Göran med J? Jöran...? Ser lite tokigt ut. Men man kan tydligen stava det så. Jöran.

Kalender!

Jag har världens finaste kalender! Det är en gran... med en massa små lådor i, så fin! En liten söt låda per dag. Men, jag har ingenting i dem! Måste fixa det idag. Tror jag ska köpa en paradisask och lägga en i varje låda. Inte en hel ask...! En chokladbit i varje ju....

Fullt ös

Just nu är det galet mycket i skolan. Långa dagar och mycket huvudbry. Imorgon har vi en förevisning på ett arbete vi har gjort. Ingen riktig redovisning kan man säga. Men vi har 45 min till förfogande. Tror det kommer bli bra... Nu sova, lovar att rapportera sen. Nattis!

Nykeln passar inte i min dörr!

Scen: Jag är på väg in genom porten och har A i telefon. Plockar upp nyckelknippan. Letar fram rätt nyckel och sätter i låset.

Jag: Den passar inte!
A: Vaddå?
Jag: Den går in i låset, fast går inte att vrida om!
A: Passar inte nyckeln?
Jag: Nej! Vad gör jag nu då?
A: Är du vid din port då?
Jag: Det är väl klart att jag är! Här bor ju jag!
A: Är du säker?
Jag: (tittar upp på lampan ovanför porten där numret står) Näää... här bor inte jag!
A: Det där måste du blogga om! Hahahaha!

Ridå.

Bön, böna, bönor!

Scen: A och jag sitter och pratar i telefon, vi har samma kanal på tv:n på... det visas motorcyklar på tv:n...

A: Undrar om tjejerna fick böna och be för att få åka med?
Jag: Vad menar du?
A: Ja... det heter ju bönpall...
Jag: Du tror inte att det kallas bönpall för att tjejer kallas "bönor" och fick sitta bakpå motorcykeln när dom åkte med? Du vet, bönpall?
A: Du får aldrig blogga om det!

Ridå

Kladdkakan blev uppskattad!

Jag ville på nåt sätt visa att jag gillar dom, även om jag håller mig för mig själv ofta. Jag är väl kanske inte så enkel... svårt att släppa in folk på livet. Men så ställde jag mig längst fram i salen och sa typ:

"Jag ville bara säga att jag tycker att ni är så himla bra, på allas egna vis så är ni så bra! Jag har gått igenom en tuff tid och igår föll allt på plats. Jag ville fira på kvällen men hade ingen att fira med så jag bakade kladdkaka till er!"

Dom blev glada! Nåra kom fram sen och sa att dom tyckte att det var ett bra initiativ. Jag blev glad att dom blev glada! Jag gillar dem ju, även om det kanske inte märks. Vissa mer än andra, men alla är bra människor. Det finns nog ingen jag skulle välja bort om jag hade chansen. Det finns individer som är mer "jag" än andra, men störtsköna hela bunten!

Kanske är jag inne i en liten kärleksfas, men jag gillar dem alla skarpt. Nu fick dom veta det med! Som en tjej sa: Kan man inte få vänner på annat sätt så! Hahaha! Jag svarade bara: Japp! Då köper man dem! Hon svarade då: Det funkar! Hon är skön, skitsöt och bubblande knasig.

Sen fick jag mig en närmare titt på TT oxå. Isblå ögon, inte kalla utan verkligen varma. Han är bra på att hålla blicken kvar när han pratar med en. Det gillas! Han ger en personlig känsla. Så nyfiken på honom! Skulle verkligen gilla att prata med honom mer utanför ramarna i skolan. För att få en person bakom Typografi Tomas.

Han är ju Läraren, Magistern... och vi eleverna. Så där är ju ett problem. BEEN THERE, DONE THAT. Och det vet vi ju alla hur det slutade. *skrattar* Sen finns det ju en liiiten annan aspekt, den som handlar om besvarat intresse... och här har vi nog ett rätt stort problem hahahaha!

Så nej, kommer inte på fråga att sätta in en välriktad stöt. Glöm det, alla som kommer skriva det som kommentar sen. Men han är en härlig person, som väcker intresse. Och lite kul kan man väl få ha även i skolan, titta får vi ju alla. Skulle kännas något suspekt att ta på honom så där som man gör på skulpturer på museeum... men det skulle vara lite najs att veta hur han känns... hihi! Nej Kattis, ska inte det! Men det vore kul att se hans min... när man bara oprovocerat går fram och tar på honom...

Han kanske är gay oxå, det vet man ju aldrig. Då är ju loppet rätt kört oavsett. Och skulle han vara det, så är det ju så, inget fel med det heller. Näää... jag nöjer mig med att titta, det är kul och givande det med! (men ok... SKULLE jag hamna i en djup diskussion med honom på julfesten... kan jag nog inte låta bli att ta i honom, men jag lovar att jag ska vara rumsren och göra det snyggt.... hehehe... en lätt strykning över armen bara... så man får känna liiite.... ahahaha!)

Dags att ta tag i kvällen. Laga lite mat och sen lång promenad med dogsen. Skolarbete senare och sen natta. Hej hallå, ta hand om er!

Skolan idag!

Idag = lektion med TT (Typografi Tomas) och det är ju alltid roligt! Intressant och trevlig att se på. Ja, lektionen är intreassant oxå *ler*.

Nu är det rast och vila på stället. Idag känns luften lite lättare att andas, så najs. Sen har jag en överaskning till mina klasskompisar till eftermiddagen. Firade ju hemma igår med sushi, men idag får dom kladdkaka och glass till fikat i eftermiddag.

Hoppas dom blir glada!

Så var det klart!

Husvagnen såld! No more "White trailer trash"! Och det är såååå skönt! Skönt med egen brevlåda *fniss*, skönt med egen dusch, skönt med egen toa, skönt med ugn, skönt med riktig frys... Skönt!

Men... det är lite vemodigt oxå! Lixom... jag har ju haft den som hem. Mitt hem. Jag ägde mitt hem! (eller banken egentligen... men skit samma!) Min Cabby ju! Och jag sov som en gudinna i den sängen, SUVERÄN! Och nu har min vagn flyttat till Kiruna. Av alla ställen så får den flytta till vintern. Lyllos den.

Jag har haft det väldigt bra i den! Jag trivdes i mitt lilla hem. Men lite skadad har jag blivit, inte bara på ett dåligt sätt dock:

• Jag släcker lampor som inte har nån direkt funktion (sparar el).
• Jag stänger av kranen när jag borstar tänderna, tvättar händerna och sköljer disk. (Alltså... jag stänger av mellan. När jag tvättar händerna så tar jag lite vatten, stänger av och sen tvålar jag in dem... sen sköljer jag. Så jag har inte vattnet rinnande.)
• Jag håller ordning och varje sak har sin plats (vilket ju är ett måste i husvagnen)
• Jag viker tvätt och lägger i skåpen på en gång, så jag slipper flytta runt högarna. (i vagnen var det svårt att hantera högar och påsar, sängen var ju enda platsen att ställa grejjer medans man var vaken)
• Bäddar sängen varje dag. (samma sak här, det känns rätt rörigt om jag inte gjorde det i vagnen)

Sen finns det ju grejjer som jag märker att jag gör av vana, till exempel att jag trevar efter spaken till toaletten varje gång jag ska sätta mig där och kolla läget. På husvagnstoan måste man ju öppna ett spjäll för att det man avyttrar ska hamna i tanken och inte på spjället. Spjället i sig håller vagnen fri från "doft" (eller stank om man vill kalla det så, för ett par dagars "avyttring" luktar... skit!). Nu slipper jag böja mig över tanken EFTER jag har kollat läget på muggen för det finns inget spjäll att stänga! Najs!

