Marsväder

Ja men jag vet! Jag tycker att det kan snöa lite! Det är väl finemang!

 

Har det slagit fel en enda gång när jag ska ut och resa? Nej. Denna vinter har det ALLTID kommit snö och varningar kring vädret när jag ska ut och åka. HELT hopplöst. Men jag åker inte förrän imorgon… så det blir säkert bra ändå. Håller tummarna!

 

Jag är så glömsk! Jag kan glömma en grej en minut efter att jag kom på det. Om jag frågar Jenny vad hon gjort under dagen så svarar hon mig oftast ganska på en gång. Efter bara en kort stund frågar jag igen. Om jag och Cathrine pratar stamtavlor kan jag vara helt med på noterna och sen efter en liten stund frågar jag igen om samma hund. Har HELT glömt bort att vi nyss pratat om just den hunden.

 

Jag vet inte hur många gånger jag glömt födelsedagar som egentligen betyder mycket för mig att komma ihåg. Syskon, föräldrar och kompisar har fått mina samtal och sms dagen efter eller inte alls. Jag är helt hopplös! Och jag VILL verkligen komma ihåg. Men det lixom bara ploppar ut ur huvudet lika snabbt som det ploppar in.

 

Idag är det den 18:e Mars 2011. Det är en dag som jag aldrig kommer glömma i alla fall. Förra året denna dag fick min Ghibli somna in efter en tids sjukdom. Gammal hund och gammal kropp. Åldern tog ut sin rätt. Men det gör fortfarande ont att tänka på hur pigg han ändå ville vara. Han följde glatt med på prommisar och viftade på sin svans. Alltid glad! Men när vi kom in märkte jag att han var väldigt påverkad och trött. Han hade sessioner med krampliknande smärtor i buken. Det var hans njurar som var trötta och inte fungerade.

 

Trots att jag vet att han hade så ont och inte skulle bli bra, så gör det lika ont i mig när jag tänker på att han inte finns mer. Det som är skönt är att jag inte lät honom lida. Han hade ont, ja, men han fick komma till himlen i rätt tid. Han skulle inte behöva sluta sina dagar tillsammans med mig i ångest och att vara jättesjuk. Det kunde jag i alla fall ge honom. Ett värdigt slut på ett bra liv!

 

Men en dag som idag, känns det tungt att han inte är med mig längre. Man inser hur tiden bara går och man hinner knappt med att reflektera. Och det slår mig ibland hur jag, trots sorgen, har gått vidare förhållandevis lätt. Det är som att vi var klara med varandra. Han hade gett mig sitt stöd genom tunga perioder i livet och nu kunde han släppa taget om mig.

 

Tack Ghibli för att du funnits i mitt liv och gjort det lättare när det varit tungt, du är den största pinscherkärleken!