Igår var vi på Grönan hela syskonskaran och Ina (brors flickvän). Det var så in i bäng kul! Vi åkte dit tidigt, var där en liten stund efter att dom öppnade. Vi tog oss snabbt över till "vuxensidan", lillasyster sa att dte hette så, och kastade oss hals över huvud in på Popexpressen. Storasyster avstod just den men vi andra stod och laddade i kön. Filmen nedan är från Poppen.
Det var så bra! Jag skrek och skrattade hela åkturen... det var så kul! Sen avlöste åken varandra och köerna växte till attraktionerna. Mycket folk vart det!
Men ja hann med:
Poppen 2 ggr
Jetline 1ggr
Gungorna 1 ggr
Uppskjutet 1 ggr
Kvasten 1 ggr
Flygande Mattan 1 ggr
Extreme 1 ggr
Insane 1ggr
Och det var två saker av dessa som innebar ångest och bävan... Jag är annars alltid så där "Jaaaa, den ska vi prova!!"... men när vi stod i kön till Extreme var jag skiträdd! Det var lixom bara helt galet, man kan ju inte överleva detta... Men det gjorde jag! Och skrek konstant. Den var så ologisk, galen och otäck! Men skön ändå på nåt vis...
Vi avslutade med Insane, eller jag avslutade med den. För sen kunde jag inte åka mer. Jag hade överlevt och vågade inte ge mig in i att trotsa döden fler gånger. För Insane innebar dödsångest! Jag kan inte beskriva känslan när man spändes fast och ombads att hålla huvudet mot huvudstödet. Tjejen som kontrollerade att jag satt fast frågade: Hur är det, känns det kul?
Ehhhhhh??? KUL? Jag är ju på väg att slungas runt som en vante och uppleva nära döden ångest... Jo för fan! Det känns KUL!
Så åkte vi. Och jag vet inte... jag kan inte sätta ord på det. Men när åkturen var över kände jag mest "Släpp ut mig från denna sjuka plats...!" Sen åkte jag inget mer. Var HELT slut i kropp och själ. Och jag hade överlevt! Trotsade inte detta faktum! Mina två systrar höll med mig, dom var helt knäckta dom med. Lillbror gillade den... och hans flickvän var nog ganska knäckt hon med, men inte riktigt som vi systrar. Så vi spelade på chokladhjulet istället...
Jag skulle ha åkt Fritt Fall oxå, men efter Insane var det helt enkelt så att jag var så slut i själen att det inte gick. Och troligtvis hade jag fått åka själv med, för ingen av de andra ville åka den. Så jag sket i det helt enkelt.
På vägen hem landade jag i känslan av Insane... och på restaurangen så frågade lillebror: Vilken var den bästa grejen vi åkte idag då?
Alla vi systrar svara nästan i kör: INSANE!
Och nu efteråt så är det faktiskt så...! Det var den som var bäst! Jag vet inte riktigt om det är för känslan av att vara så jäkla rädd och samtidigt uppleva en sån otroligt sjukt ball känsla... ELLER om det är så att jag är sååå glad över att LEVA efter att ha åkt den?
Oavsett, så känns det som att jag skulle kunna trotsa den där dödsångesten hundra gånger igen... För den som skapade Insane... den personen måste ha tänkt: "Om man upplever ångest och bävan till den milda graden... och sen får överleva... den kommer bli fast."
Och jag är fast, INSANE regerar. Åk den. Var nära döden. Och överlev.
Insane.
Idag är rösten heeeelt paj. Jag låter som att jag skrikit en hel kväll på tivoli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar