och letade annat villebråd. Hon kom älgandes helt slut efter en stund och trilskades inte alls när kopplet åkte på. Nu ligger både jägarn och bytet och sover som små grisar i soffan.

Jag ska ner i tvättstugan igen. Måste ha rena kläder till Köpenhamnsresan ju!

Frukost

Hackat ägg med lite kaviarkladd och en avokado. Känns bra!

Published with Blogger-droid v1.6.6

Genomgång av portfolio... check!

Idag har vi genomgång av våra portfolios med TT. Det gick bra, det var bara en grej han tyckte att jag kunde ta bort. Och på sätt och vis kan jag hålla med. Men när jag satt och la upp nåra nya grejer igår så kunde jag bara inte låta bli att stoppa in den. Jag vet inte om ni minns men det var efter jag gjort den som jag var så sur när jag kom hem. 

Vi fick ganska stark kritik allihopa för våra arbeten då. TT var, vad ska man säga, så där ärlig som bara han kan vara :) Och nu när vi skulle kolla igenom portfolion så kunde jag bara inte låta bli att ta med den... Hahaha! Och hans uttryck var faktiskt ganska kul när han klickade på den bilden och affischen kom upp! Jag själv gillar ju den! Men jag kan oxå förstå hans synpunkter och tankar kring den. Och ja, jag ska ta bort den. Jag får fixa något nytt där helt enkelt. Det får väl vara lite osymmetriskt då även om jag inte gillar att det är osymmetriskt.

På portfoliosidan finns nu nio grejer som jag lagt upp, tar jag bort en så blir raderna osymmetriska. Men men, jag får väl stå ut med det.

Trevligt att se honom igen iallafall :)

Ni som inte hittat till min portfolio kan kika in på den HÄR.

19.02 pip

Jag: Hej hej!
Alla: Hej...
X: Ja, jag förstår vad du menar. Men jag tror att det kan vara en lagom poäng iallafall.
Y: Ok, jo det är klart.
*konversationen fortsätter i ca 7 minuter, jag undrar lite vart i diskussionen jag kommer in*
X: Men vad bra, då sammanställer du det där och skickar ut det sen.
Y: Jaha, ok, jo det gör jag.
Z: Då har vi väl tagit allt?
X: Ja, jag tror det.
*klockan är 19.09*
Jag: Vet ni vad jag precis kom på!?? Jag har tagit fel på tiden va??
Alla i kör: Ja, vi sa kl 18, vi är klara nu nästan.
Jag: Oj, förlåt...

Ridå.

Bye bye vinterkängor!

Nu är det vår!! Gissa hur varmt det var idag... 11,6 grader! Vårjacka och sneakers bidde det. Sååååå mysigt!

Published with Blogger-droid v1.6.6

Godaste ever!

Jag bakade en morotskaka till fikat i fredags... Här kommer receptet:

Morotskaka i långpanna6 ägg
4 dl socker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk bikarbonat
2 tsk kanel
2 tsk vaniljsocker
2 dl olja
6 dl rårivna morötter

Glasyr:150 gram philadelphia-ost
100 gram smör
7 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker pösigt. Riv morötterna och blanda med oljan. Blanda alla torra ingredienser och rör ner i ägg-socker-smeten. Blanda ner morötterna och oljan. Lägg två bakplåtspapper i en långpanna och häll över smeten. Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i cirka 35 minuter. Låt kakan svalna.
Blanda glasyren till en jämn smet. Bred ut glasyren över den avsvalnade kakan, använd en lilleman. Skär kakan i rutor.

Och jag ska säga: Den var så skitgod! Fluffig, mjuk, god och underbar... Jag har inte kommit på receptet själv, utan har hittat det HÄR. TRY IT!

Jaha... är det slut nu?

Nu sitter jag här och det är väl en timme kvar på praktiken. Har packat ihop mig och ställt alla mina grejer i en hög. Men vad sjutton… det som varit så bra, är det slut nu lixom? Jaaa… det är visst det. Fanns det en ”ogilla” knapp skulle jag trycka på den nu. *ogilla*

 

Hade bakat lite kaka till mina fina kollegor. Morotskaka. Den vart bra! Fluffig och god. Kladdet ovanpå var fina fisken. Eller inte fisk… men fin fint! Men så hade de andra fixat fika också! Och paket! Jag som älskar paket… Iiii! En låda full med en massa grejer var det. Tack ska ni ha! Jag ska placera ut dem strategiskt så jag påminns om er varje dag.

 

Ni ska veta att jag känner mig väldigt glad och tacksam för att jag fick vara hos er. Ni har varit GULD allihopa!

 

Men snart går jag hem… lämnar kortet i receptionen. Mitt kort som det står ”tillfällig personal” på. Nästa gång ni ser mig har jag ett kort med min egen bild på och kommer inte tillåta smeknamnet ”praktikanten” ;)

 

Marsväder

Ja men jag vet! Jag tycker att det kan snöa lite! Det är väl finemang!

 

Har det slagit fel en enda gång när jag ska ut och resa? Nej. Denna vinter har det ALLTID kommit snö och varningar kring vädret när jag ska ut och åka. HELT hopplöst. Men jag åker inte förrän imorgon… så det blir säkert bra ändå. Håller tummarna!

 

Jag är så glömsk! Jag kan glömma en grej en minut efter att jag kom på det. Om jag frågar Jenny vad hon gjort under dagen så svarar hon mig oftast ganska på en gång. Efter bara en kort stund frågar jag igen. Om jag och Cathrine pratar stamtavlor kan jag vara helt med på noterna och sen efter en liten stund frågar jag igen om samma hund. Har HELT glömt bort att vi nyss pratat om just den hunden.

 

Jag vet inte hur många gånger jag glömt födelsedagar som egentligen betyder mycket för mig att komma ihåg. Syskon, föräldrar och kompisar har fått mina samtal och sms dagen efter eller inte alls. Jag är helt hopplös! Och jag VILL verkligen komma ihåg. Men det lixom bara ploppar ut ur huvudet lika snabbt som det ploppar in.

 

Idag är det den 18:e Mars 2011. Det är en dag som jag aldrig kommer glömma i alla fall. Förra året denna dag fick min Ghibli somna in efter en tids sjukdom. Gammal hund och gammal kropp. Åldern tog ut sin rätt. Men det gör fortfarande ont att tänka på hur pigg han ändå ville vara. Han följde glatt med på prommisar och viftade på sin svans. Alltid glad! Men när vi kom in märkte jag att han var väldigt påverkad och trött. Han hade sessioner med krampliknande smärtor i buken. Det var hans njurar som var trötta och inte fungerade.

 

Trots att jag vet att han hade så ont och inte skulle bli bra, så gör det lika ont i mig när jag tänker på att han inte finns mer. Det som är skönt är att jag inte lät honom lida. Han hade ont, ja, men han fick komma till himlen i rätt tid. Han skulle inte behöva sluta sina dagar tillsammans med mig i ångest och att vara jättesjuk. Det kunde jag i alla fall ge honom. Ett värdigt slut på ett bra liv!

 

Men en dag som idag, känns det tungt att han inte är med mig längre. Man inser hur tiden bara går och man hinner knappt med att reflektera. Och det slår mig ibland hur jag, trots sorgen, har gått vidare förhållandevis lätt. Det är som att vi var klara med varandra. Han hade gett mig sitt stöd genom tunga perioder i livet och nu kunde han släppa taget om mig.

 

Tack Ghibli för att du funnits i mitt liv och gjort det lättare när det varit tungt, du är den största pinscherkärleken!