Denna vecka är den sista innan semestern, woop woop! Erik och barnen har haft semester i en vecka redan. Dom drog upp till Ludvika till svärmor/mamma/farmor. Dom hade väldigt roligt och jag fick många underbara bilder verkligen. Vilken start på deras första sommarlov :)
Jag fick vara ensam hemma helt och hållet en veckas tid. Jättekonstigt! Men skönt också så klart. Jag saknade dem mycket när jag skulle sova. Då var det så tyst och stilla så det var svårt att somna. Men att få sova en hel vecka utan att störas i sömnen var ju helt galet skönt! Igår kom dom hem igen och mötet med killarna var så härligt. Alexander klappade mig på håret (som jag klippt av till riktigt kort) och log. Sen pussade han mig och log. Lucas ville upp i famnen och lutade sig mot min axel, satt så länge och ville inte gå ner. Båda två hade nog saknat mig tror jag.
Min man hade nog saknat mig också tror jag, han var fascinerad av min nya frisyr :)
Vi har inget speciellt planerat till semestern nu, en sväng till Sthlm blir det. Men i övrigt rätt så oplanerat. Tror det är bra! Vi behöver bara vara hemma och rå om varandra känner jag. Göra lite dagsutflykter och kanske nån övernattning eller så. Känns som om sista veckan inte kan gå nog fort!
måndag 10 juli 2017
torsdag 22 juni 2017
Midsommar imorgon!
Ja jisses, imorgon är det midsommar. Vart tog våren vägen? Om en vecka går Erik på semester, jag jobbar tre veckor till. Sen är det 4 veckors semester och det ska bli kanonskönt. Vi tänkte hitta på lite lagom mycket på semestern. Först blir det en sväng till Eriks mammas landställe på Ingarö och sen försöker vi göra små utflykter hemmavid är det tänkt.
Killarna har nu i alla fall lärt sig att somna själva i sina sängar igen. Dom kan gå upp, men gör det inte förrän på morgonen. Oftast. Här om natten så satt Alexander och drog i grinden mitt i natten, Erik var upp och ledde honom i säng. Men han gick upp igen efter en liten stund och då tog han in honom till sig.
Men över lag är det bra nu med nattandet och deras sömn på natten. Ett par nätter i veckan så sover dom bra och ett par nätter är det lite stök. Fast så är det väl för de flesta små. Dom verkar gilla sina sängar, det första dom gör när dom kommer hem från förskolan är oftast att knalla in i sitt rum och krypa upp i sina sängar. Ibland i samma och så ligger dom och myser en stund. Gullfisar!
Idag är jag jäääätetrött. Jag vaknade av något vid 03 i natt och sen kunde jag inte somna om. Man kan inte alltid skylla på barnen, denna gång var det måsar och duvor som höll låda utanför. Det är lite midsommarlunch här på jobbet och jag känner att jag nog inte kommer vara den som tar initiativ till att sjunga nån käck visa idag i alla fall.
Dags att ta tag i dagen!
Killarna har nu i alla fall lärt sig att somna själva i sina sängar igen. Dom kan gå upp, men gör det inte förrän på morgonen. Oftast. Här om natten så satt Alexander och drog i grinden mitt i natten, Erik var upp och ledde honom i säng. Men han gick upp igen efter en liten stund och då tog han in honom till sig.
Men över lag är det bra nu med nattandet och deras sömn på natten. Ett par nätter i veckan så sover dom bra och ett par nätter är det lite stök. Fast så är det väl för de flesta små. Dom verkar gilla sina sängar, det första dom gör när dom kommer hem från förskolan är oftast att knalla in i sitt rum och krypa upp i sina sängar. Ibland i samma och så ligger dom och myser en stund. Gullfisar!
Idag är jag jäääätetrött. Jag vaknade av något vid 03 i natt och sen kunde jag inte somna om. Man kan inte alltid skylla på barnen, denna gång var det måsar och duvor som höll låda utanför. Det är lite midsommarlunch här på jobbet och jag känner att jag nog inte kommer vara den som tar initiativ till att sjunga nån käck visa idag i alla fall.
Dags att ta tag i dagen!
lördag 3 juni 2017
En helt natts sömn!
Natten till idag fick jag sova 8h i ett sträck. Tror inte det hänt nån gång det senaste året. Eller jo kanske, men inte så många gånger kan jag säga!
Vi har kämpat under veckan med viljan att ta tillbaka spjälsängarna, men samtidigt måste vi ju ta den här omställningen nån gång. Så, vi har kämpat på. Sena kvällar har dränerat mig på all energi. Läggningarna har tagit jättelång tid. Men så igår! Ja igår! Då tog läggningen totalt 30 minuter ca. Inkl läsa saga och sjunga.
