Igår när jag tvättat ansiktet för kvällen så testade jag min nya kräm. Den berömda antirynkvarianten. Och den känns bra! Den doftar ok, inte kärring iallafall. Och så känns ansiktet mjuk och fint :) Imorse samma sak. Känns bra i fejset faktiskt. Så vi får hoppas att det fortsätter kännas bra. Så nu mina vänner, nu blir jag snyggare för varje dag. MÅSTE bli det av ansiktskrämen med mirakel i.
Eller så är det så att jag får lära mig leva med mina rynkor. För det skulle ju kunna vara så att jag faktiskt inte blir av med dem... ;) Och då finns det ju väldigt lite anledning att hänga upp sig på det.
En annan sak. Jag får med jämna mellanrum sms från Folktandvården i Skogås. Dom påminner om min tandläkartid där. Hos en tandläkare som jag aldrig träffat. Tänker att det blivit fel siffra nånstans. Hoppas han/hon som ska till tandis i Skogås kommer ihåg iallafall :)
onsdag 29 februari 2012
tisdag 28 februari 2012
I have a confession to make
Alltså. Jag tror jag kommer bli så himla mycket snyggare. Varför? Jag tar det från början.
Jag har passerat över gränsen. Gränsen mot 40-trecket. Och det är väl i princip ingen fara. Jag trivs med vem jag är och så där. Men rynkorna. Dom kommer smygande... har inte tänkt på det så mycket. Men nu kommer dom. Grejen är ju att det är oundvikligt. Och det stör mig. För inuti mig är jag inte rynkig. Alltså jag KÄNNER mig inte rynkig.
Igår var jag på Kupolen för att köpa ny ansiktskräm. Frågade lite försynt om hur jag skulle välja... gick på en affär som har massa olika. Hon tittade länge på mig och frågade vad jag använde idag...
Jag: Jaaa... nu ska vi se... den här. *pekade på den jag använder just nu*
Hon: Ok... *lång paus* den... den är ju för lite yngre hud.
Jag: Jaaa... jag har ju varit yngre... *försökte skoja*
Hon: Mmmm... *fundersam* Jag tror du skulle behöva nåt för lite... äldre hud.
Jag: Jasså du tycker det?
Hon: Jaaaa... den här tillexempel, den har *berättar om en massa ämnen och grejer som tydligen ska vara bra*... Vad tror du om det?
Jag: Ja, säger du att jag ser gammal ut så kanske jag behöver såna där prylar i fejset.
Hon: Jag menade inte så, men du är ju inte... ung... i huden menar jag.
Jag: Det var ett finare sätt att säga att jag är gammal! *skrattar och visar att jag faktiskt skämtar*
Hon: *skrattar nervöst* Jooo... du har ju lite fina linjer...
Jag: Ok, men vad kostar en sån där då?
Hon: 395:-
Jag: Nehe du, det blir det inget av med. Inte kladdar jag på nåt i fejset som kostar mer än oxfilé per kilo! Man tvättar sig ju två gånger om dygnet. Nej icke!
Hon: Jaaa... men det är vad de bra krämerna kostar... Det finns ju lite billigare oxå...
Jag: Då tycker jag att vi kikar lite på nån sån.
Hon: Men då kanske dom inte riktigt lika bra mot linjerna.
Jag: Haha... det där går jag inte på. Hade nån kommit på ingrediensen som gör att rynkorna försvinner så hade det inte funnits en uppsjö av olika krämer.
Hon: Nej, du har rätt... här har vi en kräm som du kanske gillar.
Jag: Ok. "Anitwrinkle". Det går utför nu!
Hon: Det brukar göra det. Så småningom.
Jag: Ok, jag får väl ta den då. Tack för hjälpen!
Hon: Ingen fara, bara roligt att prata med dig.
Så jag har inhandlat min första antirynk-kräm! Det är min bekännelse! Huvva... nu går det utför för kärringen!
Jag har passerat över gränsen. Gränsen mot 40-trecket. Och det är väl i princip ingen fara. Jag trivs med vem jag är och så där. Men rynkorna. Dom kommer smygande... har inte tänkt på det så mycket. Men nu kommer dom. Grejen är ju att det är oundvikligt. Och det stör mig. För inuti mig är jag inte rynkig. Alltså jag KÄNNER mig inte rynkig.
Igår var jag på Kupolen för att köpa ny ansiktskräm. Frågade lite försynt om hur jag skulle välja... gick på en affär som har massa olika. Hon tittade länge på mig och frågade vad jag använde idag...
Jag: Jaaa... nu ska vi se... den här. *pekade på den jag använder just nu*
Hon: Ok... *lång paus* den... den är ju för lite yngre hud.
Jag: Jaaa... jag har ju varit yngre... *försökte skoja*
Hon: Mmmm... *fundersam* Jag tror du skulle behöva nåt för lite... äldre hud.
Jag: Jasså du tycker det?
Hon: Jaaaa... den här tillexempel, den har *berättar om en massa ämnen och grejer som tydligen ska vara bra*... Vad tror du om det?
Jag: Ja, säger du att jag ser gammal ut så kanske jag behöver såna där prylar i fejset.
Hon: Jag menade inte så, men du är ju inte... ung... i huden menar jag.
Jag: Det var ett finare sätt att säga att jag är gammal! *skrattar och visar att jag faktiskt skämtar*
Hon: *skrattar nervöst* Jooo... du har ju lite fina linjer...
Jag: Ok, men vad kostar en sån där då?
Hon: 395:-
Jag: Nehe du, det blir det inget av med. Inte kladdar jag på nåt i fejset som kostar mer än oxfilé per kilo! Man tvättar sig ju två gånger om dygnet. Nej icke!
Hon: Jaaa... men det är vad de bra krämerna kostar... Det finns ju lite billigare oxå...
Jag: Då tycker jag att vi kikar lite på nån sån.
Hon: Men då kanske dom inte riktigt lika bra mot linjerna.
Jag: Haha... det där går jag inte på. Hade nån kommit på ingrediensen som gör att rynkorna försvinner så hade det inte funnits en uppsjö av olika krämer.
Hon: Nej, du har rätt... här har vi en kräm som du kanske gillar.
Jag: Ok. "Anitwrinkle". Det går utför nu!
Hon: Det brukar göra det. Så småningom.
Jag: Ok, jag får väl ta den då. Tack för hjälpen!
Hon: Ingen fara, bara roligt att prata med dig.
Så jag har inhandlat min första antirynk-kräm! Det är min bekännelse! Huvva... nu går det utför för kärringen!
Ljuset! Jag ser ljuset!
Nu är det ju bara slutet på februari än så länge men det känns ändå som om vi går mot ljusare tider. Eller det GÖR vi. Men det är faktikst väligt trevligt att gå till bussen och känna att det är ljust. Inte helt ljust men ändå på god väg. Och det gör iallafall mig piggare och lite mer rak i ryggen. Det finns en känsla av hopp i ljuset tycker jag.
Det stod i tidningen att våren är på starkt intågande och att den kommer tidigt i år. Den är så välkommen :) Vore härligt med en lång solig vår och en normal fin sommar. Måste köpa mig en liten, bra ryggsäck. Om jag ska börja gå mer till jobbet och Blessin ska gå med mig så kommer jag behöva en liten smidig ryggsäck. Matlåda, tuggpinnar, bajspåsar och läppstift. Jag menar, det finns ju mycket som man behöver :) En bra funktionsjacka skulle jag behöva oxå, som andas. Och som håller vinden ute lite grann. Märker det när jag går nu med vinterjackan. Den är ju vark och skön, men andas väldigt dåligt. Så jag får kika på det där.
Vi fick en jacka från jobbet i julklapp. Den hade löstagbart fleecefoder och i helgen så tog jag ur det för att se hur den var utan foder. Och kanske att den kan fungera. Jag bara tycker det är sådär roligt att ha kläder med företagets namn på. Men till och från jobber funkar ju. Får se om det kan fungera med den jackan.
Hur som helst, underbart är det att våren snart är här. Och jag har ju en massa saker som händer fram i vår! Vi ska med jobbet till Riga, 3 dagar. Ska bli kul! Det är fler kontor som åker ihop. Blir nog kanon tror jag! Sen bara två veckor efter den resan ska jag och Jenny till Köpenhamn. *klappar händer* Kommer bli en fin vår, inte bara för resorna utan för att det bara kommer det :) Sen är jag övertygad om att det kommer hända mer som jag inte vet om än. Men jag känner det på mig, det blir en sån där vår som man kommer minnas... övertygad om det! *tumme upp*
Jag hade ju tänkt att ställa ut Blessin en del i år. Men jag börjar fundera på om det är värt det? Vad har hon och jag att bevisa? Ingenting. Och det är ju roligt att ställa ut hund, det är det ju. Men jag tänker lite så där... till vilken nytta? Lägga massor med pengar på att åka och ställa ut Blessin? Vet inte om det känns så betydelsefullt. Tror kanske att vi fokuserar på nåt annat hon och jag istället. Kanske kan vi testa lite viltspår istället? Det vore väl skoj? Blessin är inte så himla bra på det... *fniss* Hon jobbar ganska osjälvständigt, behöver mycket stöd av mig. Men vad sjutton, det går väl att jobba på.
Tror vi båda skulle tycka det var kul att göra nåt annat tillsammans. Eller... för Blessins del fungerar ABSOLUT köttbulleficka och vänstervarv! Hon älskar det! Men jag tänker lite på min egen motivation. Det är lite tråkigt att inte kunna vinna nåt speciellt. Vinnarutställningarna, ja det kanske kan vara nåt. Men i övrigt? Usch ... vad tråkig jag känner mig. Men alla dessa tusenlappar... dom går väl att lägga på nåt annat känner jag. Resor, dejter, läppstift och nagellack!
Det stod i tidningen att våren är på starkt intågande och att den kommer tidigt i år. Den är så välkommen :) Vore härligt med en lång solig vår och en normal fin sommar. Måste köpa mig en liten, bra ryggsäck. Om jag ska börja gå mer till jobbet och Blessin ska gå med mig så kommer jag behöva en liten smidig ryggsäck. Matlåda, tuggpinnar, bajspåsar och läppstift. Jag menar, det finns ju mycket som man behöver :) En bra funktionsjacka skulle jag behöva oxå, som andas. Och som håller vinden ute lite grann. Märker det när jag går nu med vinterjackan. Den är ju vark och skön, men andas väldigt dåligt. Så jag får kika på det där.
Vi fick en jacka från jobbet i julklapp. Den hade löstagbart fleecefoder och i helgen så tog jag ur det för att se hur den var utan foder. Och kanske att den kan fungera. Jag bara tycker det är sådär roligt att ha kläder med företagets namn på. Men till och från jobber funkar ju. Får se om det kan fungera med den jackan.
Hur som helst, underbart är det att våren snart är här. Och jag har ju en massa saker som händer fram i vår! Vi ska med jobbet till Riga, 3 dagar. Ska bli kul! Det är fler kontor som åker ihop. Blir nog kanon tror jag! Sen bara två veckor efter den resan ska jag och Jenny till Köpenhamn. *klappar händer* Kommer bli en fin vår, inte bara för resorna utan för att det bara kommer det :) Sen är jag övertygad om att det kommer hända mer som jag inte vet om än. Men jag känner det på mig, det blir en sån där vår som man kommer minnas... övertygad om det! *tumme upp*
Jag hade ju tänkt att ställa ut Blessin en del i år. Men jag börjar fundera på om det är värt det? Vad har hon och jag att bevisa? Ingenting. Och det är ju roligt att ställa ut hund, det är det ju. Men jag tänker lite så där... till vilken nytta? Lägga massor med pengar på att åka och ställa ut Blessin? Vet inte om det känns så betydelsefullt. Tror kanske att vi fokuserar på nåt annat hon och jag istället. Kanske kan vi testa lite viltspår istället? Det vore väl skoj? Blessin är inte så himla bra på det... *fniss* Hon jobbar ganska osjälvständigt, behöver mycket stöd av mig. Men vad sjutton, det går väl att jobba på.
Tror vi båda skulle tycka det var kul att göra nåt annat tillsammans. Eller... för Blessins del fungerar ABSOLUT köttbulleficka och vänstervarv! Hon älskar det! Men jag tänker lite på min egen motivation. Det är lite tråkigt att inte kunna vinna nåt speciellt. Vinnarutställningarna, ja det kanske kan vara nåt. Men i övrigt? Usch ... vad tråkig jag känner mig. Men alla dessa tusenlappar... dom går väl att lägga på nåt annat känner jag. Resor, dejter, läppstift och nagellack!
måndag 27 februari 2012
All over again
Men alltså... Jenny sa sist detta hände: Hur kommer det sig att det händer dig hela tiden?
Och nu börjar jag undra om det är nån förbannelse... det kom ett sms i helgen från ett nummer som var okänt för mig... Ni har hört det förut va? Så här:
Från x: Är allt bra? Puss
Jag: Allt bra! Själv? :)
X: Jo vars. Hoppas ni får en trevlig kväll. Ha det :)
Jag: Trevlig kväll? Varför bara "jo vars", är något på tok?
Tystnad. Inget mer svar från X. Jag försökte ju luska om det var så att det var nån jag trots allt kände men inte hade nummer till lagrat i luren. Men det kom inget mer. Så idag:
X: Jag skickade sms till fel nummer i helgen, kul blev det iallafall. Jag bor i Sundsvall ifall du undrade. Hihi...
