Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 6 maj 2011
Underbar!
Denna snodde jag från Anna Borgs logg på FB. Jag antar att hon hittat den nånstans och skrivit av, men den är såååå himla söt! Lyssna bara:
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse.
"-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar
.
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse.
"-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar
.
Sjukvård i hemmet
Jag vill inte lägga tassbandage för det blir lite för tätt. Så lösningen blev en avklippt strumpa som jag drog sånt där självhäftande bandage runt. Sånt som häftar ihop sig med sig själv... Sen lite tejp för att fästa mot benet och mot strumpan. Voila! Snyggt värre!! Men nu är det rent och får lufta ordentligt utan att hon kommer åt det.
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 4 maj 2011
Snurra med såsen
Igår var vi iväg till Ludvika och kollade lite. Jag har aldrig varit där, det var en fin liten stad! Vi tog en trip till Smedjebacken oxå. Där ligger en affär som heter Nisses. Den är fullproppad med saker man inte visste att man behövde :) Just nu tyckte inte plånboken att det var så mycket jag behövde. Köpte bara hundtuggisar.
Men i Ludvika så bestämde vi oss att köpa varsin McFlurry. I vanliga fall, om man beställer en McFlurry, så är dom ganska tråkiga tycker jag. Jag vill ha sås i min och för nåt år sen kom jag på att man kunde be om extra topping... Daim med kolasås är sjukt gott! Så det har det blivit för min del sen jag provade det första gången.
Det finns dock ett litet dilemma, en del tar ganska lite sås så det blir lixom varken riktigt bra eller så dåligt att man vill klaga... Iallafall, nu var vi i Ludvika och jag beställde:
Jag: Hej, jag vill ha två McFlurry med kolasås.
Kassörskan: Japp, vill du att vi ska snurra den med såsen?
Jag: Vad sa du?
Kassörskan: Vill du att vi ska snurra den med såsen?
Jag har aldrig nånsin blivit tillfrågad om jag vill ha såsen ovanpå eller snurrad med glassen! Och visst låter det lite roligt?? "Snurra såsen med glassen".
Jag: Ja tack! *brett leende*
Kassörskan: 42 kronor tack.
Precis här kommer en ruskigt söt kille fram bakom disken och lixom snappar upp "sås-frågan". Han frågar kassörskan: Ska jag snurra den med såsen? Hon svarar: "Ja båda två".
Jag står leende och kollar på den snygga killen och ser hur han tar två omgångar Daim i varje bägare och pumpar ordentligt med sås i båda två. Sen ler han och stoppar bägarna i Flurry-maskinen. Sen snurrar han glassen med sås och Daim... Ställer båda bägarna på disken och säger:
"Varsågod mina damer, två McFlurry med Daim och snurrad kolasås!"
Sen skjuter han fram dem med ett leende och tittar på oss som en solstråle. Det är dessa gånger man önskar att man var rapp i käften och kunde säga tillbaka:
"Tack så mycket! Du kan få snurra min sås så mycket du vill... " Sen bränna av ett förföriskt leende... Hahahaha!
Men det gör man ju inte, man är ju svensk och svarar bara: "Tack!" och rodnar så kinderna ser ut som solmogna tomater i Augusti.
Men i Ludvika så bestämde vi oss att köpa varsin McFlurry. I vanliga fall, om man beställer en McFlurry, så är dom ganska tråkiga tycker jag. Jag vill ha sås i min och för nåt år sen kom jag på att man kunde be om extra topping... Daim med kolasås är sjukt gott! Så det har det blivit för min del sen jag provade det första gången.
Det finns dock ett litet dilemma, en del tar ganska lite sås så det blir lixom varken riktigt bra eller så dåligt att man vill klaga... Iallafall, nu var vi i Ludvika och jag beställde:
Jag: Hej, jag vill ha två McFlurry med kolasås.
Kassörskan: Japp, vill du att vi ska snurra den med såsen?
Jag: Vad sa du?
Kassörskan: Vill du att vi ska snurra den med såsen?
Jag har aldrig nånsin blivit tillfrågad om jag vill ha såsen ovanpå eller snurrad med glassen! Och visst låter det lite roligt?? "Snurra såsen med glassen".