Vi hade tejpat igen deras fönster med sopsäckar, så det var ordentligt mörkt för det första. Sen åt vi sen middag, gick ut till Vasaparken och lekte fram till 19 ca. Då fick dom banan i vagnen och så gick vi en kort sväng. Sen var det hem och byta blöja, tvätta av sig och på med pyjamas. Fram med napp och snutte. Sen sängen. Lucas var jäääääättetrött, han låg i sin säng och var lugn. Alexander var inte lika trött, men låg ändå ganska stilla. Läste vi saga, sjöng lite och sen fick jag gå ut. Erik satt kvar en stund.
Han kom ut strax före 20 och sa att dom var lugna och låg stilla men sov inte. Så vi chansade på att det skulle gå. Och det gick! Vi tror dom somnade där runt 20 ca och ingen av dem kom upp. Galet trevligt! Jag hann sanera köket och plocka undan lite. Jag hann även sitta och göra ingenting innan jag ville sova.
Jag slocknade bums när jag släckte och har sovit utan att vakna en enda gång till 5-snåret d¨jag vaknade av något. Somnade om och sov till 06.45 när Lucas vaknade.
Så skönt för oss att få en natt utan störd sömn och SÅ skönt även för barnen att få sova en natt ordentligt! Dom har varit väldigt slitna av det hör sömnstrulet och på förskolan har dom sagt att dom har varit jättegnälliga och trötta. Så klart hoppas jag att dom kan få sova gott nu ett par nätter iallafall, så dom kommer ifatt lite. Men eftersom dom idag vaknade och var lite snoriga så är det väl mer troligt att dom sover rätt kasst kommande vecka.
Vi har kämpat under veckan med viljan att ta tillbaka spjälsängarna, men samtidigt måste vi ju ta den här omställningen nån gång. Så, vi har kämpat på. Sena kvällar har dränerat mig på all energi. Läggningarna har tagit jättelång tid. Men så igår! Ja igår! Då tog läggningen totalt 30 minuter ca. Inkl läsa saga och sjunga.
Vi hade tejpat igen deras fönster med sopsäckar, så det var ordentligt mörkt för det första. Sen åt vi sen middag, gick ut till Vasaparken och lekte fram till 19 ca. Då fick dom banan i vagnen och så gick vi en kort sväng. Sen var det hem och byta blöja, tvätta av sig och på med pyjamas. Fram med napp och snutte. Sen sängen. Lucas var jäääääättetrött, han låg i sin säng och var lugn. Alexander var inte lika trött, men låg ändå ganska stilla. Läste vi saga, sjöng lite och sen fick jag gå ut. Erik satt kvar en stund.
Han kom ut strax före 20 och sa att dom var lugna och låg stilla men sov inte. Så vi chansade på att det skulle gå. Och det gick! Vi tror dom somnade där runt 20 ca och ingen av dem kom upp. Galet trevligt! Jag hann sanera köket och plocka undan lite. Jag hann även sitta och göra ingenting innan jag ville sova.
Jag slocknade bums när jag släckte och har sovit utan att vakna en enda gång till 5-snåret d¨jag vaknade av något. Somnade om och sov till 06.45 när Lucas vaknade.
Så skönt för oss att få en natt utan störd sömn och SÅ skönt även för barnen att få sova en natt ordentligt! Dom har varit väldigt slitna av det hör sömnstrulet och på förskolan har dom sagt att dom har varit jättegnälliga och trötta. Så klart hoppas jag att dom kan få sova gott nu ett par nätter iallafall, så dom kommer ifatt lite. Men eftersom dom idag vaknade och var lite snoriga så är det väl mer troligt att dom sover rätt kasst kommande vecka.
onsdag 31 maj 2017
Det här med barns sömn
Jag är inte så dum att jag tror att barn sover hela nätterna. Jämt. Jag är heller inte så dum att jag tror att förändringar går obemärkt förbi. Men jag kan ändå känna att GUD VAD TRÖTT JAG BLIR PÅ SÖMNSTRUL!
Innan vi åkte på semester så somnade barnen oftast nån gång mellan 19.30 och 20.00 i sina sängar. Spjälsängar. Sen drog vi på semester och där var det lite si och så med rutinerna. Det resulterade i att killarna var vakna till 21.30 och for runt i sina sängar så det stod härliga till. Sovmorgon? Nej då, dom vaknade samma tid. Så man kan väl säga att dom tog vara på tiden på semestern.
Dessutom lärde dom sig att klättra ur spjälsängarna där på semestern. YAY! Eller nåt. När vi kom hem så tänkte vi att det var säkert bara såna där resesängar som dom kan ta sig ur. Nej men visst kunde i alla fall Alexander ta sig ur spjälsängen hemma. Första kvällen hemma så la vi dem som vanligt. Efter nån minut for dörren upp, en själaglad Alexander sprang med sin zebra-snutte i högsta hugg, så fort han bara kunde, tjutande av skratt ut ur rummet.
Inte bara en gång utan tre. Sen fick vi sitta där inne och hålla koll på honom. Dom somnade lika sent som på semestern. Dags att byta spjälsängarna till juniorsängar. Sagt och gjort så hängde vi på låset till IKEA på helgen. Köpte sängar, madrasser och lite sånt.
Hela lördag eftermiddag monterade vi sängar och möblerade om i deras rum. Till kvällen skulle dom då sova där för första gången. 1,5 timme tog det att söva dem. Som popcorn for dom runt i sängarna och skulle inte sova. Det var ju världens roligaste lekplats!
Dagarna efter har gått lite bättre. Vi måste fortfarande vara där inne tills dom somnar annars så klättrar dom ur sängen. Men igår var det värre än värst. Alexander somnade efter en timmes runthoppandes. Lucas kom inte till ro alls så han somnade efter 21.30. Sovmorgon? Nej absolut inte. Han var igång igen tidigare än vanligt. Dessutom så vaknade Alexander vid 03 och var ledsen, han fick nappen och somnade om, trodde jag. Men sen vid halv fem hade han lyckats halvt ramla ur sängen. Erik hittade honom med händerna i golvet och kroppen och benen i sängen.
Han la tillbaka honom i sängen och klappade om honom. Han somnade om. Trodde vi. Men det gjorde han inte. Nästa gång Erik gick upp så stod han i deras dörr och flinade. Då fick han komma in till oss och somna om. Det tog ett bra tag och det är då lögn för mig att få nån mer sömn. Så först ingen som helst tid på kvällen att andas lite, sen en 4h kort natt och jag är trött!
Det är nog många av er som ler snett och tänker: Välkommen till småbarnslivet!
Jag vet. Tro mig. Jag vet. Vi har två barn i samma ålder, dom är alltid i samma fas och dom går igenom förändringar i rutiner samtidigt. Jag vill inte påstå att "jag har det värre än du", men det är annorlunda att ha två i samma ålder. Inte värre, men annorlunda.
Sen känner jag starkt att få två samtidigt, drabbas av förlossningsdepression och i princip inte hinna andas dagtid under ett år drygt, det tär på ens ork. Både fysiskt och psykiskt. Som verkligheten är så borde jag nog ha fortsatt hos min kurator, borde ha lyssnat mer på mina signaler och borde ha prioriterat mig själv mer.
Men nu är det som det är. Och när det är som det är så tär det här med långa läggningar och störda nätter jättemycket på mig. Jag blir så arg inombords och vill bara skrika rakt ut. Tålamodet blir noll och jag känner att jag inte klarar av att se det som en kort period bara. Jag vet ju att det har varit, kommer att vara och är så här under småbarnsåren. Jag vet det. Men jag är i alla fall trött och arg.
Innan vi åkte på semester så somnade barnen oftast nån gång mellan 19.30 och 20.00 i sina sängar. Spjälsängar. Sen drog vi på semester och där var det lite si och så med rutinerna. Det resulterade i att killarna var vakna till 21.30 och for runt i sina sängar så det stod härliga till. Sovmorgon? Nej då, dom vaknade samma tid. Så man kan väl säga att dom tog vara på tiden på semestern.
Dessutom lärde dom sig att klättra ur spjälsängarna där på semestern. YAY! Eller nåt. När vi kom hem så tänkte vi att det var säkert bara såna där resesängar som dom kan ta sig ur. Nej men visst kunde i alla fall Alexander ta sig ur spjälsängen hemma. Första kvällen hemma så la vi dem som vanligt. Efter nån minut for dörren upp, en själaglad Alexander sprang med sin zebra-snutte i högsta hugg, så fort han bara kunde, tjutande av skratt ut ur rummet.
Inte bara en gång utan tre. Sen fick vi sitta där inne och hålla koll på honom. Dom somnade lika sent som på semestern. Dags att byta spjälsängarna till juniorsängar. Sagt och gjort så hängde vi på låset till IKEA på helgen. Köpte sängar, madrasser och lite sånt.
Hela lördag eftermiddag monterade vi sängar och möblerade om i deras rum. Till kvällen skulle dom då sova där för första gången. 1,5 timme tog det att söva dem. Som popcorn for dom runt i sängarna och skulle inte sova. Det var ju världens roligaste lekplats!
Dagarna efter har gått lite bättre. Vi måste fortfarande vara där inne tills dom somnar annars så klättrar dom ur sängen. Men igår var det värre än värst. Alexander somnade efter en timmes runthoppandes. Lucas kom inte till ro alls så han somnade efter 21.30. Sovmorgon? Nej absolut inte. Han var igång igen tidigare än vanligt. Dessutom så vaknade Alexander vid 03 och var ledsen, han fick nappen och somnade om, trodde jag. Men sen vid halv fem hade han lyckats halvt ramla ur sängen. Erik hittade honom med händerna i golvet och kroppen och benen i sängen.
Han la tillbaka honom i sängen och klappade om honom. Han somnade om. Trodde vi. Men det gjorde han inte. Nästa gång Erik gick upp så stod han i deras dörr och flinade. Då fick han komma in till oss och somna om. Det tog ett bra tag och det är då lögn för mig att få nån mer sömn. Så först ingen som helst tid på kvällen att andas lite, sen en 4h kort natt och jag är trött!
Det är nog många av er som ler snett och tänker: Välkommen till småbarnslivet!
Jag vet. Tro mig. Jag vet. Vi har två barn i samma ålder, dom är alltid i samma fas och dom går igenom förändringar i rutiner samtidigt. Jag vill inte påstå att "jag har det värre än du", men det är annorlunda att ha två i samma ålder. Inte värre, men annorlunda.
Sen känner jag starkt att få två samtidigt, drabbas av förlossningsdepression och i princip inte hinna andas dagtid under ett år drygt, det tär på ens ork. Både fysiskt och psykiskt. Som verkligheten är så borde jag nog ha fortsatt hos min kurator, borde ha lyssnat mer på mina signaler och borde ha prioriterat mig själv mer.
Men nu är det som det är. Och när det är som det är så tär det här med långa läggningar och störda nätter jättemycket på mig. Jag blir så arg inombords och vill bara skrika rakt ut. Tålamodet blir noll och jag känner att jag inte klarar av att se det som en kort period bara. Jag vet ju att det har varit, kommer att vara och är så här under småbarnsåren. Jag vet det. Men jag är i alla fall trött och arg.
måndag 29 maj 2017
Helt galet vad tiden går :)
Ja jag har ju insett att det här med att blogga liksom inte hinns med. Eller, jag prioriterar inte det helt enkelt. Att ha barn är tidskrävande och att ha tvillingar är, tror jag i alla fall, ännu mer krävande. Allt händer i turbofart, oftast samtidigt och det är svårt att hinna med att njuta under tiden.
Lucas och Alexander är de två mesta och bästa killarna i världen. Alltså det är ju fantastiskt hur man är skapt som förälder, att man älskar sina barn så ofantligt mycket! Det trots att man, jag i alla fall, nästan varje dag får lov att tänka till och inte bli arg. Jo, arg blir jag ju ändå ibland, men ni fattar säkert hur jag menar. Barnen retar gallfeber på mig V A R J E dag. Jag svär inombords V A R J E dag. Men ändå, dom är de bästa, bästa i hela världen.
Båda två är sena med språket, sena i sin utveckling och vi tycker inte dom förstår så mycket när vi pratar med dem. Men dom är väldigt duktiga på det motoriska, dom undersöker väldigt mycket och har en fenomenal rumsuppfattning. Dom vet exakt hur man tar sig till alla hissar i våra gallerior till exempel, dom vet exakt vart man åker ner med bilen och att där finns det en stor intressant port. Dom lär sig våra stråk och kan sätta fart ut med dem med mycket beslutsamhet.
Så troligen fokuserar dom mycket av det dom lär sig till andra saker än talet och kommunikationen. Vi föräldrar tycker att det känns lite tråkigt att dom inte har börjat prata i någon speciell utsträckning, men samtidigt är vi ju oändligt tacksamma för deras andra kunskaper om andra saker.
Det är fascinerande med barn, alla är så olika :)
På onsdag är det tvåårskontroll på BVC, det ska bli kul att se hur mycket dom växt och lagt på sig sen sist. Vi ska även samma dag försöka hinna med TBE-vaccin på oss allihopa. Det är drop-in, så det borde kunna fungera att göra det efteråt.
Vi ska till Eriks mammas landställe på Ingarö sen på semestern och det skulle kännas bra att ta det vaccinet innan vi åker dit. Det ska väl tas fler doser, men det är aldrig för sent att börja ta det tänker jag.
Det är möjligt att detta inlägg blir det enda under 2017, vad vet jag. Men jag saknar att skriva. Jag tycker det är skönt att skriva och borde göra det mer.
Lucas och Alexander är de två mesta och bästa killarna i världen. Alltså det är ju fantastiskt hur man är skapt som förälder, att man älskar sina barn så ofantligt mycket! Det trots att man, jag i alla fall, nästan varje dag får lov att tänka till och inte bli arg. Jo, arg blir jag ju ändå ibland, men ni fattar säkert hur jag menar. Barnen retar gallfeber på mig V A R J E dag. Jag svär inombords V A R J E dag. Men ändå, dom är de bästa, bästa i hela världen.
Båda två är sena med språket, sena i sin utveckling och vi tycker inte dom förstår så mycket när vi pratar med dem. Men dom är väldigt duktiga på det motoriska, dom undersöker väldigt mycket och har en fenomenal rumsuppfattning. Dom vet exakt hur man tar sig till alla hissar i våra gallerior till exempel, dom vet exakt vart man åker ner med bilen och att där finns det en stor intressant port. Dom lär sig våra stråk och kan sätta fart ut med dem med mycket beslutsamhet.
