Jag måste bara berätta om en grej som hände här om dagen. Jag och Blessin hade varit ute på prommis och när vi kom in så hoppsade hon runt och ville ha gotte. Hon fick nåra små kex, men nöjde sig inte. Så hon fick en del av en tuggsko som hon struttade till sin bädd med och tuggade på.
Jag gick och satte mig i sängen med datorn i knät. Plötsligt så hör jag ett väsande ljud och tittar på Blessin. Då står hon upp och ögonen håller på och ploppar ut ur skallen på henne, munnen är öppen och hon får inte luft. Jag kastar mig dit och ställer mig bakom henne och lägger ena handen knuten i den andra under hennes mage. Hon bara stod och väste och jag tryckte uppåt/inåt mot hennes bröstkorg. Det pep till från hennes luftrör och jag fick göra en gång till.
Vips kommer det ut en alldeles för stor bit av tuggisen och den landar på kanten på bädden. Jag släpper henne och ser om hon andas som hon ska... Vet ni vad hon gör då?? :D
Hon vänder upp sitt huvud mot mig och stirrar ut mig. Sen böjer hon sig fram och tar sin halvtuggade tuggis och kryper upp i ett hörn av bädden... lägger ner tuggisen framför sig och tittar på mig... Jag frågar då: "Hur är det gumman??" Hennes svar: "Grrrrrr...."
Hahahaha! Hon morrar lågt åt mig och tar sin tuggis och fortsätter förnöjt tugga. Hahahaha! Tacksam som sjutton, eller vaddå!?
Om jag gjorde rätt eller om just denna Heimlichmanöver egentligen funkar på hundar, det vet jag inte. Men uppenbarligen så fick hon upp den iallafall. Men tacksam det vet jag inte om hon var! Eller kanske lite... hon fick ju tugga den ytterligare en gång och denna gång ännu kladdigare och mumsigare :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar