Published with Blogger-droid v1.5.8
onsdag 8 september 2010
Jaha. Nehe.
Snart är det dags. Så håll tummarna då. jag ska fråga på en gång när det är omtenta. Eller så skiter jag i det och satsar på att det går vägen ändå :-)
tisdag 7 september 2010
Hur ända in i helvete?
Jag är fan hopplös! Obildbar! Nu har jag suttit i timmar och renskrivit och gjort fan ALLT för att nåt ska gå in i min lilla hjärna... men icke! Det känns helt hopplöst... varje gång jag går igenom mina anteckningar känns det som första gången. Blir toookig!
Men nu ska jag sitta till kl 23... sen får det vara nog. Usch!
Men nu ska jag sitta till kl 23... sen får det vara nog. Usch!
Imorgon tenta, idag plugga
Synd att vädret är fint och solen skiner när man måste sitta inne och plugga. Men jag får hoppas att det är lite fint väder efter tentan imorgon, för då ska vi ut på en lång prommis!
Hur det går att plugga... njae. Inte så bra. Inte för att det är dålig motivation. Utan mer för att dom anteckningar jag läser utifrån inte är skrivna av mig själv. Nej nej! Jag har inte stulit någons anteckningar! Det är vår lärare som skickar ut lektionsanteckningar till oss efter varje lektion. Men det är inte så lätt alltid att läsa utifrån dem när man inte skrivit själv. Så just nu är det lite tungt. Men jag ska inte ge upp!
Zingo är här oxå, stora hunden! Hon korvar ihop sig i Blessins Bia-bädd och suckar... vet inte om hon tycker den är trång :) Hon stannar till på tisdag, en vecka från nu. Var och köpte en Halti till henne, så vi kan gå promenader utan att hon sliter av mig ryggen. Hon går ganska bra på bara vanligt halsband, men det blir hundra gånger enklare att ha henne i en Halti. Då kan jag slappna av och har större kontroll på henne.
Men egentligen, så är min lilla holk inte tillräckligt stor för henne, så jag tycker lite synd om henne faktiskt. Men vi försöker ta långa bensträckare och aktivera oss lite mentalt så hon inte klättrar på väggarna. Hon är fin, stora hunden... :)
Hur det går att plugga... njae. Inte så bra. Inte för att det är dålig motivation. Utan mer för att dom anteckningar jag läser utifrån inte är skrivna av mig själv. Nej nej! Jag har inte stulit någons anteckningar! Det är vår lärare som skickar ut lektionsanteckningar till oss efter varje lektion. Men det är inte så lätt alltid att läsa utifrån dem när man inte skrivit själv. Så just nu är det lite tungt. Men jag ska inte ge upp!
Zingo är här oxå, stora hunden! Hon korvar ihop sig i Blessins Bia-bädd och suckar... vet inte om hon tycker den är trång :) Hon stannar till på tisdag, en vecka från nu. Var och köpte en Halti till henne, så vi kan gå promenader utan att hon sliter av mig ryggen. Hon går ganska bra på bara vanligt halsband, men det blir hundra gånger enklare att ha henne i en Halti. Då kan jag slappna av och har större kontroll på henne.
Men egentligen, så är min lilla holk inte tillräckligt stor för henne, så jag tycker lite synd om henne faktiskt. Men vi försöker ta långa bensträckare och aktivera oss lite mentalt så hon inte klättrar på väggarna. Hon är fin, stora hunden... :)
söndag 5 september 2010
Gröna Lund som vuxen
Igår var vi på Grönan hela syskonskaran och Ina (brors flickvän). Det var så in i bäng kul! Vi åkte dit tidigt, var där en liten stund efter att dom öppnade. Vi tog oss snabbt över till "vuxensidan", lillasyster sa att dte hette så, och kastade oss hals över huvud in på Popexpressen. Storasyster avstod just den men vi andra stod och laddade i kön. Filmen nedan är från Poppen.
Det var så bra! Jag skrek och skrattade hela åkturen... det var så kul! Sen avlöste åken varandra och köerna växte till attraktionerna. Mycket folk vart det!
Men ja hann med:
Poppen 2 ggr
Jetline 1ggr
Gungorna 1 ggr
Uppskjutet 1 ggr
Kvasten 1 ggr
Flygande Mattan 1 ggr
Extreme 1 ggr
Insane 1ggr
Och det var två saker av dessa som innebar ångest och bävan... Jag är annars alltid så där "Jaaaa, den ska vi prova!!"... men när vi stod i kön till Extreme var jag skiträdd! Det var lixom bara helt galet, man kan ju inte överleva detta... Men det gjorde jag! Och skrek konstant. Den var så ologisk, galen och otäck! Men skön ändå på nåt vis...
Vi avslutade med Insane, eller jag avslutade med den. För sen kunde jag inte åka mer. Jag hade överlevt och vågade inte ge mig in i att trotsa döden fler gånger. För Insane innebar dödsångest! Jag kan inte beskriva känslan när man spändes fast och ombads att hålla huvudet mot huvudstödet. Tjejen som kontrollerade att jag satt fast frågade: Hur är det, känns det kul?
Ehhhhhh??? KUL? Jag är ju på väg att slungas runt som en vante och uppleva nära döden ångest... Jo för fan! Det känns KUL!
Så åkte vi. Och jag vet inte... jag kan inte sätta ord på det. Men när åkturen var över kände jag mest "Släpp ut mig från denna sjuka plats...!" Sen åkte jag inget mer. Var HELT slut i kropp och själ. Och jag hade överlevt! Trotsade inte detta faktum! Mina två systrar höll med mig, dom var helt knäckta dom med. Lillbror gillade den... och hans flickvän var nog ganska knäckt hon med, men inte riktigt som vi systrar. Så vi spelade på chokladhjulet istället...
Jag skulle ha åkt Fritt Fall oxå, men efter Insane var det helt enkelt så att jag var så slut i själen att det inte gick. Och troligtvis hade jag fått åka själv med, för ingen av de andra ville åka den. Så jag sket i det helt enkelt.
På vägen hem landade jag i känslan av Insane... och på restaurangen så frågade lillebror: Vilken var den bästa grejen vi åkte idag då?
Alla vi systrar svara nästan i kör: INSANE!
Och nu efteråt så är det faktiskt så...! Det var den som var bäst! Jag vet inte riktigt om det är för känslan av att vara så jäkla rädd och samtidigt uppleva en sån otroligt sjukt ball känsla... ELLER om det är så att jag är sååå glad över att LEVA efter att ha åkt den?
Oavsett, så känns det som att jag skulle kunna trotsa den där dödsångesten hundra gånger igen... För den som skapade Insane... den personen måste ha tänkt: "Om man upplever ångest och bävan till den milda graden... och sen får överleva... den kommer bli fast."
Och jag är fast, INSANE regerar. Åk den. Var nära döden. Och överlev.
Insane.
Idag är rösten heeeelt paj. Jag låter som att jag skrikit en hel kväll på tivoli.
Det var så bra! Jag skrek och skrattade hela åkturen... det var så kul! Sen avlöste åken varandra och köerna växte till attraktionerna. Mycket folk vart det!
Men ja hann med:
Poppen 2 ggr
Jetline 1ggr
Gungorna 1 ggr
Uppskjutet 1 ggr
Kvasten 1 ggr
Flygande Mattan 1 ggr
Extreme 1 ggr
Insane 1ggr
Och det var två saker av dessa som innebar ångest och bävan... Jag är annars alltid så där "Jaaaa, den ska vi prova!!"... men när vi stod i kön till Extreme var jag skiträdd! Det var lixom bara helt galet, man kan ju inte överleva detta... Men det gjorde jag! Och skrek konstant. Den var så ologisk, galen och otäck! Men skön ändå på nåt vis...
Vi avslutade med Insane, eller jag avslutade med den. För sen kunde jag inte åka mer. Jag hade överlevt och vågade inte ge mig in i att trotsa döden fler gånger. För Insane innebar dödsångest! Jag kan inte beskriva känslan när man spändes fast och ombads att hålla huvudet mot huvudstödet. Tjejen som kontrollerade att jag satt fast frågade: Hur är det, känns det kul?
Ehhhhhh??? KUL? Jag är ju på väg att slungas runt som en vante och uppleva nära döden ångest... Jo för fan! Det känns KUL!
Så åkte vi. Och jag vet inte... jag kan inte sätta ord på det. Men när åkturen var över kände jag mest "Släpp ut mig från denna sjuka plats...!" Sen åkte jag inget mer. Var HELT slut i kropp och själ. Och jag hade överlevt! Trotsade inte detta faktum! Mina två systrar höll med mig, dom var helt knäckta dom med. Lillbror gillade den... och hans flickvän var nog ganska knäckt hon med, men inte riktigt som vi systrar. Så vi spelade på chokladhjulet istället...