Så troligen fokuserar dom mycket av det dom lär sig till andra saker än talet och kommunikationen. Vi föräldrar tycker att det känns lite tråkigt att dom inte har börjat prata i någon speciell utsträckning, men samtidigt är vi ju oändligt tacksamma för deras andra kunskaper om andra saker.
Det är fascinerande med barn, alla är så olika :)
På onsdag är det tvåårskontroll på BVC, det ska bli kul att se hur mycket dom växt och lagt på sig sen sist. Vi ska även samma dag försöka hinna med TBE-vaccin på oss allihopa. Det är drop-in, så det borde kunna fungera att göra det efteråt.
Vi ska till Eriks mammas landställe på Ingarö sen på semestern och det skulle kännas bra att ta det vaccinet innan vi åker dit. Det ska väl tas fler doser, men det är aldrig för sent att börja ta det tänker jag.
Det är möjligt att detta inlägg blir det enda under 2017, vad vet jag. Men jag saknar att skriva. Jag tycker det är skönt att skriva och borde göra det mer.
torsdag 10 mars 2016
Det blev inte så mycket lättare
Nej, en app i mobilen gjorde det inte enklare att blogga. Dagarna fylls med alla möjliga saker och att hinna med att blogga känns rätt långt bort.
En sak som jag nog inte berättat och som egentligen är rätt viktig är att jag drabbades av förlossningsdepression, så det har varit turbulent kring det ett tag. Jag fattade inte riktigt var det var, men jag var så ledsen och slut i själen. På BVC fick jag göra ett test och hon skickade mig direkt till en kurator. Jag har gått hos kuratorn nu ett tag och det börjar kännas lite bättre. Men det har varit och är en tuff resa tillbaka till någon form av normalitet.
Om det nånsin blir normalt med två små busfrön hemma!?
Jag har fått hjälp med min sömn oxå, jag fastnade i att vakna minst en gång i timmen och var helt slut. Till sist så var jag tvungen att ta hjälp och nu får jag tabletter som hjälper mig att komma ner i djupsömn. Jag vaknar ändå om barnen är igång, men sover dom så sover jag. Det är bra!
Just nu sover boysen, jag hinner sitta ner en liten stund och ska även se om jag hinner sova lite. Mest troligt inte. Men kanske :)
I dag ska vi iväg på 1-års kalas som BVC anordnar. Jag är jätteförkyld... men jag hoppas jag orkar iväg.
En sak som jag nog inte berättat och som egentligen är rätt viktig är att jag drabbades av förlossningsdepression, så det har varit turbulent kring det ett tag. Jag fattade inte riktigt var det var, men jag var så ledsen och slut i själen. På BVC fick jag göra ett test och hon skickade mig direkt till en kurator. Jag har gått hos kuratorn nu ett tag och det börjar kännas lite bättre. Men det har varit och är en tuff resa tillbaka till någon form av normalitet.
Om det nånsin blir normalt med två små busfrön hemma!?
Jag har fått hjälp med min sömn oxå, jag fastnade i att vakna minst en gång i timmen och var helt slut. Till sist så var jag tvungen att ta hjälp och nu får jag tabletter som hjälper mig att komma ner i djupsömn. Jag vaknar ändå om barnen är igång, men sover dom så sover jag. Det är bra!
Just nu sover boysen, jag hinner sitta ner en liten stund och ska även se om jag hinner sova lite. Mest troligt inte. Men kanske :)
I dag ska vi iväg på 1-års kalas som BVC anordnar. Jag är jätteförkyld... men jag hoppas jag orkar iväg.
tisdag 19 januari 2016
BVC idag
Idag var det BVC, 8-månaderskontrollen tror jag. Men killarna är ju snart 9 månader. Sak samma. Dom växer iallafall som ogräs! Lucas är 77 cm och väger 11,2 kilo. Alexander är oxå 77cm men väger lite mindre, 10,8 kilo. Följer sina kurvor fint! Runda och goa, men perfekta så klart.
Det är roligt att träffa vår bvc-Anna, hon är bra. Hon är duktig och kompetent, men framför allt är hon mänsklig och har stor förståelse för livet. Det tycker jag är jätteskönt! Killarna visade upp sin bästa sida och vi hade en trevlig stund där idag. Vi skulle ha gått ut nu när film skulle sova tänkte jag, men en utflykt fick räcka. Det blev vila inne och nu snart är det lite mellis på G.
Dagarna flyter på :)
lördag 16 januari 2016
Kanske?
Jag vet inte om det blir enklare att blogga om jag har en app i mobilen, men jag testar. Det skojiga blir väl alla autocorrect som telefonen hittar på. Aja, känns som om jag behöver skriva mer. Om allt och inget. Installerat en app och gör detta testinlägg. Måste testa bild oxå så här kommer den. Tror den ligger överst... Ok, då vet jag det :)
Då går vi se om bloggandet går att väcka eller om det faller helt i glömska igen.
lördag 17 oktober 2015
Alltså... Juli!
Så länge sen var det jag bloggade. Men det betyder väl att jag har haft att göra antar jag. Killarna växer som ogräs och är ni 5,5 månad lite drygt. Det är ett fasligt liv på dem då dom upptäckt sin röst. Lucas rullar och ålar för fullt medan Alexander har mer talan för att snart börja sitta.
Dagarna då jag är ensam med dem är slitsamma, vi har verkligen fullt upp hela dagarna och det ska ätas, bytas, lekas, sjungas, mysas och gärna komma ut en sväng. När Erik kommer hem så är jag helt slut! Då får han umgås med dem och så kan jag varva ner.
Vid 19 ska dom sova så innan dess är det ju nattningsrutin... Hej och hå! Oftast äter vi inte förrän efter att dom lagt sig, just för att det är full rulle fram tills dess. Och trist nog lagar vi knappt mat utan det blir färdigmat eller halvfabrikat. Jättetråkigt! Men fram till för npn vecka en har vi haft så kopiöst dåligt med sömn oxå så vi är lixom bara tvungna att få i nåt utan att lägga så mycket energi på det.
Sömnen ja... fy fasen vad vi har kämpat. Delat på nätterna, tagit varannan och försökt sova när dom sover. Men det är verkligen lättare sagt än gjort. Vi har fått många råg och tips om hur vi kan få bättre nätter... men inte så mycket har fungerat. Nu har vi testat ett råd från en gammal kompis till mig, Sara. Det har tagit ett gäng nätter, men nu börjar det ge resultat och VILKEN skillnad. Två nätter i rad nu så har vi sovit i princip hela natten. Det är sån lättnad! Tack Sara för tipsen och coachningen!
Vi samlade ihop några tips som vi tyckte kunde passa oss och så bestämde vi en helg. Det blev förra helgen och ja, det har blivit mycket bättre. Så klart kommer det komma nätter då vi inte får sova, men får vi några nätter i veckan då vi får bra sömn så är det otroligt mycket vunnet.
Killarna har börjat äta lite mat oxå, det tycker jag är roligt! Jag har gjort det mesta själv (klämkäckt värre!!) men än så länge är det ju bara att koka och mixa. Snart ska vi börja med lite proteiner oxå. Kul! Då blir det ju mera kompletta måltider. Letar just nu efter bra burkar att frysa ner maten i. Jag gör ju gärna fler portioner åt gången och fryser, så jag behöver burkar till det. Får se vad jag kan hitta.
Än så länge har dom smakat:
Potatis
Majs
Pasternacka
Sötpotatis
Morot
Ärtor
Butternutpumpa
Äpple
Päron
Mango
Banan
Katrinplommon
Allt utom ärtor har dom gillat. Banan är tveksamt, men kanske att det släpper längre fram. Ärtorna har jag blandat i annat så det har slunkit ner ändå. Men dom är lite skeptiska till den smaken. Jag hatar ärtor, så jag förstår dem ;)
Dom har dessutom ätit gröt och har testat lite klämmisar. Men jag tycker egentligen att jag lika gärna kan ge vanlig frukt som jag gör puré av själv, men jag har testat lite klämmisar mest för att det är kul. Det finns en klämmis som är frukt med lite ris i, det vart poppis som sjutton! Men då tänkte jag att jag gör samma sak, men med lite gröt i. Och det gick så bra så! Så det har vi som mellis ibland. Då är det mer frukt än gröt, så det blir som ett fruktmellanmål men med lite mer substans i. Det är bra med klämmisarna som inspiration, lättare att komma på vad som kan vara gott att blanda.
För övrigt så återhämtar jag mig väldigt långsamt tycker jag, har fortfarande ont i fogar och rygg... även fötter och knän är ömma. Det är svårt att få tid till att verkligen komma igång och röra på sig mer än promenader. Förhoppningsvis nu om det blir lite bättre med sömnen så kan det kännas ok att komma iväg när dom somnat. Hoppas!
Dagarna då jag är ensam med dem är slitsamma, vi har verkligen fullt upp hela dagarna och det ska ätas, bytas, lekas, sjungas, mysas och gärna komma ut en sväng. När Erik kommer hem så är jag helt slut! Då får han umgås med dem och så kan jag varva ner.
Vid 19 ska dom sova så innan dess är det ju nattningsrutin... Hej och hå! Oftast äter vi inte förrän efter att dom lagt sig, just för att det är full rulle fram tills dess. Och trist nog lagar vi knappt mat utan det blir färdigmat eller halvfabrikat. Jättetråkigt! Men fram till för npn vecka en har vi haft så kopiöst dåligt med sömn oxå så vi är lixom bara tvungna att få i nåt utan att lägga så mycket energi på det.
Sömnen ja... fy fasen vad vi har kämpat. Delat på nätterna, tagit varannan och försökt sova när dom sover. Men det är verkligen lättare sagt än gjort. Vi har fått många råg och tips om hur vi kan få bättre nätter... men inte så mycket har fungerat. Nu har vi testat ett råd från en gammal kompis till mig, Sara. Det har tagit ett gäng nätter, men nu börjar det ge resultat och VILKEN skillnad. Två nätter i rad nu så har vi sovit i princip hela natten. Det är sån lättnad! Tack Sara för tipsen och coachningen!
Vi samlade ihop några tips som vi tyckte kunde passa oss och så bestämde vi en helg. Det blev förra helgen och ja, det har blivit mycket bättre. Så klart kommer det komma nätter då vi inte får sova, men får vi några nätter i veckan då vi får bra sömn så är det otroligt mycket vunnet.
Killarna har börjat äta lite mat oxå, det tycker jag är roligt! Jag har gjort det mesta själv (klämkäckt värre!!) men än så länge är det ju bara att koka och mixa. Snart ska vi börja med lite proteiner oxå. Kul! Då blir det ju mera kompletta måltider. Letar just nu efter bra burkar att frysa ner maten i. Jag gör ju gärna fler portioner åt gången och fryser, så jag behöver burkar till det. Får se vad jag kan hitta.
Än så länge har dom smakat:
Potatis
Majs
Pasternacka
Sötpotatis
Morot
Ärtor
Butternutpumpa
Äpple
Päron
Mango
Banan
Katrinplommon
Allt utom ärtor har dom gillat. Banan är tveksamt, men kanske att det släpper längre fram. Ärtorna har jag blandat i annat så det har slunkit ner ändå. Men dom är lite skeptiska till den smaken. Jag hatar ärtor, så jag förstår dem ;)
Dom har dessutom ätit gröt och har testat lite klämmisar. Men jag tycker egentligen att jag lika gärna kan ge vanlig frukt som jag gör puré av själv, men jag har testat lite klämmisar mest för att det är kul. Det finns en klämmis som är frukt med lite ris i, det vart poppis som sjutton! Men då tänkte jag att jag gör samma sak, men med lite gröt i. Och det gick så bra så! Så det har vi som mellis ibland. Då är det mer frukt än gröt, så det blir som ett fruktmellanmål men med lite mer substans i. Det är bra med klämmisarna som inspiration, lättare att komma på vad som kan vara gott att blanda.
För övrigt så återhämtar jag mig väldigt långsamt tycker jag, har fortfarande ont i fogar och rygg... även fötter och knän är ömma. Det är svårt att få tid till att verkligen komma igång och röra på sig mer än promenader. Förhoppningsvis nu om det blir lite bättre med sömnen så kan det kännas ok att komma iväg när dom somnat. Hoppas!
torsdag 23 juli 2015
Plötsligt händer det!
När jag skrev sist var knoddarna nästan 6 veckor gamla. Nu har dom hunnit bli 3 månader, dom blir det på lördag iallafall. Dagarna är verkligen hektiska och det är full sjå. Galet jobbigt, roligt och spännande på samma gång.
Just att ta hand om dem är inte så jobbigt. Om man är två. Då flyter det på bra. Men det är verkligen en pärs att vara ensam med dem ibland. I perioder har dom skrikit sig igenom den vakna tiden. Att då sitta med dem båda och inte kunna trösta dem är väldigt mentalt uttröttande. Ibland har jag bara gråtit. Känt mig så totalt värdelös och otillräcklig. Det var en kort period som jag faktiskt trodde jag hade fått sån där förlossningsdepression. Hemskt! Jag mådde verkligen riktigt dåligt. Men det redde ut sig och nu känns det bättre igen.
Veckan innan Erik gick på semester, vilket var förra veckan om jag tänker efter, så hade dom tre dagar då dom bara sov och åt. Det var tre VÄLDIGT behövliga dagar. Jag hann med massor. Jag förbereder namngivning för killarna och jag hann sitta och planera det, göra en del grejer som jag ville hinna med grafiskt och dessutom äta och duscha i lugn och ro.
Jag tycker nog att efter det så har det på nåt sätt blivit lättare. Som om dom avslutade en fas och gick in i en ny. Nu är dom mer vakna igen, men är gladare och verkar mer nöjda än tidigare. Det är skönt. Men det innebär oxå att dom inte gärna vill ligga i vagnen om dom är vakna. Vakentiden spenderas just nu i babysittern, på lekfilten på golvet och i soffan. Man får variera lite.
Idag överraskade dom med att sova 2 och 3 timmar på eftermiddagen. Från 14 sov dom och Lucas vaknade 16.15, Alexander vaknade 17.00. Sista tiden har dom sovit i 30-45 minuter bara och sällan samtidigt, så att försöka hinna med nåt har varit omöjligt. Men idag hann jag till och med sova nästan en timme! Plötsligt händer det!
Sen har dom börjat sova "hela natten" oxå sen i lördags. Fast egentligen så vet jag inte om man kan kalla de hela natten. Dom somnar vid 20 och vaknar kring 2-3, vill ha nappen och somnar om till 5-snåret. Sen är det lite oroligt en stund och förhoppningsvis så vaknar dom inte igen förrän vid 7-snåret. Det gör ju min natt upphackad och med ganska dålig sömn. Men ändå! Vi slipper gå upp och göra mat :)
Erik har som sagt semester nu, SÅ HIMLA SKÖNT. 5 veckor ska han vara hemma med oss och det känns verkligen som om dagarna är så gigantiskt mycket enklare. Vi har inte så stora grejer planerat förutom att vi ska till Gotland ett par dagar. Lite nervöst att åka iväg med dem så. Vi var till Eriks familjs landställe en kort sväng och det blev väldigt jobbigt. Jag vet inte om det var en tillfällighet, men bebbarna var väldigt skrikiga och verkade inte alls vara sig själva. Det kan finnas en förklaring i att vi gav dem färdig ersättning på tetra på vägen dit och den har dom inte ätit på länge. Verkade som om dom fick ordentligt ont i magen. Så det får vi låta bli i fortsättningen.
Vi hoppas att det var det och inte den ovana miljön som gjorde dem så omöjliga. Vi åkte faktiskt hem en dag för tidigt eftersom det blev så himla jobbigt med dem. Nu ska vi försöka ha lite semester och det är iallafall väldigt skönt att vara två med dem!
Just att ta hand om dem är inte så jobbigt. Om man är två. Då flyter det på bra. Men det är verkligen en pärs att vara ensam med dem ibland. I perioder har dom skrikit sig igenom den vakna tiden. Att då sitta med dem båda och inte kunna trösta dem är väldigt mentalt uttröttande. Ibland har jag bara gråtit. Känt mig så totalt värdelös och otillräcklig. Det var en kort period som jag faktiskt trodde jag hade fått sån där förlossningsdepression. Hemskt! Jag mådde verkligen riktigt dåligt. Men det redde ut sig och nu känns det bättre igen.
Veckan innan Erik gick på semester, vilket var förra veckan om jag tänker efter, så hade dom tre dagar då dom bara sov och åt. Det var tre VÄLDIGT behövliga dagar. Jag hann med massor. Jag förbereder namngivning för killarna och jag hann sitta och planera det, göra en del grejer som jag ville hinna med grafiskt och dessutom äta och duscha i lugn och ro.
Jag tycker nog att efter det så har det på nåt sätt blivit lättare. Som om dom avslutade en fas och gick in i en ny. Nu är dom mer vakna igen, men är gladare och verkar mer nöjda än tidigare. Det är skönt. Men det innebär oxå att dom inte gärna vill ligga i vagnen om dom är vakna. Vakentiden spenderas just nu i babysittern, på lekfilten på golvet och i soffan. Man får variera lite.
Idag överraskade dom med att sova 2 och 3 timmar på eftermiddagen. Från 14 sov dom och Lucas vaknade 16.15, Alexander vaknade 17.00. Sista tiden har dom sovit i 30-45 minuter bara och sällan samtidigt, så att försöka hinna med nåt har varit omöjligt. Men idag hann jag till och med sova nästan en timme! Plötsligt händer det!
Sen har dom börjat sova "hela natten" oxå sen i lördags. Fast egentligen så vet jag inte om man kan kalla de hela natten. Dom somnar vid 20 och vaknar kring 2-3, vill ha nappen och somnar om till 5-snåret. Sen är det lite oroligt en stund och förhoppningsvis så vaknar dom inte igen förrän vid 7-snåret. Det gör ju min natt upphackad och med ganska dålig sömn. Men ändå! Vi slipper gå upp och göra mat :)
Erik har som sagt semester nu, SÅ HIMLA SKÖNT. 5 veckor ska han vara hemma med oss och det känns verkligen som om dagarna är så gigantiskt mycket enklare. Vi har inte så stora grejer planerat förutom att vi ska till Gotland ett par dagar. Lite nervöst att åka iväg med dem så. Vi var till Eriks familjs landställe en kort sväng och det blev väldigt jobbigt. Jag vet inte om det var en tillfällighet, men bebbarna var väldigt skrikiga och verkade inte alls vara sig själva. Det kan finnas en förklaring i att vi gav dem färdig ersättning på tetra på vägen dit och den har dom inte ätit på länge. Verkade som om dom fick ordentligt ont i magen. Så det får vi låta bli i fortsättningen.
Vi hoppas att det var det och inte den ovana miljön som gjorde dem så omöjliga. Vi åkte faktiskt hem en dag för tidigt eftersom det blev så himla jobbigt med dem. Nu ska vi försöka ha lite semester och det är iallafall väldigt skönt att vara två med dem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)