Läste för ett par veckor sen att det tydligen skulle vara svårt ibland för oss kvinnor (och ibland för männen med) att säga ifrån när man hamnar i en situation där man kanske inte är helt med på noterna i sängen. Att man då känner sig utnyttjad och så... att man ena dagen vill göra på ett speciellt sätt och nästa gång kanske inte det känns ok. Att det då skulle vara svårt att säga ifrån. Och på så sätt känner man sig utnyttjad eller typ som ett offer för över grepp.
Jag förstår och inte förstår detta resonemang. Om man tänker ur MITT perspektiv så lär ju jag visa och säga hur jag vill ha det om jag ska kunna styra vad som händer. Säg att jag är med nån som pillar lite här och lite där. Om det ena dagen känns jättebra och jag går igång på det så kan jag tycka att det knappast kan vara killens fel om han gör likadant en annan dag och jag inte gillar det. Jag får väl säga till då? Eller?
Eller om man "går med på" något en gång och sen efter att man provat inte gillade det nåt vidare, sen vill han göra det igen... då är det väl allra enklast att säga klart och tydligt att det inte var så kul. Sen kan jag å andra sidan inte riktigt förstå att man "går med på" för nån annans skull. Tycker killen att jag är tråkig och feg för att jag inte vill nåt lite udda som han vill prova... då passar vi nog inte så bra ihop. Så då kan han dra, enligt min mening. Eller har jag helt fel?
Jag menar, jag går väl inte med på att göra saker för att göra nån annan glad om jag själv inte gillar det? Iallafall inte i sängen. Och om man är öppen för att prova, så lär man ju säga "Ja gärna!" nästa gång han vill samma sak eller "Nej tack!" om det inte passar mig.
Nånstans tycker jag att det är allas rätt att bestämma vad som händer med ens kropp. Men den andra parten kan ju omöjligt veta vad man tänker. Så funkar det en dag, så kanske det funkar en annan dag? Så måste ju ändå dom flesta tänka? Eller?
Sen så klart så förstår jag absolut vilken ångest det kan vara om man hamnar i situationen och inte vågar säga ifrån. Det är inte så lätt. Jag vet det och förringar absolut inte dom som råkat ut för det. Tänker mest på den andra parten som kanske blir anklagad för att ha förgripit sig på någon. Eller kanske får höra efteråt att man inte ville vara med på den leken... HUR ska denne veta? HUR ska han eller hon kunna veta att du inte ville om du inte visade eller sa något?
Ok, jag ska inte snurra in mig i för djupa funderingar. Men jag vill bara säga:
Tala om vad du gillar, säg ifrån om du ställs inför nåt du inte tycker om och var inte rädd att förlora kärleken om du gör det! Han eller hon är inte värd dig om du inte har utrymme för att säga hur du vill eller inte vill ha det. Så det så.