Jag skulle ha åkt Fritt Fall oxå, men efter Insane var det helt enkelt så att jag var så slut i själen att det inte gick. Och troligtvis hade jag fått åka själv med, för ingen av de andra ville åka den. Så jag sket i det helt enkelt.
På vägen hem landade jag i känslan av Insane... och på restaurangen så frågade lillebror: Vilken var den bästa grejen vi åkte idag då?
Alla vi systrar svara nästan i kör: INSANE!
Och nu efteråt så är det faktiskt så...! Det var den som var bäst! Jag vet inte riktigt om det är för känslan av att vara så jäkla rädd och samtidigt uppleva en sån otroligt sjukt ball känsla... ELLER om det är så att jag är sååå glad över att LEVA efter att ha åkt den?
Oavsett, så känns det som att jag skulle kunna trotsa den där dödsångesten hundra gånger igen... För den som skapade Insane... den personen måste ha tänkt: "Om man upplever ångest och bävan till den milda graden... och sen får överleva... den kommer bli fast."
Och jag är fast, INSANE regerar. Åk den. Var nära döden. Och överlev.
Insane.
Idag är rösten heeeelt paj. Jag låter som att jag skrikit en hel kväll på tivoli.
lördag 4 september 2010
Gröna Lund
Jag och systrarna och broren och brorens flickvän är på Gröna Lund :-) SÅ NAJS!
Published with Blogger-droid v1.5.8
fredag 3 september 2010
Sol idag!
Blessin väckte mig vid strax efter sju... MAT! Hon ville ha frukost... men hon fick komma upp en stund i sängen så låg hon still och var snäll en timme till. Sen gick vi upp, hon fick frukost och jag petade in ljudboken i öronen (jaaaa... alltså inte hela boken... men ni fattar) och så tog vi morgonens powerwalk. I solen. Det var krispigt... runt 8 grader. Men sååå mysigt!
Vi hade en skön prommis och sen in och äta frukost för min del. Trots att sommaren inte längre värmer på dagarna, så är det ju SKÖNT med sol... Mysigt! Har dragit upp persiennerna och ska strax plocka fram mina papper för att plugga till tentan nästa vecka. Men först en dusch!
Även om det är stressigt i skolan och lite körigt så där i alllmänhet... så är det faktiskt rätt bra! Jag är en glad skit. Trött och glad. Sover som skit, stressar (kanske lite i onödan) upp mig för skolan och har lite väl mycket utgifter för att det ska kännas helt lugnt... men vad fan! Man lever bara en gång och man kan ju inte deppa bort livet!
Imorgon: Gröna Lund! SÅ KUL SKA DET BLI!!!
Vi hade en skön prommis och sen in och äta frukost för min del. Trots att sommaren inte längre värmer på dagarna, så är det ju SKÖNT med sol... Mysigt! Har dragit upp persiennerna och ska strax plocka fram mina papper för att plugga till tentan nästa vecka. Men först en dusch!
Även om det är stressigt i skolan och lite körigt så där i alllmänhet... så är det faktiskt rätt bra! Jag är en glad skit. Trött och glad. Sover som skit, stressar (kanske lite i onödan) upp mig för skolan och har lite väl mycket utgifter för att det ska kännas helt lugnt... men vad fan! Man lever bara en gång och man kan ju inte deppa bort livet!
Imorgon: Gröna Lund! SÅ KUL SKA DET BLI!!!
Det är svårt
Att sova! Imorgon måste jag en massa saker... gå morgonens power walk, plugga och planera lite. Men kan jag sova? Nä. Men jag antar att det inte blir bättre heller av att plocka upp telefonen och börja pilla med den...
Så... god natt då.
Så... god natt då.
Published with Blogger-droid v1.5.8
torsdag 2 september 2010
Bob
Tittade precis på Biggest looser. Ganska hemskt namn på ett program, men jag fascineras över hur starka dessa människor är! Men allra mest gillar jag Bob och Jillian. Mina idoler!
Jag skulle vilja ha en egen Bob och Jillian. My gosh vad kul det skulle vara!
Jag hade en Bob (typ) en gång i tiden. Som drev på mig, som skrattade åt mig när jag gnällde, som utmanade mig. "Bob" såg till att jag hade en väg att följa, givetvis på eget bevåg ur egna val. Men jävlar om jag inte höll kursen! Och jag vet att man inte kan lita till andra. Men det var skitbra med en egen Bob!