Jag: Haha, jag förstod nästan det :) Men lite roligt kan det bli ändå. Jag bor i Borlänge, sökte på ditt nummer på Eniro, hittade inget. Så jag svarade för att se om det trots allt var nån jag kände :) Vem är du då? Mvh Kattis
X: Micke heter jag, 40 år i sommar och jobbar som projektledare. Du verkar vara en frisk fläkt som svarar på okända nummer.
Jag: Ja, herregud det är bara roligt! Vad är det värsta som kan hända? att man får ett litet gott skratt :) Hej Micke!
Ja, och nu vet jag att han ska vara med på TV4-nyheterna nån av de närmaste dagarna. Han blev intervjuad idag för ett inslag.
Hahahaha! HUR kan det komma sig att alla dessa felskickade sms och mail inte ger nån utdelning??? Va? Känns ju som att det vore lixom en sån grej som borde hända!? Jisses... Nu har vi en Micke på 40 år, förra gången var det en Stefan. Dock var ju Stefan upptagen med en egen Kattis med snarlik mailadress :) Och första gången... vad hette han? Minns inte, men han fanns ju i Nora :)
Men hallå... hur ofta händer det sånt här i folks liv?
Och nu börjar jag undra om det är nån förbannelse... det kom ett sms i helgen från ett nummer som var okänt för mig... Ni har hört det förut va? Så här:
Från x: Är allt bra? Puss
Jag: Allt bra! Själv? :)
X: Jo vars. Hoppas ni får en trevlig kväll. Ha det :)
Jag: Trevlig kväll? Varför bara "jo vars", är något på tok?
Tystnad. Inget mer svar från X. Jag försökte ju luska om det var så att det var nån jag trots allt kände men inte hade nummer till lagrat i luren. Men det kom inget mer. Så idag:
X: Jag skickade sms till fel nummer i helgen, kul blev det iallafall. Jag bor i Sundsvall ifall du undrade. Hihi...
Jag: Haha, jag förstod nästan det :) Men lite roligt kan det bli ändå. Jag bor i Borlänge, sökte på ditt nummer på Eniro, hittade inget. Så jag svarade för att se om det trots allt var nån jag kände :) Vem är du då? Mvh Kattis
X: Micke heter jag, 40 år i sommar och jobbar som projektledare. Du verkar vara en frisk fläkt som svarar på okända nummer.
Jag: Ja, herregud det är bara roligt! Vad är det värsta som kan hända? att man får ett litet gott skratt :) Hej Micke!
Ja, och nu vet jag att han ska vara med på TV4-nyheterna nån av de närmaste dagarna. Han blev intervjuad idag för ett inslag.
Hahahaha! HUR kan det komma sig att alla dessa felskickade sms och mail inte ger nån utdelning??? Va? Känns ju som att det vore lixom en sån grej som borde hända!? Jisses... Nu har vi en Micke på 40 år, förra gången var det en Stefan. Dock var ju Stefan upptagen med en egen Kattis med snarlik mailadress :) Och första gången... vad hette han? Minns inte, men han fanns ju i Nora :)
Men hallå... hur ofta händer det sånt här i folks liv?
Singelhoroskopet 23-29 feb
VATTUMANNEN
Perfekt vecka för första, andra eller tredje dejten. Du gillar den där första biten med fjärilar i magen och förhoppningar. Du har också ovanligt goda chanser att hitta någon som passar för en härlig vårförälskelse och kanske mer. Särskilt under helgen. Du kanske försummar dina vänner lite men de är förstående.
Hetast för dig denna vecka:
Lejonet erbjuder passion utan bromsar.
Vågen ger dig massor av extra energi.
Jungfrun visar respekt.
Dejtingtipset:
Dans eller levande musik.
Romantikskaparen:
Humor. Att dela ett skratt är en mycket bra start på ett eventuellt förhållande. Men fejka inte.
Bästa dag: 29/2
Jaha, ja... intressant då. På onsdag!
Perfekt vecka för första, andra eller tredje dejten. Du gillar den där första biten med fjärilar i magen och förhoppningar. Du har också ovanligt goda chanser att hitta någon som passar för en härlig vårförälskelse och kanske mer. Särskilt under helgen. Du kanske försummar dina vänner lite men de är förstående.
Hetast för dig denna vecka:
Lejonet erbjuder passion utan bromsar.
Vågen ger dig massor av extra energi.
Jungfrun visar respekt.
Dejtingtipset:
Dans eller levande musik.
