Trevligt!

Jag fick visa leg på systemet! Kan inte tänka mig att det var för att vara artig... Eller?

Närbild på bordet...

Det vart lite fullt! Men när man äter tacos finns det ju en del måsten... så bordet blev fullt!

Cider till Kattis, öl till Cathrine och Pepsi till Jenny. Jenny skulle köra hem på kvällen... men fick stå ut med mig och Cathrine som även drack lakrits-shots sen! Gott! Hoppas det gick bra att komma hem sen Jenny... det blev lite sent!

Sen blev Kattis trött tidigt... hoppsade i säng vid strax efter 22... Som sov ett litet barn till 9 i morse... SKÖNT!

Första riktiga bjudningen!

Igår bjöd jag in Cathrine och Jenny på tacos, trevligt! Det gör vi om! Vi babblade hund och lite annant oxå... och åt tacos! Hoppas det är ok att lägga ut damerna på bild??

Tänka sig!

Den här lappen satt på insidan av dörren till en toalett. Visst blir man lite glad!? Men det är ändå hemskt att det ska behövas... Jag menar, att man måste sätta upp en lapp för att uppmärksamma det. Men jag blev glad, tyckte det var trevligt! Jag är bra!

Galet... Vad är det som händer!?

Vilken morgon... Eller det började egentligen förra veckan... Men idag nåddes kulmen! Väckarklockan ringde, jag tog den och stängde av den, vände på mig och skulle sova mera... Jag brukar alltid sätta mig upp och dra av mig täcket, just för att inte somna om... Efter ett par minuter ryckte jag till och insåg mitt misstag!

Upp och vispa runt i vagnen... Hundarna sov gott, dom som brukar ha bråttom upp. Såg att fönstret vid köket stod öppet? Stängde jag inte det? Tydligen inte...? Var det därför jag tyckt att värmen var lite trög igår kväll? Sovit med öppet fönster! Inte undra på att jag fick hämta en filt! Sen på med kläder, äta lite och iväg. På promenaden inser jag att jag går utan mössa och handskar... Kallt! Ni som känner mig vet att jag är noga med handskar åtminstone...

In i bilen, undrar varför jag inte hittar körjournalen... Den ligger där den ska, men jag letar på alla andra möjliga ställen. Kommer till jobbet och ska slå på jobbtelefonen... Fel pinkod! Givetvis slår jag fel tre gånger trots att telefonen varnar...? Telefonen låser sig! Jag ser då när jag går in på jobbet att jag har stövlar på mig! Inte gummistövlar... Utan mina grova gå i skogen stövlar! Fasen! Hoppas jag har mina arbetsskor i väskan... Hade det! Sen in i duschen, det gick iallafall smidigt. Hade precis klätt på mig... Så rycker en kollega upp dörren..! Hade glömt låsa dörren.

Vid fikabordet tar jag kollegans kaffemugg... När jag skulle åka ut på jobb så tog jag alla papper och min pärm... Drog iväg. En annan kollega ringer på min privata telefon (den andra är ju inte på) och frågar om jag är lite tankspridd. Jag har tagit hans papper och hans pärm! Tillbaka igen och bytte grejjer. Jag som alltid har koll! Mer eller mindre iallafall! Kom till första jobbet... Ska betala parkeringen via telefonen som är låst... Ringer in till kontoret, dom skulle ta reda på min puk-kod så jag kunde låsa upp luren... Jag ska ta fram plånboken för att betala parkeringen... Har glömt den hemma! Jag glömmer aldrig plånboken!

Precis då ringer kontoret... Jag får hjälp med att låsa upp luren, skönt! Senare åker jag iväg på nästa jobb, åker helt fel och reflekterar inte ens att jag åker åt fel håll! Sitter i mina egna tankar... När jag vänder och åker åt rätt håll... Hamnar jag i bussfilen... Inser det när jag undrar varför alla i den andra filen glor på mig, jag susar ju bara förbi med ett leende och undrar varför dom köar i den filen... Det är ju fritt fram här! Givetvis blir det rött... Och det kommer en buss bakom! Sitter och skrattar högt nu:) Vad säger man? Jag är inte tankspridd och så här slarvig! Och händer sånt här... Så brukar jag bli sur och grinig. Eller åtminstone lite stressad! Jag bara skrattar... Vad är hemligheten Kattis?

Jo! På södermälar strand skulle jag till en grossist, hämta lite grejjer... Går fram till dörren, vilken brukar öppna sig automatiskt när man kommer, jag bara står där... Hallå... Öppna då... Va fasen... Går fram och tillbaka... Öppna! Det kommer en annan kund, tar i handtaget och öppnar dörren... Jag ler lite och går in, han håller upp dörren...

På vägen ut ser jag den STORA lappen... Orange med svart text..: "Dörröppnaren är trasig, du får dra själv!" Och sen en tomte... Tomten blinkar med ena ögat... Jag vet inte vad jag ska säga! Kattis, du har ju iallafall tur med vädret... Eller nåt!

Sent blev det...

Jag kom i säng sent... Många anledningar finns det till det... :-) Och jag borde vara trött! Men... Var ute nyss med hundarna, kallt och friskt. Helt stjärnklart! Så läckert! Det är synd att man inte kan fota det... Tänkte på en sak när jag var ute... Jag undrar om inte 2009 kan vara början på ett äventyr? Det kan vara så... *funderar*

Kissar på mig....!

*gråter* Jag döööör!

Dittan do!

Tycker den e söt!

Den här då??? Har länkat in den förut... *ler*

Vad säger man... världsklass!

Roligt!

Jag fick precis höra nåt roligt! Pratar med Lotta som har Totte på msn... Vi bubblade om namn, hundnamn. Och då kläcker hon ur sig att hon inte riktigt gillade Tottes namn från början. Jag frågade vad hon ville kalla honom då...

"Nåt mer likt Cúthalion, kanske Kotten eller nåt"

Men då hade hennes mamma och pappa sagt ifrån... i deras generation är Kotten detsamma som kuk... (förlåt! Fult ord... jag vet... men jag måste skriva det annars blir det inte lika roligt!). Och dom tänkte absolut inte ropa det namnet på gården...

"Det är ju det samma som att ropa: Kuken!"

Hahahahahaha! Jag kan dessutom tänka mig Lottas mamma och pappa säga det här... och hade jag varit där hade jag skrattat så jag pinkade på mig! Shit vad roligt...

"Kuken!"

Sjuk... jag vet... men erkänn... LITE kul är det...!

Sen blev det Totte, Lottas pappas smeknamn på Lotta är Totta... Totte och Totta! Och det är ju väldigt sött tycker jag...

För jag vet inte... Totta och Kuken... njae... ;o) och ännu värre, när hon ringer:

"Hej det är Lotta med Kuken!"

Ohh gosh! Vem är det som kör?

Nu är snart denna julafton över... och ska jag vara ärlig så är det väl kanske inte så stor skillnad på just ikväll och andra kvällar? Eller?

Fast minnena säger ju förstås nåt annat...

Jag minns att jag, mamma och storasyster letade gran ett år... vi var ute i god tid. Vi skulle välja en fin en... Vi gick runt och kollade... det fanns många fina stora granar... men vi fastnade för en sne gran utan riktig topp. Den skulle nog inte vara EU-standard idag den!

Vi förbarmade oss över den stackaren som inte skulle fått bli gran hemme hos nån annars... Säkert, så var det! Den var så fin... vi la den i pulkan och gick hem. Direkt in i vardagsrummet och så skulle den ner i julgransfoten... HUR skulle det gå till? Stumpen där nere som ska ner i foten var så sne och vind att om vi satte stumpen rakt så ramlade granen... och försökte vi få granen att stå rakt så gick inte stumpen ner i foten... vet inte hur vi fick till det riktigt. Men till slut så svor mamma högt! Jag kan inte skriva vad hon sa... men vi skrattade så vi kiknade! Mamma svor ALDRIG! Och jag var ju tvungen att säga "Va sa du mamma??" efter att vi skrattat färdigt... hon upprepade givetvis sin svordom... och vi skrattade ännu mer. Och mitt i allt det... så ramlade granen över oss... Jag vet inte hur länge vi låg på golvet och skrattade med granen över oss... men så småningom lyckades vi få granen att stå i ett hörn, troligtvis lutandes mot väggen.

Och dagen efter när vi kom upp... låg minst hälften av barren på golvet! Mamma var inte så glad då... vi hade gett den vatten och en sockerbit... precis som man ska... men vi hade missat att man ska aklimatisera granen... lite pö om pö... Vi tog in den stackaren från minusgrader till varma vardagsrummet! Så den protestbarrade ju!

När det var dags att klä granen dagen innan julafton... var nästan hela granen kal från barr. Det var en rolig jul-vaka... ljusen som vi skulle ha upp i granen var ju som vanligt en enda trassel och kulorna saknade upphängningsöglor. Hur blir det så egentligen?? Varför trasslar ALLTID ljusslingan? Och hur fasen kan öglorna bara försvinna från år till år??

Till slut... efter en massa nötter och skratt så hade vi en fin gran... om en något kal sådan... men vi var sååå nöjda! Och mamma hade ju lärt oss ett nytt fint ord...

En annan gång... eller många gånger... så skulle vi koka knäck. Det gör vi oxå kvällen innan julafton samtidigt som skinkan står i ugnen. Skinkan åker in... och vi drar igån knäcken.... när sen skinkan är klar, kokar knäcken fortfarande... Det är sant! Så är det! Vi kokar och kokar... den blir aldrig klar! Den kokar i timmar! Klarar INTE kulprovet! Så framåt natten när vi tröttnat på att vänta brukade vi höja plattans temperatur och koka på lite... Sen efter ett litet tag: "Kulprovet: Check!"

Visst är det märkligt att efter så många år... att vi inte la ihop ett och ett... Att knäcken ska koka inte sjuda...?? Vi hade en speciell kastrull... körde alltid på tvåan... men ICKE att vi la ihop pusslet ett enda år... *fniss*

Så döm av vår förvåning när vi var hos mormor ett år... hon hade glömt att köpa sirap... men hade vit baksirap hemma. Sirap som sirap?! Vi stoppade in skinkan... (efter att vi trasslat ut ljusslingan och knutit öglor!) drog igång knäcken... Sen ivrig som man är som barn... skulle jag ju kolla knäcken efter ett par minuter... mamma och mormor brydde sig inte om mig utan pratade väl om nån svordom eller nåt (*fniss* jag skojjar bara, ingen aning vad dom pratade om... minns inte) Jag droppade en droppe knäcksmet i glaset med kallt vatten... tog upp den och den var stenhård. Som hård karamell. Jag fick ju panik... MAMMA! MORMOR! Titta! Och vi drog snabbt bort kastrullen... sen började smeten stelna... vi fick väl i den i ett par formar... men det mesta fick vi kladda ut på en plåt... och bryta i bitar. Den smakade knäck... men det var riktigt hårda karameller!

Numera har jag lärt mig att knäcken ska KOKA och bli en viss temperatur, kulprovet är bra men en termometer är bättre... Och det funkar INTE med vit baksirap!

Ett år, för inte så länge sen fick jag ansvar för köttbullarna... och som ni vet är ju det en mycket prestigefylld uppgift! Jag letade recept och hittade ett... Det var en stjärnkoks allra bästa recept... Och jag la ner mycket jobb och själ i dem... gjorde helt enligt receptet... dom smakade skit! Eller inte skit... men väldigt illa! Inte ens hundarna ville ha dem... då är det illa!

Så dom köttbullarna fick kicken!

Nåt som jag saknar BIGTIME i år är mammas kycklinglevermousse... den är så god att man kan äta bara det på julbordet! Den är gjord på kycklinglever (oväntat va??), grädde, smör och portvin... Så god att man gråter! Då är det jul! En julknäcke med det på... till frukost, lunch och middag. Och vickning! Görs den dessuom på bregott... då... ja då kan jag ta mellis oxå!

Kom Persbrandt då?? Va? Nej... inte en skymt... ja ja... vad är väl en bal på slottet? Alldeles... alldeles... underbar...