Gjorde 20 armhävningar på tårna, LÄTT. Sprang en mil, inte lika LÄTT (men gjorde det). Körde tjejvasan, LÄTT. Sprang Midnattsloppet 2 ggr (inte samma dag givetvis), LÄTT. Sprang Vårruset, LÄTT.
Och vet ni? I´m on my way there again...!
Men en egen Bob skulle vara najs på vägen dit.
Jag skulle vilja ha en egen Bob och Jillian. My gosh vad kul det skulle vara!
Jag hade en Bob (typ) en gång i tiden. Som drev på mig, som skrattade åt mig när jag gnällde, som utmanade mig. "Bob" såg till att jag hade en väg att följa, givetvis på eget bevåg ur egna val. Men jävlar om jag inte höll kursen! Och jag vet att man inte kan lita till andra. Men det var skitbra med en egen Bob!
Gjorde 20 armhävningar på tårna, LÄTT. Sprang en mil, inte lika LÄTT (men gjorde det). Körde tjejvasan, LÄTT. Sprang Midnattsloppet 2 ggr (inte samma dag givetvis), LÄTT. Sprang Vårruset, LÄTT.
Och vet ni? I´m on my way there again...!
Men en egen Bob skulle vara najs på vägen dit.
Trött, trött, trött
Jag är sliten. Sover dåligt nu igen. Somnar sent och vaknar en masa på natten. Mycket i huvudet och mycket som ska klaffa. Jag skulle behöva en "ta hand om Kattis-dag". Tror att lördagen på Grönan kommer bli guld för själen. Om jag inte somnar i Flygande mattan förstås ;)
*gäsp* Hoppas ni får en riktigt bra dag!
*gäsp* Hoppas ni får en riktigt bra dag!
onsdag 1 september 2010
1:a september
Ja herregud. Redan september. Och det har blivit höst. Det gick väldigt fort... Från varm sommar till kylig höst. Idag skiner solen från en blå himmel i Nyköping men när vi tog morgonprommis så var det 10 grader ute. Krispigt värre. Men av nån anledning så var det ganska skönt. Hålla ett högt tempo och ändå inte bli svettig efter första övergångsstället.
För att inte tala om inne i min lilla holk! Det har ju varit en smula svårt att få ner temperaturen inne när det varit så varmt. Men nu är det till och med lite svalt på morgonen när man vaknar. Eller... svalt var väl att ta i... men runt 20-22 iallafall. Och det ÄR skillnad på 20 och 27-29 grader när man ska sova.
Men lite trist är det ändå... minns somrarna då jag och dåvarande sambo hade segelbåt... vi var ute varje helg ända fram i slutet på september. Och badade. Det var mörkt och svalt på kvällarna, men vi satt ute så länge det gick och hade fina sensommarkvällar! Känns som om alla årstider blir lite mer och mer extrema. Kanske inte extrema, men flyter ihop.
Äsch... man bara klagar på vädret heeela tiden! Ingen idé egentligen, för man kan ju ändå inte göra nåt åt det. Nu är det iallafall höst och sen blir det vinter och sen kommer våren igen. Så vad fan, jag ska nog njuta lite av hösten istället för att ojja mig om att sommarn är slut. Kanske borde börja fundera på julklappar ;)
För att inte tala om inne i min lilla holk! Det har ju varit en smula svårt att få ner temperaturen inne när det varit så varmt. Men nu är det till och med lite svalt på morgonen när man vaknar. Eller... svalt var väl att ta i... men runt 20-22 iallafall. Och det ÄR skillnad på 20 och 27-29 grader när man ska sova.
Men lite trist är det ändå... minns somrarna då jag och dåvarande sambo hade segelbåt... vi var ute varje helg ända fram i slutet på september. Och badade. Det var mörkt och svalt på kvällarna, men vi satt ute så länge det gick och hade fina sensommarkvällar! Känns som om alla årstider blir lite mer och mer extrema. Kanske inte extrema, men flyter ihop.
Äsch... man bara klagar på vädret heeela tiden! Ingen idé egentligen, för man kan ju ändå inte göra nåt åt det. Nu är det iallafall höst och sen blir det vinter och sen kommer våren igen. Så vad fan, jag ska nog njuta lite av hösten istället för att ojja mig om att sommarn är slut. Kanske borde börja fundera på julklappar ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)