Romantikskaparen:
Humor. Att dela ett skratt är en mycket bra start på ett eventuellt förhållande. Men fejka inte.
Bästa dag: 29/2
Jaha, ja... intressant då. På onsdag!
Prinsessan
Nu är det två veckor sen Blessin åkte till Johan. Nu börjar det bli ordentligt tomt. Det lilla trollet saknas och jag får lite abstinens efter hennes kärlek. Jag och Johan har inte bestämt när hon ska komma hem. Vet inte riktigt när det passar att åka ner och hämta henne. Men snart måste det bli. Vill ha hem henne...
Kanske att jag kan erbjuda mig att ta Zingo oxå nån vecka, så kommer hon hem fort ;) Älskar den där lilla hunden. Verkligen. Så nu får hon snart komma hem igen!
Kanske att jag kan erbjuda mig att ta Zingo oxå nån vecka, så kommer hon hem fort ;) Älskar den där lilla hunden. Verkligen. Så nu får hon snart komma hem igen!
söndag 26 februari 2012
7 lådor
Idag blev det sju matlådor till. Great. Viltgratäng med viltskav, trattisar, grönsaker och lite kladd på. Och sen körde jag torskfilé i ugnen med purjo, paprika och lite sås. Nu har jag en massa mat! Gott!
I förmiddags körde jag en långprommis i solen, utan hund dock. Hon är kvar hos Johan. Men det var så fint väder så jag kände att jag måste. Haha! Jag gick vilse! Eller inte så jag kom bort mig... men visste inte riktigt vart jag var. Men så kom jag fram till en lite större väg och då fattade jag åt vilket håll jag skulle gå. Men det blev ju lite längre än vad jag tänkt. Sjukt härligt var det. Fort gick det oxå, blev rejält svettig. Super!
När jag kom hem var det bara att ta tag i att städa... dammsuga och torka golv. Damma och plocka ordning. Jag tvättade och hängde en massa tvätt. Nu är det fint som sjutton hemma! Ren och fräscht. Diskat i omgångar hela dagen oxå. Eftersom jag har lagat mat och grejat har det blivit mer disk lite så där pö om pö. Men nu jäklar! Mycket nöjd med dagen. Och hör här: Utskuren biff med kryddsmör och sallad på tomat, avocado och mozarella... det var belöningen. *morr*... Inte illa va!?
Känner mig effektiv! Den här helgen har jag fått gjort mycket. Mycket tillfredsställande. Nu sitter jag och är lite varm efter ett bad. Skönt att ta ett varmt bad och bara ligga och mysa. Så kl är 18... hela kvällen är kvar. Funderar på att kika på en film faktiskt. Hade det i tanken igår, men det blev att kolla på de resterande avsnitten på "The Killing" istället. GRYM serie. Gillar ju Joel Kinnaman och han har en huvudroll i den. Nu kommer nästa säsong i april. Så det blir lite väntan.
Så faktiskt är det ju så att om jag slår på en film nu och gosar upp mig i soffan så blir det ju inte ens sent. Superbra. Har lite jobb för klubben att göra oxå, men väntar på material till det. Så jag hoppas kunna färdigställa det innan det blir nattis sen. Sen skicka på korr... och få tillbaka det med att rätta till de fel som alltid blir. Jag kan stirra mig blind på en text och missa nåt extra ord och sånt. Väldigt bra då att ha nån som läser och kan se det jag missar.
Roligt att lyssna igenom alla mello-låtar oxå! Hahaha... om man lyssnar på Ranelids låt på svt och väljer studioversionen... så är den ganska dansvänlig! Emellan hans snack alltså... Fast det får man knappt säga :)
I förmiddags körde jag en långprommis i solen, utan hund dock. Hon är kvar hos Johan. Men det var så fint väder så jag kände att jag måste. Haha! Jag gick vilse! Eller inte så jag kom bort mig... men visste inte riktigt vart jag var. Men så kom jag fram till en lite större väg och då fattade jag åt vilket håll jag skulle gå. Men det blev ju lite längre än vad jag tänkt. Sjukt härligt var det. Fort gick det oxå, blev rejält svettig. Super!
När jag kom hem var det bara att ta tag i att städa... dammsuga och torka golv. Damma och plocka ordning. Jag tvättade och hängde en massa tvätt. Nu är det fint som sjutton hemma! Ren och fräscht. Diskat i omgångar hela dagen oxå. Eftersom jag har lagat mat och grejat har det blivit mer disk lite så där pö om pö. Men nu jäklar! Mycket nöjd med dagen. Och hör här: Utskuren biff med kryddsmör och sallad på tomat, avocado och mozarella... det var belöningen. *morr*... Inte illa va!?
Känner mig effektiv! Den här helgen har jag fått gjort mycket. Mycket tillfredsställande. Nu sitter jag och är lite varm efter ett bad. Skönt att ta ett varmt bad och bara ligga och mysa. Så kl är 18... hela kvällen är kvar. Funderar på att kika på en film faktiskt. Hade det i tanken igår, men det blev att kolla på de resterande avsnitten på "The Killing" istället. GRYM serie. Gillar ju Joel Kinnaman och han har en huvudroll i den. Nu kommer nästa säsong i april. Så det blir lite väntan.
Så faktiskt är det ju så att om jag slår på en film nu och gosar upp mig i soffan så blir det ju inte ens sent. Superbra. Har lite jobb för klubben att göra oxå, men väntar på material till det. Så jag hoppas kunna färdigställa det innan det blir nattis sen. Sen skicka på korr... och få tillbaka det med att rätta till de fel som alltid blir. Jag kan stirra mig blind på en text och missa nåt extra ord och sånt. Väldigt bra då att ha nån som läser och kan se det jag missar.
Roligt att lyssna igenom alla mello-låtar oxå! Hahaha... om man lyssnar på Ranelids låt på svt och väljer studioversionen... så är den ganska dansvänlig! Emellan hans snack alltså... Fast det får man knappt säga :)
Söndagssol
Igår gick jag ju till Willys... men idag känner jag att jag måste ut och gå lite längre. Det är klarblå himmel och plusgrader. Har precis ätit frukost, kokospannkaka med hallon och grädde. Man kan inte annat än älska LCHF ändå :) Igår lagade jag en massa mat och gjorde matlådor, blir nog samma rejs idag. En "kebab"-gratäng... Så stod det i receptet. Men så stod det oxå att man kunde ha viltskav istället för kebabkött, så det blir det. Och till vilt vill jag ha svamp... Så jag antar att det blir en viltgratäng istället? Får se hur det blir, intressant.
Sen har jag en torskfilébit som jag ska göra nåt med oxå. Finns en grym fiskgryta med sweetchili sås. Men just sweetchili sås har jag inte. SÅ jag ska leta reda på nåt annat att laga. Det finns ju massor med recept på nätet. Dte är gott med fisk, det enda med fisk och LCHF är att man måste tänka på att ha mer grönt till. För det mättar lite sämre än kött. Men fisk är gott tycker jag. Ska kanske kolla upp recept innan jag går ut. Så kan jag ta vägen förbi Konsum om det skulle vara så att det saknas nåt hemma.
Jag tänker ganska mycket på killen jag berättade om igår. Om hur det kan vara med kärleken. Så hemskt och så fantastiskt på en gång. Och att det fortfarande förekommer just sånt här... och att kvinnorna inte själva, iallafall inte de flesta, ser nåt problem med det. Det berör mig på nåt skumt sätt... Det gör mig lite arg, ledsen och ändå väldigt glad. Arg och ledsen för att det finns kvinnor som inte själva på riktigt kan välja. Eller rättare sagt att dom fostras till att mannen är överhuvud och att det bara är att foga sig. Och inte ser nåt problem med det.
Och glad. Glad för att jag själv har valt i livet. Jag har gjort dåliga val... och bra val. Men jag har valt själv och kan känna att anledningen till att jag är där jag är idag, är bara pga av att jag inte fogat mig till ett liv utan lycka. Jag har valt ensamhet före att inte vara lycklig i det jag har. Och det gör mig väldigt stark på ett sätt. Och det är jag glad över.
Dags att gå ut i solen hörrni, tack för att ni kikar in och läser. Ha en fin dag :)
Sen har jag en torskfilébit som jag ska göra nåt med oxå. Finns en grym fiskgryta med sweetchili sås. Men just sweetchili sås har jag inte. SÅ jag ska leta reda på nåt annat att laga. Det finns ju massor med recept på nätet. Dte är gott med fisk, det enda med fisk och LCHF är att man måste tänka på att ha mer grönt till. För det mättar lite sämre än kött. Men fisk är gott tycker jag. Ska kanske kolla upp recept innan jag går ut. Så kan jag ta vägen förbi Konsum om det skulle vara så att det saknas nåt hemma.
Jag tänker ganska mycket på killen jag berättade om igår. Om hur det kan vara med kärleken. Så hemskt och så fantastiskt på en gång. Och att det fortfarande förekommer just sånt här... och att kvinnorna inte själva, iallafall inte de flesta, ser nåt problem med det. Det berör mig på nåt skumt sätt... Det gör mig lite arg, ledsen och ändå väldigt glad. Arg och ledsen för att det finns kvinnor som inte själva på riktigt kan välja. Eller rättare sagt att dom fostras till att mannen är överhuvud och att det bara är att foga sig. Och inte ser nåt problem med det.
Och glad. Glad för att jag själv har valt i livet. Jag har gjort dåliga val... och bra val. Men jag har valt själv och kan känna att anledningen till att jag är där jag är idag, är bara pga av att jag inte fogat mig till ett liv utan lycka. Jag har valt ensamhet före att inte vara lycklig i det jag har. Och det gör mig väldigt stark på ett sätt. Och det är jag glad över.
Dags att gå ut i solen hörrni, tack för att ni kikar in och läser. Ha en fin dag :)
Jo men... nemen...
Vad fiffigt. Nu har jag kollat klart på hela säsong 1 av The Killing. Fiffigt Kattis. Vad är klockan? Fyra på morgonen ja... Visst. Helt ok. Eller inte. Och nästa säsong börjar inte förrän i April. Japp. Bra där. Nu får du ju vänta... Länge. Du är inget vidare på att vänta. Så det här var ju inte helt bra känns det som. Och trött är jag oxå. Fan.
Published with Blogger-droid v2.0.4
lördag 25 februari 2012
Är kärleken tillräcklig?
Idag började jag prata med en bekant på FB. Ingen jag har nån sån där nära kontakt med. Vi började bara prata och så gled vi in på kärlek. Och han börjar berätta...
Han har börjat träffa en tjej. Hon är rätt mycket yngre än honom men ingen av dem ser det som ett problem. Han berättar att det finns andra saker som gör honom tveksam. Hon är kristet ortodox i son tro. Och i hennes familj så är det pappan som sätter kraven på döttrarnas män. Han känner att det kan vara rätt tjej och är på väg att trilla dit...
Det som komplicerar det hela är ju att hennes tro och hans går ju lite i sär... Han berättar om den här tjejens syster. Hon har skaffat sig en kille som pappan uppenbarligen godkänt. Dom har träffats 5 gånger. Och nu är dom förlovade. Killen bor på Irland... Pappan åkte till Irland för att kolla upp killen innan förlovningen hölls i en kyrka med hela familjen närvarande... 50 gäster allt som allt.
Nu när han berättar det för mig så frågar jag om han skämtar med mig... Nej, det gör han inte. Han säger att han verkligen vill lära känna tjejen och att hon verkar intresserad. Men att sitta och mysa i soffan och kolla film... eller sova över... inte att tänka på. Enligt hennes traditioner ska han be pappa om lov för att få vara ihop med henne... Och helst, kan jag tänka mig förlova sig ganska omgående.
Sex, inte ens att tänka på... tror han iallafall... inte före äktenskapet. Och att skilja sig, inte på kartan.
Då han själv är ganska vanlig svensk... alltså gärna dejtar, kramas, myser och sover tillsammans för att lära känna varann... han känner att hela den här grejen gör honom hämmad. Han vill så gärna... men vet inte om han kan ställa upp på hela den här grejen.
För mig är det så otänkbart... om jag träffar nån och det skulle vara så att det handlar om inget mys... inget sova över... inget sex... Inte få möjlighet att testa allt det där tillsammans... Uppleva livet. Nej, det skulle jag nog aldrig klara, det är ju genom det man ser om man funkar ihop. Det är ju på ett sätt totalt otänkbart för mig att förlova mig innan jag är bergsäker på att det är Han lixom. Efter fem dejter... aldrig i livet och inte då heller.
Så jag förstår att han tvekar! Jisses... vilket dilemma. Jag unnar honom all kärlek! Det vore ju underbart att han får möjlighet till att ta reda på om det är nåt för honom... Men jag undrar lite... kommer han få den möjligheten? Kanske kan dom möta upp honom i hans tro? Att släppa lite på sina regler och möta upp hans behov i det? Det vore ju så himla tråkigt att han inte kan utforska den här underbara känslan som det är att vara kär och nyfiken!
Tveksamt om jag hade fixat det där. Men kanske, är kärleken så pass stark så gör man kanske det? Jag menar, det krävs ju mer än ett par dejter för att man ska vet hur man känner. Intresse kan ju väckas och man kan bli i nyfiken på mer. Men det är ju aldrig så, iallafall inte för mig, att jag bara faller så där pladask. Allra helst nu när man inte är så där ung och full med hormoner. Jag skojar inte, jag menar det faktiskt. Det krävs ju mer nu. Både för att man vet mer om vad man vill ha och för att man har så mycket mer erfarenhet med sig i bagaget. Sen är man nog lite mer försiktig med att bara kasta iväg sitt hjärta hur som helst.
Det där pirret som man upplever när man är yngre, det är tveksamt om man upplever det nu? Man kanske kan göra det, men inte alls på samma sätt tror jag. Inte de där drogpåverkade fjärilarna som far runt och gör en lite illamående och speedad på samma sätt. Dom kommer nog senare när man trillar dit... iallafall tror jag det.
Så nu hoppas jag verkligen att han får möjlighet att utforska det där härliga. Det känns ju skittrist om det ska falla på att dom inte kan hitta ett sätt att verkligen lära känna varann. Jag håller tummarna!!!
Han har börjat träffa en tjej. Hon är rätt mycket yngre än honom men ingen av dem ser det som ett problem. Han berättar att det finns andra saker som gör honom tveksam. Hon är kristet ortodox i son tro. Och i hennes familj så är det pappan som sätter kraven på döttrarnas män. Han känner att det kan vara rätt tjej och är på väg att trilla dit...
Det som komplicerar det hela är ju att hennes tro och hans går ju lite i sär... Han berättar om den här tjejens syster. Hon har skaffat sig en kille som pappan uppenbarligen godkänt. Dom har träffats 5 gånger. Och nu är dom förlovade. Killen bor på Irland... Pappan åkte till Irland för att kolla upp killen innan förlovningen hölls i en kyrka med hela familjen närvarande... 50 gäster allt som allt.
Nu när han berättar det för mig så frågar jag om han skämtar med mig... Nej, det gör han inte. Han säger att han verkligen vill lära känna tjejen och att hon verkar intresserad. Men att sitta och mysa i soffan och kolla film... eller sova över... inte att tänka på. Enligt hennes traditioner ska han be pappa om lov för att få vara ihop med henne... Och helst, kan jag tänka mig förlova sig ganska omgående.
Sex, inte ens att tänka på... tror han iallafall... inte före äktenskapet. Och att skilja sig, inte på kartan.
Då han själv är ganska vanlig svensk... alltså gärna dejtar, kramas, myser och sover tillsammans för att lära känna varann... han känner att hela den här grejen gör honom hämmad. Han vill så gärna... men vet inte om han kan ställa upp på hela den här grejen.
För mig är det så otänkbart... om jag träffar nån och det skulle vara så att det handlar om inget mys... inget sova över... inget sex... Inte få möjlighet att testa allt det där tillsammans... Uppleva livet. Nej, det skulle jag nog aldrig klara, det är ju genom det man ser om man funkar ihop. Det är ju på ett sätt totalt otänkbart för mig att förlova mig innan jag är bergsäker på att det är Han lixom. Efter fem dejter... aldrig i livet och inte då heller.
Så jag förstår att han tvekar! Jisses... vilket dilemma. Jag unnar honom all kärlek! Det vore ju underbart att han får möjlighet till att ta reda på om det är nåt för honom... Men jag undrar lite... kommer han få den möjligheten? Kanske kan dom möta upp honom i hans tro? Att släppa lite på sina regler och möta upp hans behov i det? Det vore ju så himla tråkigt att han inte kan utforska den här underbara känslan som det är att vara kär och nyfiken!
Tveksamt om jag hade fixat det där. Men kanske, är kärleken så pass stark så gör man kanske det? Jag menar, det krävs ju mer än ett par dejter för att man ska vet hur man känner. Intresse kan ju väckas och man kan bli i nyfiken på mer. Men det är ju aldrig så, iallafall inte för mig, att jag bara faller så där pladask. Allra helst nu när man inte är så där ung och full med hormoner. Jag skojar inte, jag menar det faktiskt. Det krävs ju mer nu. Både för att man vet mer om vad man vill ha och för att man har så mycket mer erfarenhet med sig i bagaget. Sen är man nog lite mer försiktig med att bara kasta iväg sitt hjärta hur som helst.
Det där pirret som man upplever när man är yngre, det är tveksamt om man upplever det nu? Man kanske kan göra det, men inte alls på samma sätt tror jag. Inte de där drogpåverkade fjärilarna som far runt och gör en lite illamående och speedad på samma sätt. Dom kommer nog senare när man trillar dit... iallafall tror jag det.
Så nu hoppas jag verkligen att han får möjlighet att utforska det där härliga. Det känns ju skittrist om det ska falla på att dom inte kan hitta ett sätt att verkligen lära känna varann. Jag håller tummarna!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)