Sal nummer 13

Ja, där har vi checkat in. När vi checkar ut är ännu väldigt flytande. Det finns platt-tv, en säng och ett bord. Personalen är fantastisk och lyder min minsta vink. Det finns en knapp där jag kan trycka, så kommer dom i ett nafs.

Anledningen till att jag skriver nu är att jag sen tror att det finns ett värde i att ha det sparat. Tankarna, vad som händer och framför allt hur man mår. Det är bra för att bearbeta allt i slutänden.

Vart jag är? Jag är på Kvinnoklinikens gynavdelning på Ryhovs sjukhus. Vattnet har gått och en infektion har ställt till det för mig och Fluppen. Du som är känslig för att läsa om kroppsvätskor och sånt bör nog sluta läsa nu.

Men det började i slutet på förra veckan. Jag var väldigt trött och hängig redan på onsdag/torsdag men kämpade på fram till fredag. Efter jobbet på fredagen så var det bara sängen som gällde. Jag skulle ju planera inför helgen och fixa hemma. Men det blev verkligen inget av med det. Jag sov i två timmar och kände mig helt väck. Erik var på AW med sin kompis Jocke och jag spenderade hela kvällen på soffan och sen somnade jag ganska tidigt.

Lördagen drog vi på stan en sväng, men jag var väldigt trött och kände mig inte kry. På kvällen så sa jag till Erik att det inte kändes bra. Det blev tidigt i säng. Söndagen gjorde jag ett tappert försök att storhandla lite, men det blev ganska hackat. Jag vet inte om det blev nåt vettigt direkt i vagnen där på Citygross. Jag köpte sallad med mig hem och när vi åt var det jättejobbigt att tugga och jag ville inte äta klart.

Tog tempen och hade feber. Redan på förmiddagen hade jag hostat till och känt att nåt inte riktigt var som det skulle, det kom lite vätska från del del på kropen där det gära inte ska komma nån vätska förrän i augusti. Men jag tänkte att allt är ju normalt om man läser om det, så det fick vara så. Sen återkom just det fenomenet ett par gånger och på kvällen så berättade jag för Erik. Han sa att vi skulle ringa 1177 och det gjorde vi. Jag blev kopplad till gynakuten och dom sa att jag skulle sätta på mig en binda och kolla hur mycket som kom. Det är vanligt med rikliga flytningar under graviditet så det kan vara helt normalt. Vi fick rådet ändå att kontakta mödravården på måndag morgon.

Ok, så det blev alvedon och nattis för oss i söndags kväll. Sen på morgonen så ringde jag. Fick en tid kl 13. Vi åkte dit och dom konstaretade att det var en infektion, men att det inte var fostervatten vad dom kunde se. Fick antibiotika och så hem och vila. Skulle ta tabletten till kvällen och det gjorde jag.  Vid ett på natten vaknade jag av magsmärtor på helt fel ställe när man är i graviditetsvecka 19. Det höll i sig bara kort och jag lyckade somna om. Men en timme senare så vaknade jag igen och då kom smärtorna med jämna mellanrum och drog ända bak i ryggen. jag låg en timme och funderade på vad sjutton jag skulle göra, sen väckte jag Erik. Han hämtade datorn och började googla.

Värkar. Eller sammandragningar. Det var det jag hade. Så vi ringde igen till 1177 och fick så småningom prata med gyn igen. Ta alvedon och somna om. Det kan bli så av infektionen. Och ring mödravården imorgon bitti.

Ok, så blev det. Jag ringde när jag vaknade. Alvedonen hade hjälpt liiite och jag somnade kanske om i små omgångar. Skulle upp ur sängen och gå på toa innan jag käkade frukost... Men då kom det. Inte bara en skvätt, utan ordentligt. Sen hände det 3 gånger under loppet av 10 minuter och sista gången var det blodigt. "Nu åker vi till sjukhuset Erik, jag blöder och vattnet har gått".

På 5 minuer eller så var vi inne på sjukhuset. Blev slussade upp till mottagningen vi var på dagen innan. Där gick vi rakt in i receptionen och sa som det var. Vi fick snabbt ett akutrum. Så fick vi träffa en läkare som undersökte mig. Hon sa direkt att det var fostervatten och att det nu inte såg så bra ut alls. Det var tjoff i med en infart i handen och in på ett rum på avdelningen och medicin som skulle stoppa värkarna som fortfarande höll på. Sen dropp med antibiotka och strikt sängläge.

Värkarna avtannade inom en halvtimme-timme efter att jag fått medicin. Smärtorna avtog ju med dem och febern gick ner. Jag fick alvedon mot den med. Urgulliga sköterskor tog hand om oss hur bra som helst. Det var jätteskönt! Vid det här laget var vi båda rädda, ledsna och väldigt uppgivna. Men allteftersom fick vi liiite så där hopp. Det KAN gå bra. Det finns dom det går bra för.

Vattnet fortsatte sippra och det kändes tungt. Men så småningom avtog det med. Vi frågade flera gånger hur länge vi kan räkna med att vara här, lite så man vet vad man ska säga på jobbet. Ingen kunde säga nånting. Sen kom en sköterska in som vi skulle ha träffat för att göra rutinultraljudet hos där på eftermiddagen igår. Hon sa att vi skulle bli kvar ett par dagar åtminstone.

Vi bokade av ultraljudet även om dom sa lite så där att vi kanske skulle göra det ändå. "Vi siktar ju på att det här ska gå bra och att ni ska bli föräldrar." Då brast jag totalt. Det kändes verkligen inte så och det var sjukt hur bra det kändes när hon sa det. Men så pratade vi om det och kom fram till att vi bokar om det till nästa vecka och ser hur det går med allt.

Så. Här är vi nu på sal nummer 13 och jag får inte vara uppe alls. Får antibiotikadropp och dom har stenkoll på mig. Erik får vara här hur mycket han vill och även sova kvar då jag har eget rum. Idag var läkaren inne och pratade lite. Han sa:"Det är dåliga odds, det vet ni. Men det kan oxå gå bra. Du blir kvar här minst en vecka, troligen mer. Ställ in dig på det." Ok. Jaha. Ok.

Vad jag känner? Jag vet inte. Ena stunden hopp och tacksamhet för att jag känner den lilla buffla där inne. Andra stunder förtvivlan och skräck. Troligen bor Fluppen trångt just nu. Men fostervatten återbildas och om det håller tätt och infektionen inte ger sig på bebben så finns det hopp. Googlar man blir man först väldigt hoppfull och sen livrädd. Så jag googlar inte mer. Nu ligger jag här på min sal och väntar på att det ska gå bra. För det ska det. Det bara måste det.

För att skona mig själv lite från att behöva förklara om och om igen vad som händer, för jag vet ju att det till slut når ut utanför salen, så vill jag inte gärna ha en massa samtal. Jag har telefon och dator med mig. Kommer, om jag orkar skriva här. Som terapi och som papperskorg, så om jag inte svarar på sms eller så, skicka ett mail eller meddelande på FB. Jag svarar när jag orkar. Tack för den respekten.

Jag och Erik håller nu tummarna för att det vänder och går mot det positiva. Håll gärna en tumme eller två du med, det kan behövas just nu. Kram!

Big bug!

Ja nu börjar det fladdra på ordentligt i magen. Skumt och roligt på samma gång :) Först undrar man om det verkligen var nåt... för att sen inse att "jo! Det var det!" Tycker lite synd om Erik dock, han kan ju inte känna nåt på utsidan. Hoppas han kan det snart, det vore skoj.

Igår fick jag följa Jenny på hennes resa från att vänta på att öppna sig tillräckligt till att det beslutats om kejsarsnitt. Det kom sms lite så där lagom med rapporter. Sen lite senare på kvällen så kom det underbara beskedet att allt gått bra och att en flicka kommit till dem på kvällskvisten!

Hon är 56 cm lång och vägde 4720 gram. Ingen liten tös, men enligt mamman världens sötaste så klart. STORT grattis till både dig Jenny och till din goa sambo Klas. Den gjorde ni bra! Nu väntar jag ju spänt på vad de kommer kalla den lilla pluttfisen. Jag är ju en namnsucker... så jag tycker sånt är jätteroligt! Jag vet vad jag hoppas på, men jag vet inte om pappan är lika entusiastisk till namnet dock. Och det är ju inte vad jag tycker som spelar roll heller. Även om jag skulle vilja vara med och bestämma ;)

Det är jättekul att vi kommer ha barn med samma år som födelseår! Hoppas de två kommer tycka om varann och leka tillsammans sen. Ett halvår är ju ingenting i skillnad.

Nästa vecka är det ultraljud igen. ROLIGT!

Krämpor och symtom är inga sjukdomar

Igår hade jag tid hos en arbetsterapeut. Jag skulle prova ut skenor att ha runt handlederna när jag sover. Sen ett par veckor tillbaka har jag haft domningar i händer och underarmar, efter kontakt med min barnmorska så bestämdes det att en läkare skulle få titta på mig. Efter många om och men så kom jag då till arbetsterapeuten.

Hon gjorde en enkel utvärdering och konstaterade karpaltunnelsyndrom, här kan man läsa om det om man vill: LÄNK
Tydligen ganska vanligt hos gravida så det var ju inte helt oväntat att det var just det då :) Så nu är det skenor på nätterna som gäller och om det kommer på dagarna med så ska jag använda dem då med.

Illamående, näsblod, ömt tandkött, mensvärk, huvudvärk, extrem trötthet, trängningar nattetid, karpaltunnelsyndrom, foglossning, sura uppstötningar... det är det som är det mest påtagliga jus nu då. Så får man ju lägga till viktökning och en mage som sväller som en badboll.

Det är ganska intressant att man bara finner sig i detta för att man är gravid :) Om jag inte skulle varit det hade jag ju varit helt knäckt och trott att jag hade nån allvarlig sjukdom. Men nu är det helt normalt. Hehehe, och värre lär det ju bli!

Första "fluppet" :)

I går kväll när vi skulle sova så låg jag där med semmelbullen i vädret och så där utan förvarning så "fluppar" knoddas till! Det var nog första gången som jag riktigt på riktigt kände av den där lilla människan där inne, helt sjukt konstigt och roligt!

Har nån gång tidigare känt att det är nåt där, men mer som knorrande eller smått fladder. Nu var det verkligen... FLUPP!

Erik ville oxå känna men det var ju lixom long gone när vi fick dit hans hand. Men om ett par veckor lär han ju kunna känna :)

Lill-semester!

I helgen som var åkte jag, Erik och Jocke till Köpenhamn för ett par dagars lill-semester. Jätteskönt! Vi hade tagit ledigt fredag och åkte vid 10 från Jönköping. Det var snabbtåg från Nässjö sen ner till Köpenhamn, mycket smidigt.

Helgen spenderades med promenad på Ströget, lite fönstershopping och god mat. Underbart att bara vara ett par dagar och inte behöva göra nåt.

Vi tog oss tid att besöka en barnvagnsaffär i alla fall, det var lite kul. Vi har sett en barnvagn som vi var nyfikna på att se i verkligheten. Den går att beställa från affärer här i Sverige, men dom har den inte hemma. Vi vill se barnvagnen på riktigt innan vi köper en så det var perfekt att kunna kika på den när vi var där. Det är en dansktillverkad vagn så därför hade dom den i butik lite som våra butiker här har Emmaljunga och Brio.

Vagnen heter Trille Viper 4S och ser ut så här:

En lättkörd cityvagn som ändå klarar lite tuffare terräng.

Vi ska kika mer på andra vagnar med, men denna är en stark kandidat i alla fall :)

Hur som helst så har vi ätit fantastisk sushi på Sticks'n Sushi och haft det urmysigt i den danska Hufvudstaden. Om ni besöker Köpenhamn så missa inte Sticks'n Sushi, det är verkligen skillnad på sushi och sushi...!

Kvällen på söndagen var det full rulle hemma. Erik fick lite eld i röven och började packa upp lådor. Det gick av bara farten och vi fick mycket gjort faktiskt. Igår var vi och köpte skrivbord och bokhylla till arbetsrummet. Så ikväll blir nog det sista uppackat tror jag! Vi måste köra bort lite sopor men sen är vi ganska på banan med uppackningen. Klart att det är mycket att plocka med, men ändå!

En sak som inte är på banan är jag... usch idag mår jag inget vidare alls. Vaknade tidigt i morse ab sprängande huvudvärk, sen när jag gick upp så värkte kroppen och jag känner mig inte alls pigg. Men Jag har tagit mig till jobbet i alla fall och hoppas att det släpper under dagen. Annars blir det till att åka hem och kurera mig, för att vara sjuk har jag ingen tid till. ALLS. Faktiskt.

Flyttat och KUB-test

Nu är flytten avklarad i alla fall och alla saker som ska flyttas till nya lyan är flyttat. Sen är det ju hela den här grejen med att packa upp... JISSES. Men det får ta den tid det tar. Punkt. Erik, Jocke och Martin var väldigt tappra och bar både möbler och kartonger hela dagen. Tydligen var både Jocke och Martin glatt överaskade att det redan var packat och stod i ordning för att flyttas. Jaaa... vad annars, tänkte jag? Men tydligen är det så att det är ganska vanligt förekommande att när man frågar om nån kan hjälpa till att flytta så betyder det att man ska hjälpa till att packa också. Eller i alla fall så har det hänt för dem båda ett antal gånger. Mycket märkligt tycker jag! Packa gör jag gärna själv tack :)

Det gick i alla fall väldigt bra och nu är vi på plats. Stackars Erik fick dessutom bära mer framåt kvällen, ni vet det där sista man ska ta på sista svängen bara... Just det. Det som fyller upp mer plats än vad man tror.

Sen har han byggt garderober ett par dagar. Han och Jocke bar upp garderober i söndags och sen har det byggts Men nu står dom på plats och vi kan fylla dem med kläder. Så smått tar det form i alla fall. Men i helgen ska vi åka iväg till Köpenhamn och bara ta det lugnt och koppla av. Ska bli så skönt efter alla läkarbesök, packning och flytt. Jocke följer med också, så det blir jättetrevligt. Hotellfrukost och strosa på ströget...

i förra veckan var vi på KUB-test. För er som inte vet så är KUB-test nåt man blir erbjuden när man fyllt 35 (och i vissa landsting även innan), man kontrollerar bebisens nackspalt och mäter den. Sen har man även tagit blodprover i förväg och båda dessa läggs ihop och sen tas det fram en sannolikhetsberäknig för tre olika kromosomavvikelser. Dels Downs syndrom och sen är det två till. Trisomi 18 och 13, dessa innebär missbildningar och utvecklingsstörning. Downs syndrom känner ni säkert till :)

Så för tre veckor sen lämnade jag blodprov och förra veckan var det då dags för ultraljudet. Sköterskan var väldigt pedagogisk och förklarade innan hur allt skulle gå till. Sen var det upp på britsen och få varm gelé på magen. Den lilla ville inte riktigt samarbeta till att vi fick nån bra bild med oss hem, men värdena blev bra i alla fall. Låg risk för alla tre avvikelserna så det var skönt!

Om man får låg risk så gör man inget mer. Får man hög risk så kan man göra fostervattensprov eller moderkaksprov. Det är ju inget roligt ingrepp att göra då det finns en risk för missfall, men hade vi fått hög risk så hade vi gjort nåt av det. Nu slapp vi det och det känns kanonbra! Gör man nåt av de proven får man ju ett glasklart besked, så ur den aspekten så är det ju bra. Men slipper man göra proven så känns det ju så klart ännu bättre.

Så efter besöket på Ryhov gick vi hand i hand till bilen och Erik säger: "Alltså nu vart jag ännu mer nervös! Det är ju riktigt på riktigt nu!" Och visst är det så. Att få se den lilla där inne, med huvud, kropp och små armar och ben... det är rätt häftigt faktiskt! Jag blev lugn av besöket, men han vart lite mer nervös :) Sötisen.

Denna vecka har vi varit till min gynläkare och kollat moderkakan igen. Alltså kollat hur den ligger och att allt ser bra ut. Det såg bra ut! Den ligger fortfarande lite över mynningen men har flyttat på sig så det är positivt. Sen hade jag nåt som kallades för polyp, en ganska vanlig "åkomma" man kan ha. Det är som en liten utväxt från slemhinnan i livmodern. Inget farligt och efter bebisen har kommit tar man bara bort den. Men man gör inget sånt ingrepp nu under graviditeten. Den kan tydligen blöda lite, så det ska jag vara beredd på. Men det är heller inget farligt så det får man väl vara beredd på då.

I övrigt går det liiite bättre med illamåendet tror jag. Det kommer inte riktigt lika ofta och våldsamt nu tycker jag. Så det finns hopp om att få slippa snart!

Silver i ishockey!

OS avslutas med silver till Tre Kronor. Dom var tyvärr bara näst bäst i dagens final. Men att gå igenom denna turnering lite stukat från stjärnor som dom gjort och ändå ta silver... det är ju ändå väldigt väldigt bra!

Jag somnade mitt i matchen och såg första och sista perioden. Illamåendet kom som en ångvält efter att jag käkat lunch, så det blev filt över huvudet och blunda. Och vips så sova jag :) Det kanske var lika bra. Jag blir så uppe i varv av sån här hockey. Och till skillnad från alla andra så tycker jag inte att dom spelade så himla dåligt, men dom var inte det bästa laget idag. SYND!

Heja Sverige! Vilket OS svenska truppen har gjort! Helt fantastiska! Jag är stolt och glad över att vara svensk! Att ha såna underbara idrotssmän och kvinnor som representerar vårt land på ett exeptionellt sätt!

Imorgon är det slut på OS, lite tråkigt tycker jag. Jag gillar OS, både sommar och vinter. Men nu är det slut för denna gång och man får gå tillbaka till att titta på vanlig skit-tv :)

Och det är tillbaka till jobbet efter ett par dagar på sofflocket. Det blir en lite upphuggen vecka. Onsdag ska vi på KUB-test, torsdag ska vi till banken och ordna upp lägenhetsaffären. Sen på fredag är jag ledig och ska packa inför flytten på lördag. Så det blir lite kortvecka och många saker som händer. Sen är det faktureringsvecka oxå, så det är nog full fart.

Hoppas lite att illamåendet ger med sig för nu är det INTE roligt. Hej sålänge!

OS och återhämtning

Tur i oturen hade jag väl då jag var hemma från jobbet nu när det är OS. Skönt att ha nåt att göra iallafall. Blödningen har gett med sig sista dygnet och även det onda. Känns väldigt bra! Sen fick jag ju förklarat för mig att det kunde komma lite blödningar även framöver då det tar lite tid för moderkakan att växa på plats längre bak. Nu när man vet vad det beror på så knns det ju så klart lugnare :)

Jag har sovit massor de här dagarna, varkligen tagit läkaren på orden. Sen har jag gått en promenad varje dag för att få in luft i systemet. Lugn så klart och inte så lång, men jag måste ut lite grann och det var ok enligt läkaren.

Sen har det blivit mycket OS, jag har kikat på när Sverige atgit alla sina medaljer och även sovit till sånt som inte varit så intressant. OS, både vinter och sommar, är jättekul tycker jag. Även om man kanske inte gillar allt som sänds så är det väldigt bra sällskap om man är sjuk eller bara har tråkigt.

Sen har jag kollat barnvagnar :) Roligt! Har hittat en som jag tycker verkar precis i min smak. Men vi måste åka och titta på en på riktigt i butik. För det som kan se bra ut på bild behöver ju kanske inte alltid vara det. Men det finns ju gott om tid till att fixa barnvagn. Kul att surfa tunt och kolla ändå.

På torsdag får vi nycklarna till nya lyan! Weeee! Redan på kvällen är det tänkt att vi kör över sängar och lite grejs. Vi måsteju ha nånstans att ställa lådorna vi packar, så det är tänkt att vi kör sängar och kanske soffan redan den 27:e, sen packar vi hela den 28:e och så går flyttlasset den 1:a. Sen är det Vasaloppet den 2:a, så jag måste se till att Erik fixar tv:n på kvällen den 1:a :)

Vasaloppet är heligt, det måste jag bara se. Heja Oscar Svärd!

Avrapportering av första trimestern

Jag har faktiskt bloggat i en annan blogg ända sen vi började försöka att få till en graviditet. Jag känner mig inte helt bekväm med att outa den bloggen så jag tänkte att jag summerar ihop lite här om tiden före plusset och fram till nu.

Att vi började försöka var så klart ett gemensamt beslut. Jag har varit redo för barn i många år, men eftersom jag och Erik är relativt nya med varann (eller var då iallafall) så pratade vi mycket om det. Det tog sin lilla tid innan Erik kände sig mogen. Och även om han nog kände att han var redo så var det med en del skräckblandad förtjusning som vi började på riktigt att försöka.

Det tog ca 6 månader, ganska kort tid om man ser till genomsnittet. Plusset kom den 23:e december och lite så där chockartat. Jag gick som vanligt och väntade på mensen så när den aldrig kom så fick jag ju lite så där magknip... TÄNK OM???!!

På morgonen den 23:e testade jag då med en billig sticka och det tog bara sekunder så visade den två streck... så som den gör om man är gravid. Blev ju alldeles tossig och ville väcka Erik, men så ville jag ju ta ett sånt där digitalt test som det står "gravid" på. Så jag höll masken till frukost och åkte sen iväg för att "göra lite ärenden". Med mig hem köpte jag lunch, ett digitalt test och en liten bok om att bli pappa. Smet in på toa, tog testet och det stod "Gravid 2-3 veckor". YAY!

Galet!

La testet och boken i en liten presentpåse, gömde den och sen åt vi lunch. Jag hade lite svårt att äta och när jag var klar hämtade jag påsen... han fick den och kikade ner i den. Testet skymdes av boken och han sneglade på mig och sa: "Ehhhh... jag ska inte ta det här som att du är gravid va?"

Jag sa ingenting och han tog upp boken, såg testet och tog upp det med. Han läste och tittade på mig. Läste igen och tittade på mig. Sen kramades vi och undrade vad tusan vi gett oss in på :)

Det var dagen före julafton och vi kände att eftersom vi skulle fira med våra familjer i olika omgångar under julhelgen så skulle det kännas konstigt att inte säga nåt. Så de närmaste fick veta, nåra nära kompisar fick veta och sen var det ju bara att börja vänta på att få se den lilla ärtan.

I början mådde jag som en prinsessa. Ingen skillnad från innan mer än att jag hade lite svullna bröst. Sen allt eftersom veckorna gick så kom illamåendet smygande... Första dagen på jobbet efter ledigheten slog det till rejält! Så där sen trettonhelgen har det varit en berg och dalbana med illamåendet. Men jag har inte behövt kräkas eller så, det är jag väldigt glad över! Min syster var väldigt påverkad under sina graviditeter så jag var ju beredd på det värsta!

Det andra som smög sig på var tröttheten. Fattar inte hur jäkla trött man kan vara! Jag sov tidigt på kvällarna, kunde somna i soffan efter middagen och sov gärna på bussen till jobbet. I övrigt klarade jag mig bra från symtom faktiskt. Till skillnad från de flesta andra som går ner i vikt i början pga av illamåendet så gick ju jag upp. Men vad annat kan man vänta? Jag går ju upp av att tänka på en kola eller så, så det är ju som det är. Har småätit konstant sen illamåendet drog igång, så visst är det väl inte så oväntat att jag skulle börja gå upp tidigt.

Första undersökningen var i vecka 8 eller 7+1 som det heter inom sjukvården. Det var en ganska surrealistisk upplevelse! En liten rund hinnsäck med nåt oformbart i. Men med ett liiitet liiitet pickande hjärta! Va?! Helt galet! Där var den lilla lilla pluppen som var början till vårt barn. HELT galet ju!

Vi fick en fin bild på pluppen, här ser ni den:

Nog för att jag började känna av graviditeten, men nu vart det än mer verkligt! Inställningen av datum och tid stämmer inte i deras apparat, denna bild är tagen i mitten på januari.

Sen dess har det lunkat på. KUB-testet är bokat till nästa vecka och då får vi nya bilder på knoddas. Fram till i söndags så har det mest varit illamåendet och trötthet som dominerat dagarna. Tankar, funderingar och en massa förväntningar så klart! Eftersom vi båda ser fram så mycket emot det här så har vi kikat på barnvagnar, kläder, prylar och annat som vi vill ha eller behöver framver.

Så kom då blödningen i söndags som jag skrev om i förra inlägget. Vilken pärs! Usch vilken oro och miljoner tankar som passerar genom huvudet. Nu var ju allt bra som dom kunde se iallafall. Knoddas hade det hur bra som helst och levde loppan där inne. SÅ SKÖNT! Blev ordinerad vila och det har jag tagit fasta på. Är mest soffan som gäller nu ett par dagar och korta promenader för att få luft i systemet.

Men en sak har förändrats nu denna vecka... Illamåendet. SÅ mycket värre! Himmel så jobbiga dagar jag har haft. Det spelar heller ingen roll vad jag äter eller så, bara ett grymt illamående... Usch! Hittills har det ju som sagt varit hanterbart iallafall. Nu känns det som om jag ska kräkas vilken sekund som helst. Men jag gör inte det som tur är. Hoppas verkligen att det ger med sig snart, det brukar ju göra det efter vecka 12-13 si så där. Hoppas vid gud att jag inte tillhör dem som mår illa fram till förlossningen. Huvva!

Snart går jag in i andra trimestern, helt galet! Men så roligt! Mammabyxor beställda och även nåra toppar. Ska ner på HM i helgen och leta efter mjukisbyxor, det börjar bli trångt i brallorna!

Magbilder? Nej vet ni vad! Det blir det INGET av med förrän det är nåt annat än semlor och pommes i min mage! Hahaha! Och OM det blir magbilder så blir det påklädda sådana. Så det så. Erik pekade på min mage i helgen som var och sa: "Haha! Kolla, du har fått mage!"

Jo tack... det vet jag. Synd bara att fisen tar ungeför lika mycket plats som en lime nere i magen... Kan nog inte direkt skylla på den iallafall. Men han är så nöjd med "sin" mage, klappar på den och väntar spänt på att det ska kännas utanpå. Och det lär väl kanske dröja... :)

Jag är gravid!

Det är helt galet, roligt, spännande och fantastiskt roligt :) Och lite skrämmande med! Vi ger oss ju in i nåt helt nytt och outforskat. Men vi gör det ju tillsammans och är båda väldigt förväntansfulla och glada.

Det har varit lite svårt att hålla dte hemligt tycker jag, man vill ju bara skrika ut det och säga till alla. Men vi bestämde att tidigast vecka 12 skulle vi berätta. Nåra nära och kära fick veta i julas redan strax efter plusset, mest för att vi ville ha det stödet om det gick åt skogen.

Denna vecka inleddes lite skakigt då jag i söndags kväll började blöda rätt mycket. Väldigt obehagligt och inte alls roligt! Ringde till gynakuten men dom ville inte ha in mig, jag blödde för lite sa dom. Fick rådet att ringa min egen barnmorska på måndagen så det gjorde vi. Fick en tid på morgonen idag och det var tunga timmar kan jag säga.

Men allt såg så bra ut så! Det lilla livet hade raveparty där inne och viftade på som sjutton. Moderkakan låg i framkant över mynningen till livmodern och där rör det sig mycket, därav blödningen. Det är ganska vanligt att det händer och det är inget farligt. Man ska hålla koll så moderkakan växer uppåt med livmodern men det är inget att oroa sig för i dagsläget.

Ordinerad vila ett par dagar och sen återbesök om två veckor.

Men tänk hörrni! Jag ska bli mamma! Och jag har ju världens bästa pappa till det lilla livet! Va? Är det inte helt fantastiskt! Nästa vecka får vi en bild på lill-knoddas för då ska vi göra KUB-test. Ska bli såååå skoj att få sen fisen igen.

Jag har såååå velat skriva om det hela tiden men har ju fått lägga band på mig lite grann :) Nu hoppas jag dock att det kan bli lite ordning på bloggandet igen, nu har jag ju världens bästa anledning till att skriva och dokumentera ner allt eftersom.

Månadsskiftet aug/sept är dte beräknat och det är MÅNGA veckor kvar. Men det som väntar på nått gott...