En annan grej jag gör är att jag tänder ljus på kvällen, så min boning ska bli varm för natten. I husvagnen märkte jag skillnad på just det. För jag försökte ha låg värme på i vagnen, för att spara el, och då på kvällarna vart det ibland lite kallt. Så då var värmeljus och andra ljus både mysigt och praktiskt. Nu ingår ju värmen i hyran så ljusen blir bara mysigt! Men det är ju oxå helt ok. Förresten så är lägenheten varm och mysig hela tiden. Ligger ovanpå tvättstugan och torkrummet, så när den används har jag varmt och mysigt hos mig! Sen tror jag att en person, två hundar, en dator, en tv, kyl/frys och lampor gör sitt till i min pytte-lya.

Sen gläds jag varje gång jag spolar i kranen och inser att det kommer fortsätta komma vatten hur mycket jag än spolar. Jag behöver inte hämta vatten själv och fylla i en tank!

Jag är hur som helst väldigt glad att allt blev av med husvagnsaffären och hämtning och allt! Nu är det fokus på skolan! Jag var väldigt uppgiven för ett tag sen, när jag insåg att det inte skulle gå att bo i husvagnen och ha bilen kvar. Dyrt vart det. Men nu: lägenhet och ett mer normalt liv!

Kanske vågar jag ta hem folk nu med. Det känns mer normalt och vanligt att man har en liten lägenhet kontra bo i husvagn. Men jag kan säga att det har varit en upplevelse! Och jag är stolt över att jag bodde i ett år iallafall.

Jag är speciell, på ett bra sätt! KRAAAM

Wtt is now history!

Fan vad skönt!

Det blir asbra det här!

Följande videosnuttar kommer från Cirkus Möller, et program som inte skulle vara vad det är om inte denne underbara kille var med. Sean Banan! Så skön humor... galet!



Sjukt.... helt sjukt!



Jag vet inte vad man ska säga... Hahahaha!



Vad får dom allt ifrån??



Och jaaaa... jag vet.... jag är oxå sjuk som tycker det är roligt. Men erkänn att han spelar så bra på alla frdomar... båda sidors fördomar. Jaaa..... herregud!

Nu är jag iallafall på plats i nya lyan. Första dagarna var jag nästan full av panik. Hur skulle jag nånsin få ordning...? Jag började ju förra veckan med att vara sjuk igen, vilket inte var nåt vidare. Mån-ons låg jag med feber och var faktiskt rätt orolig att jag fått svininfluensan. Jag hade alla symtom utom ont i lederna... Men allt annat hade jag. Lagom kuligt. Som "tur" var ställde vår ena lärare in lektionen på tisdagen, så där missade jag inte så mycket. Men på onsdagen hade vi allas vår Tomas igen.

Tänkte att jag MÅSTE orka, för jag vill int emissa varken lektionen eller honom. (Lite kul måste man ju få ha) Men insåg på natten att det var bara att ge upp på det. Somnade vid tv:n vid åtta och sen vaknade jag en massa gånger av febern. Så et gick SÅDÄR att följa den planen. Så kan det vara, jag missade en massa. Inget att göra åt. Snart ny vecka och nya lektioner.

Men som sagt, jag är på plats i nya lyan. En liten lägenhet i Nyköping! Så fint kommer det bli. Just nu är det lite hyllor och så som ska upp. Men det kommer bli kanon! Trivs redan kanoners och har ju en mugg som man inte måste tömma! Bara det lixom. Och sen en egen dusch där jag inte måste trycka på en knapp var 30:e sek, jag slipper klä på mig innan jag är torr och jag kan sjunga i duschen utan att vara rädd att nån kommer in. I servicehuset på campingen visste man ju inte vad som kunde hända! *fniss* Men här är det lugna gatan. Eller... här kan jag ju iallafall känna mig lite lugnare med att få vara ifred.

Sen väntar jag ut min förkylning, ska ta tag i träningen igen. Men jag vågar inte sätta igång förrän jag är frisk nu. Nu har jag avverkat 5 veckor med förkylning. Inte så värst sugen på att äventyra det med att sätta igång för tidigt.

Det som verkligen stör mig just nu är att alla nya vänner här i Nyköping, ser mig som "Kattis, tanten, den där runda". Och jag är ju just nu rätt rund... men det stör mig grymt att jag vet att dom skulle se på mig annorlunda om jag var mindre rund än vad jag är nu. Det märks på folk att dom ser annorlunda på en när man är rund. Speler ingen roll att många försöker dölja det. Det syns i blicken, så är det bara. Nej, det är inte bara jag som ser det, det är så.

Och det känns som om man ser bara vikten, inte mig. Man ser inte Kattis. Jag tror att jag kommer vara singel tills jag gått ner i vikt igen. För ingen ser den jag är. Trist, men så är det. Jag förstår på sätt och vis, men samtidigt inte. Ja ja, skit i det. Säger som Sarah Dawn Finer, "I'm standing strong". Jag är den jag är, oavsett om jeansen sitter tight som fan eller om favvotröjjorna sitter som korvskinn.

Förra julen låg jag i magsjuka under julafton och ett par dagar efter. Tänkte mycket och skrev in mig på Mötesplatsen. Jag var villig att prova den vägen... kanske kunde det vara nåt. Jag ville inte vakna ensam denna jul, julen 2009. Jag träffade två killar. En av dem var verkligen en kille jag ville att det skulle klicka med. Men, det gjorde inte det. Vi skrev med varann rätt intensivt och vi hittade saker hos varann som bara var så rätt. Till slut sågs vi. Vi hade mycket roligt ihop och när vi skildes åt visste jag att vi inte skulle ses igen. Trots att det fanns nåt från min sida, så kändes det att här blir det inget. Han var lite för bra för att vara sann.

Eller inte för bra för att vara sann. Han var för bra och han var sann, det var väl det som var felet. Vi har väldig sporadisk kontakt idag. Ibland kollar jag på foton av honom och tänker att han är en riktigt bra kille. Han är värd att vara lycklig! *kram*

Till syvens och sist, I'm standing strong. Jag tror att jag är lite knäpp i huvvet ändå, sadlar om vid min ålder... utan skyddsnät och utan en riktig plan. Jag ville ju ha familj vid det här laget, en liten som var det där stora i livet. En man vid min sida som jag kunde vakna intill.

Jag läste en artikel hos tandläkaren för, nu ska vi se... 16-17 år sen, det ligger ju en massa Allers och Hemmets Journal hos tandläkaren... Det handlade om en kvinna i min nuvarande ålder. Hon hade efter ett antal förhållanden insett att hon skulle nog inte hitta nån så där inom en rimlig tid. Men hon hade jobb och en stabil familj runt sig. Ingen egen man alltså utan sin familj med föräldrar och syskon. Den här kvinnan adopterade en flicka från Kina på egen hand och vart alltså mamma ensam.

Jag kände redan då, att det kunde vara jag o 15 år. Kändes som om det var nåt jag skulle kunna göra. Och nu, kan jag ju säga att det ligger rätt nära. Jag vet ju att jag är i den åldern där det blir svårare och svårare att bli mamma. Jag vill vara mamma, jag vill få den möjligheten. Men jag börjar inse att det nog kommer få bli en grej som jag får göra ensam. Så är det och jag hade lite ångest för det i början. Men nu... nu känns det helt ok.

Har aldrig trott att det är ultimat att göra det på egen hand, tror inte att de är ultimat att stå med hela ansvaret själv. Men på ett sätt tänker jag att det är orättvist att jag inte skulle kunna få uppleva det, bara för att jag är ensam. Men men, det där ordnar sig nog. Det är ju inte ens säkert att jag KAN få egna barn.

Nu fokuserar jag på att göra så gott jag bara kan och utveckla mig på utbildningen. Så får det nadra komma när det kommer. Klart jag tänker på det mycket, men kan ju egentligen inte göra så mycket åt det. Ja ja... vad är väl en bal på slottet.