Borde verkligen borsta tänderna och hoppa i säng... det är så tråkigt bara. Men jag borde. Har tvättat lite idag. Nu hänger det i lägenheten... doftar såååååå gott! Man blir glad av tvätt som doftar gott!
Jaha... nehe... sova då kanske?
tisdag 31 augusti 2010
Vem bestämmer???
Klockan är halv tre. Det är ca två timmar till middag. Hon tror att jag inte kan klockan.
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
Hunduppfostran
Jag har en väldigt enkel hund. Hon är följsam och mjuk. Jag kan ha henne lös överallt och hon kommer när jag ropar. Hon går snällt in i duschen när jag ber henne och hon sitter, ligger eller står blick stilla när vi ska klippa klorna. Om jag pekar på en filt eller hennes bädd och säger "gå och lägg dig" så knallar hon dit jag pekar och lägger sig. Om hon ligger på sängen och jag ska bädda upp för att gå och lägga mig går hon ner när jag säger åt henne och hoppar inte upp igen självmant om jag inte säger till henne att göra det.
Min hund kan följa med var som helst, hon knallar på bussar och tåg utan att tveka nämnvärt och hon finner sig i att följa med på mina upptåg utan att protestera. Hon går ihop med vilka hundar som helst och hon är tydlig i sitt hundspråk. Hon skäller inte på andra hundar ute och hon uppför sig alltid som en dröm.
Blessin kan vara ensam hemma utan problem och hon är en glad och underbar hund.
Men jag undrar... hon måste vara smart och slug som en liten uggla... Hon vill ligga nära nära när vi myser och får hon inte det så ålar hon sakta, sakta närmre tills hon ligger så nära som hon själv valt. Hon vet när det börjar bli dags för middag och kommer då och flinar upp sig och tigger. Jag säger åt henne att det inte är dags än och att hon ska gå och lägga sig... hon gör det och återkommer sen igen efter ca 2 minuter. Hon fortsätter tills jag ger upp och ger henne mat (givetvis oftast en stund före hennes normaltid). Sen går hon och lägger sig nöjd och slickar sig om munnen.
Efter duschen hoppar hon på alla fyra ut i hallen och fram till garderoben där hundgodis och tuggben ligger på en hylla. Jag går efter och tar fram ett gott ben smaksatt med bacon. Hon tar det i munnen och spottar ut det. Jag tar det i handen och säger: "Titta! Mmmm! Gott ben Blessin!" Hon tar det i munnen och spottar ut det. Jag tar benet och går mot hennes bädd, där hon brukar ligga och tugga ben. Hon skuttar efter och tar ett hopp ner i sin bädd och tar emot benet... ställer sig upp och spottar ut det utanför bädden.
Sen springer hon till garderoben för att visa att visa att det hon vill ha finns inne i garderoben. Burken med små hundgodisar. Jag tar baconbenet och visar det. Hon ignorerar mig och stirrar på garderoben... Ok, jag ger upp. Öppnar och ger henne ett par stycken... med baconbenet fortfarande i handen. Hon mumsar i sig sina godisar och tittar sen uppfordrande på mig och vill ha mer. Jag håller fram benet och hon tar det... och spottar ut det. Jag säger: "Nej du! Du får ta det jag har tagit fram till dig!" Går demonstrativt och sätter mig vid datorn och hon sitter i hallen med baconbenet vid framtassarna på golvet.
Bara sitter där. Jag ger upp... går fram till henne och då flinar hon och gör lekinviter... jag tar baconbenet och lägger det i garderoben. Ger henne nåra godisar till och sen ett tuggchips. Smaklöst och vitt är tuggchipset men hon tar det glatt och struttar till sin säng. Jag tittar på de dyra baconbenen jag köpte till henne... min lilla prinsessa... hon vill ha det billiga smaklösa tuggchipsen. Inte baconben...
Hon tuggar förnöjt i sig sitt chips och hoppar sen upp i sängen och kurar ihop sig på kudden som jag sagt från början att hon inte får ligga på. Hon ligger och kikar på mig genom ett halvöppet öga... och vet ni vad jag tror... hon tänker:
"Jag har dig som i en liten ask... jag dresserar dig precis dit jag vill...!"
Nu sover hon och jag undrar, är det jag som lyckats med henne eller hon som lyckats med mig?
Min hund kan följa med var som helst, hon knallar på bussar och tåg utan att tveka nämnvärt och hon finner sig i att följa med på mina upptåg utan att protestera. Hon går ihop med vilka hundar som helst och hon är tydlig i sitt hundspråk. Hon skäller inte på andra hundar ute och hon uppför sig alltid som en dröm.
Blessin kan vara ensam hemma utan problem och hon är en glad och underbar hund.
