På bussen

Scen som utspelar sig på bussen idag:

Jag: God Morgon!
Chauffören: God morgon du! Pigg och glad?
Jag: Alltid! (bränner av ett leende)
Chauffören: Härligt!
*folk tittar och undrar varför man är så jävla glad för*

Jag går och sätter mig och ställer min påse med matlådan på sätet intill mig. Bussen åker vidare. Jag plockar fram mobilen och skickar iväg en bild till FB. Kommer sen på att jag ska spänna fast bältet, numera finns det bälten i bussarna. Klickar fast mig och tittar upp. En kille som sitter framför mig har vänt sig om och ler mot mig. Jag ler tillbaka och tittar sen ner i min telefon igen.

Han: God morgon.
Jag: *tittar upp* God morgon!
Han: Fin morgon det är.
Jag: Ja, det är det. Det blir ljusare och ljusare.
Han: Ja, man blir lite gladare.
Jag: Visst blir man det!
Han: Jag blev glad av dig idag.
Jag: *mycket paff* Jaaa... jaha... tack, eller vad man säger... *rodnar*
Han: Du behöver inte bli generad, det var en bra sak!
Jag: Tack.
Han: Ville bara tala om att det är väldigt trevligt med glada människor på morgonen.
Jag: Jo det är det ju.
Han: Ha en jättefin dag... vad heter du?
Jag: Jag heter Kattis.
Han: Ha en jättefin dag Kattis!
Jag: Tack! Och tack detsamma!

Han vänder sig tillbaka framåt och nu hör jag att det fnissas lite i bussen... Kanske är detta en person som är känd för de mer vana resenärerna, eller så blev dom oxå lite muntra och glada av situationen. Bussen kommer in till centrum där nästa alla går av. Alla utom jag, han och nåra till som sitter bakom oss. Vi åker vidare till busstationen som är sista hållplats. Jag tar min påse och ska resa mig. Han reser sig och vill släppa fram mig före honom. "Varsågod Kattis!" säger han.

Jag kan inte resa mig... sitter som fastnaglad i sätet. Vad händer? Då böjer sig Han ner mot mig och jag blir lite förskräckt... VAD GÖR HAN!? Han ler lite snett och klickar loss mig från bältet...

Jag: Oj då... eeehhh... tack, jag satt visst fast.
Han: Ja, du gjorde visst det.
Jag: Tack...
Han: Ingen orsak Kattis, det var bara trevligt.
Jag: Ha en fin dag!
Han: Du med!

Sen går vi av bussen och går åt varsit håll på busstationen. Jag skyndar mig lite för att hinna med nästa buss... Men jag kastar ett öga bakåt när jag går ut genom dörren. Han står där vid en av dörrarna till bussar som ska avgå. Han höjer handen till hälsning. Jag ler stort tillbaka.

Ridå.