Men jag undrar... hon måste vara smart och slug som en liten uggla... Hon vill ligga nära nära när vi myser och får hon inte det så ålar hon sakta, sakta närmre tills hon ligger så nära som hon själv valt. Hon vet när det börjar bli dags för middag och kommer då och flinar upp sig och tigger. Jag säger åt henne att det inte är dags än och att hon ska gå och lägga sig... hon gör det och återkommer sen igen efter ca 2 minuter. Hon fortsätter tills jag ger upp och ger henne mat (givetvis oftast en stund före hennes normaltid). Sen går hon och lägger sig nöjd och slickar sig om munnen.
Efter duschen hoppar hon på alla fyra ut i hallen och fram till garderoben där hundgodis och tuggben ligger på en hylla. Jag går efter och tar fram ett gott ben smaksatt med bacon. Hon tar det i munnen och spottar ut det. Jag tar det i handen och säger: "Titta! Mmmm! Gott ben Blessin!" Hon tar det i munnen och spottar ut det. Jag tar benet och går mot hennes bädd, där hon brukar ligga och tugga ben. Hon skuttar efter och tar ett hopp ner i sin bädd och tar emot benet... ställer sig upp och spottar ut det utanför bädden.
Sen springer hon till garderoben för att visa att visa att det hon vill ha finns inne i garderoben. Burken med små hundgodisar. Jag tar baconbenet och visar det. Hon ignorerar mig och stirrar på garderoben... Ok, jag ger upp. Öppnar och ger henne ett par stycken... med baconbenet fortfarande i handen. Hon mumsar i sig sina godisar och tittar sen uppfordrande på mig och vill ha mer. Jag håller fram benet och hon tar det... och spottar ut det. Jag säger: "Nej du! Du får ta det jag har tagit fram till dig!" Går demonstrativt och sätter mig vid datorn och hon sitter i hallen med baconbenet vid framtassarna på golvet.
Bara sitter där. Jag ger upp... går fram till henne och då flinar hon och gör lekinviter... jag tar baconbenet och lägger det i garderoben. Ger henne nåra godisar till och sen ett tuggchips. Smaklöst och vitt är tuggchipset men hon tar det glatt och struttar till sin säng. Jag tittar på de dyra baconbenen jag köpte till henne... min lilla prinsessa... hon vill ha det billiga smaklösa tuggchipsen. Inte baconben...
Hon tuggar förnöjt i sig sitt chips och hoppar sen upp i sängen och kurar ihop sig på kudden som jag sagt från början att hon inte får ligga på. Hon ligger och kikar på mig genom ett halvöppet öga... och vet ni vad jag tror... hon tänker:
"Jag har dig som i en liten ask... jag dresserar dig precis dit jag vill...!"
Nu sover hon och jag undrar, är det jag som lyckats med henne eller hon som lyckats med mig?
måndag 30 augusti 2010
Ljus
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
Nu går jag
Och tar mig en dusch. Måste rensa i huvudet och landa efter idag. Blir tokig av att bara sitta vid datorn. En lån prommis först kanske? *kollar ut* Det regnar inte iallafall. Dusch sen middag och prommis senare? Eller prommis nu, dusch sen och sen middag?
Det löser sig. *himlar med ögonen och inser att man inte är så jävla lugn i själen som man tror i bland*
Det löser sig. *himlar med ögonen och inser att man inte är så jävla lugn i själen som man tror i bland*
Jisses!
Idag hade vi redovisning av vårt projekt som vi jobbat med nu så länge. Jag har känt mig ganska säker och inte alls nervös för det del jag skulle prata om. Det var ganska korta stycken för oss alla och det var planerat bra. Så i morse så vaknade jag och hade TOK-ont i huvudet. Men jag skulle inte banga ur idag, det bara måste gå. Så det var i med två alvedon och ut på en powerwalk med hunden en timme.
Gjorde mig iordning och tog jeansen som nu passar bra :) och en skjorta som jag inte kunnat ha på... typ 5 månader. Den passade! YAY! Nöjd och varken stressad eller nervös cyklade jag till skolan.
Väl där, när jag cyklade in på gården såg jag en bekant ryggtavla... Tomas. Hmmm... det var inte väntat. Men kul ju så klart! Redovisningarna drog i gång och vi fick höra att vår grupp skulle vara sist. för varje redovisning som vi fick titta på blev jag Allt mer nervös... Ansiktet hettade så där som det gjorde i början innan jag lärde mig hantera att stå inför folk.
För ett antal år sen när jag fick frågan att börja föreläsa på den utbildning jag precis avslutat, blev jag så smickrad och kände utmaningen... och tackade så klart ja. Fick lära mig den hårda vägen att hantera elevkontakt och att föreläsa.
Idag tycker jag att jag har lärt mig hantera min nervositet. Men tydligen så går man snabbt tillbaka till noll i vissa situationer. Som idag. HELT sjukt! Det var som att det var i högstadiet. Jättenervös! Tur att ljuset var släckt och att Tomas och Micke satt på sidan om oss som stod där framme. Vi drog igång och jag trodde jag skulle svimma. Som tur var stod jag vid bordet där datorn stod och fick koncentrera mig på att trycka fram mina och de andra bilder. Jag kunde inte förmå mig att vända mig mot Tomas och Micke när jag talade och prata direkt till dom. Jag minns inte vad jag sa ens en gång! I gruppen tyckte dom att jag inlett jättebra och sa att dom inte märkt av att jag var så nervös.
Jag har en tendens att bli först vit och sen röd i ansiktet och ner på halsen... Ser ut som att man har haft ordentliga övningar i sängkammarn... typ så illa! Ok, vi klarade ut redovisningen och kände oss riktigt nöjda med den. Så skulle vi få återkoppling av T och M... Till och med då kunde jag inte titta direkt på dem...! Försökte kyla ner halsen och ansiktet med mina iskalla händer... men det gick så där.
Helt knäpp var jag! Fingrade med min hårsnodd som jag sen la ner i fickan... men jag kunde inte sitta still. Tomas satt rakt framför mig på andra sidan bordet och Micke snett framför. Jag tittade på allt utom på dom. Hur himla nervös kan man vara lixom!!?? Galet...
På vägen hem gick jag och Jenny och pratade... hon sa att min inledning varit bra och att det inte märkts att jag var toknervös. Sen log hon och sa: "Kanske var det en speciell person som gjorde dig nervös?" och jag tänkte efter... svarade: "Kanske, men det kändes inte så...". Nu när jag cyklade hem tänkte jag på det. Och jag vet inte, känns ju urfånigt att det skulle vara närvaron av TT som gjorde mig alldeles tossig... Visst, det var oväntat, men hallå... man är ju ingen fjortis längre ;)
Vid återkopplingen efter redovisningen fick vi hur som helst bra respons och god bra inputs om hur vi kunde jobba vidare med det vi har och komma fram till ett slutresultat. Men jag var helt slut när jag cyklade hem... mentalt. Galet.
Innan vi gick hem skulle vi till Pirat Reklam och fråga lite grejer... väntade utanför entrén till skolan, skulle vänta in hela gruppen. TT kom ut och jag kunde inte titta på honom... Jisses Kattis! Så urbota dumt! Men han såg bra ut idag... kanske var det som ställde till det för mig. Fånigt. Galet. Väx upp CB!
Gjorde mig iordning och tog jeansen som nu passar bra :) och en skjorta som jag inte kunnat ha på... typ 5 månader. Den passade! YAY! Nöjd och varken stressad eller nervös cyklade jag till skolan.
Väl där, när jag cyklade in på gården såg jag en bekant ryggtavla... Tomas. Hmmm... det var inte väntat. Men kul ju så klart! Redovisningarna drog i gång och vi fick höra att vår grupp skulle vara sist. för varje redovisning som vi fick titta på blev jag Allt mer nervös... Ansiktet hettade så där som det gjorde i början innan jag lärde mig hantera att stå inför folk.
För ett antal år sen när jag fick frågan att börja föreläsa på den utbildning jag precis avslutat, blev jag så smickrad och kände utmaningen... och tackade så klart ja. Fick lära mig den hårda vägen att hantera elevkontakt och att föreläsa.
Idag tycker jag att jag har lärt mig hantera min nervositet. Men tydligen så går man snabbt tillbaka till noll i vissa situationer. Som idag. HELT sjukt! Det var som att det var i högstadiet. Jättenervös! Tur att ljuset var släckt och att Tomas och Micke satt på sidan om oss som stod där framme. Vi drog igång och jag trodde jag skulle svimma. Som tur var stod jag vid bordet där datorn stod och fick koncentrera mig på att trycka fram mina och de andra bilder. Jag kunde inte förmå mig att vända mig mot Tomas och Micke när jag talade och prata direkt till dom. Jag minns inte vad jag sa ens en gång! I gruppen tyckte dom att jag inlett jättebra och sa att dom inte märkt av att jag var så nervös.
Jag har en tendens att bli först vit och sen röd i ansiktet och ner på halsen... Ser ut som att man har haft ordentliga övningar i sängkammarn... typ så illa! Ok, vi klarade ut redovisningen och kände oss riktigt nöjda med den. Så skulle vi få återkoppling av T och M... Till och med då kunde jag inte titta direkt på dem...! Försökte kyla ner halsen och ansiktet med mina iskalla händer... men det gick så där.
Helt knäpp var jag! Fingrade med min hårsnodd som jag sen la ner i fickan... men jag kunde inte sitta still. Tomas satt rakt framför mig på andra sidan bordet och Micke snett framför. Jag tittade på allt utom på dom. Hur himla nervös kan man vara lixom!!?? Galet...
På vägen hem gick jag och Jenny och pratade... hon sa att min inledning varit bra och att det inte märkts att jag var toknervös. Sen log hon och sa: "Kanske var det en speciell person som gjorde dig nervös?" och jag tänkte efter... svarade: "Kanske, men det kändes inte så...". Nu när jag cyklade hem tänkte jag på det. Och jag vet inte, känns ju urfånigt att det skulle vara närvaron av TT som gjorde mig alldeles tossig... Visst, det var oväntat, men hallå... man är ju ingen fjortis längre ;)
Vid återkopplingen efter redovisningen fick vi hur som helst bra respons och god bra inputs om hur vi kunde jobba vidare med det vi har och komma fram till ett slutresultat. Men jag var helt slut när jag cyklade hem... mentalt. Galet.
Innan vi gick hem skulle vi till Pirat Reklam och fråga lite grejer... väntade utanför entrén till skolan, skulle vänta in hela gruppen. TT kom ut och jag kunde inte titta på honom... Jisses Kattis! Så urbota dumt! Men han såg bra ut idag... kanske var det som ställde till det för mig. Fånigt. Galet. Väx upp CB!
Idag kom det
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
Kort kjol
Tyckte lite synd om henne, tänker på att det måste vara kallt om mutten utan trosor... Det var inte direkt sommarvärme vid 21.30 igår.
Hoppas det inte drog upp under kjolen... kan aldrig vara sunt för en mutt att bli kall så där...
Vad gör jag vaken kan man undra? Kan inte sova... söndagar gör det för mig varje vecka. Håller mig vaken. Men nu måste jag försöka igen. Sov gott!
Published with Blogger-droid v1.5.5.2
söndag 29 augusti 2010
Keep on walking
Ja, vad annat är att göra :) Att stanna är ju inget alternativ. Så det är bara att fortsätta gå.
Vart då? Ja det kan man fråga sig! Hihi..
Lite trött kanske jag är, men glad ändå. För jag satte på mig mina jeans, som jag inte haft under hela sommaren, för första gången i lördags. Nytvättade och ÄNDÅ lösa runt midjan. Det var najs. Det gillas.
Ska måla naglarna imorgon igen. Först klippa och sen måla. Så dom blir fina. Mycket snack och ingen ficklampa ikväll... ja, så kan det vara.
Förresten! På Lördag ska jag på Gröna Lund med syskonen... sååååååå kul! Fritt fall och en massa tok ska det bli! Nachos, sockervadd och blå tåget! I mina inte så tajta jeans. Herrejisses vilken dag vi ska ha. Som barn på nytt, haddirajan, heppåre och allt på en gång! Weeeeeeee!
Vart då? Ja det kan man fråga sig! Hihi..
Lite trött kanske jag är, men glad ändå. För jag satte på mig mina jeans, som jag inte haft under hela sommaren, för första gången i lördags. Nytvättade och ÄNDÅ lösa runt midjan. Det var najs. Det gillas.
Ska måla naglarna imorgon igen. Först klippa och sen måla. Så dom blir fina. Mycket snack och ingen ficklampa ikväll... ja, så kan det vara.
Förresten! På Lördag ska jag på Gröna Lund med syskonen... sååååååå kul! Fritt fall och en massa tok ska det bli! Nachos, sockervadd och blå tåget! I mina inte så tajta jeans. Herrejisses vilken dag vi ska ha. Som barn på nytt, haddirajan, heppåre och allt på en gång! Weeeeeeee!
Fångarna på fortet
Har ni tänkt på att Monique och tigrarna är ganska mesiga egentligen? Dom bara är där ju. Har ingen funktion. Gunde vrålar SKYNDA! Och grinden börjar gå ner... men blir någon nånsin kvar innanför grinden? Nej. Får vi nånsin se lite action med tigrarna? Nej.
Kanske kunde det vara något svårt att motivera att offra en kändis för bra tv...? Men dom kan väl trickfilma lite?
Hmmm... frågan är ju vem man skulle offra till tigrarna... JAG VET!!!! Magnus Samulesson! Han skulle ju bara ta dom i svansen och hiva dem över muren! Det vore väl action?? ( och jag loooovar att dom skulle trickfilma... si tigrarna skulle ju så klart landa mjukt... jag är väl ingen djurplågare heller!)
Kanske kunde det vara något svårt att motivera att offra en kändis för bra tv...? Men dom kan väl trickfilma lite?
Hmmm... frågan är ju vem man skulle offra till tigrarna... JAG VET!!!! Magnus Samulesson! Han skulle ju bara ta dom i svansen och hiva dem över muren! Det vore väl action?? ( och jag loooovar att dom skulle trickfilma... si tigrarna skulle ju så klart landa mjukt... jag är väl ingen djurplågare heller!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)