Jag: Ja tack! *brett leende*
Kassörskan: 42 kronor tack.
Precis här kommer en ruskigt söt kille fram bakom disken och lixom snappar upp "sås-frågan". Han frågar kassörskan: Ska jag snurra den med såsen? Hon svarar: "Ja båda två".
Jag står leende och kollar på den snygga killen och ser hur han tar två omgångar Daim i varje bägare och pumpar ordentligt med sås i båda två. Sen ler han och stoppar bägarna i Flurry-maskinen. Sen snurrar han glassen med sås och Daim... Ställer båda bägarna på disken och säger:
"Varsågod mina damer, två McFlurry med Daim och snurrad kolasås!"
Sen skjuter han fram dem med ett leende och tittar på oss som en solstråle. Det är dessa gånger man önskar att man var rapp i käften och kunde säga tillbaka:
"Tack så mycket! Du kan få snurra min sås så mycket du vill... " Sen bränna av ett förföriskt leende... Hahahaha!
Men det gör man ju inte, man är ju svensk och svarar bara: "Tack!" och rodnar så kinderna ser ut som solmogna tomater i Augusti.
Pille pill
Så var cellprovet gjort. Konversation med barnmorskan:
Hon: Hej, allt bra?
Jag: Ja tack, det tycker jag.
Hon: Vad bra. Använder du något preventivmedel?
Jag: Nej.
Hon: Ok, när hade du mens senast?
Jag: Jaaaa.... Det var väl typ xxxx. (tycker inte att ni behöver ha den informationen, hihi!)
Hon: Bra. Ok då får du klä av dig och skutta upp i stolen.
Jag: Japp.
Hon: Jaha ja, det här har du gjort förut.
Jag: Jo, det har jag ju.
Hon: Ja, en erfaren kvinna i sina bästa år.
Jag: Jaha, jo så kan man ju säga. *fniss*
Hon: Nu blir det lite kallt...
Jag: Mmm.
Hon: Och nu sticker det till... Pille pille pill.
Jag: *kväver mitt fnissande*
Hon: Bra. Då har jag grejat klart här nere.
Jag: Tack.
Hahahahahaha! Säger man ''pille pille pill'' när man joksar runt i någons privata regioner? Jag höll på att fnissa ihjäl mig! Och det var mycket riktigt ingen tång utan en liten borste. Men jag hann inte med att fota den... Hon var ju så klämmig lixom.
Ja jisses... Mycket ska man vara med om! Och sen vaddå!! Mogen kvinna i sina bästa år... Jojo..
Hon: Hej, allt bra?
Jag: Ja tack, det tycker jag.
Hon: Vad bra. Använder du något preventivmedel?
Jag: Nej.
Hon: Ok, när hade du mens senast?
Jag: Jaaaa.... Det var väl typ xxxx. (tycker inte att ni behöver ha den informationen, hihi!)
Hon: Bra. Ok då får du klä av dig och skutta upp i stolen.
Jag: Japp.
Hon: Jaha ja, det här har du gjort förut.
Jag: Jo, det har jag ju.
Hon: Ja, en erfaren kvinna i sina bästa år.
Jag: Jaha, jo så kan man ju säga. *fniss*
Hon: Nu blir det lite kallt...
Jag: Mmm.
Hon: Och nu sticker det till... Pille pille pill.
Jag: *kväver mitt fnissande*
Hon: Bra. Då har jag grejat klart här nere.
Jag: Tack.
Hahahahahaha! Säger man ''pille pille pill'' när man joksar runt i någons privata regioner? Jag höll på att fnissa ihjäl mig! Och det var mycket riktigt ingen tång utan en liten borste. Men jag hann inte med att fota den... Hon var ju så klämmig lixom.
Ja jisses... Mycket ska man vara med om! Och sen vaddå!! Mogen kvinna i sina bästa år... Jojo..
Published with Blogger-droid v1.6.6
tisdag 3 maj 2011
Cellprov
Konversation som utspelades hemma vid köksbordet idag:
Jag: Måste ställa klockan imorrn, jag ska till sjukhuset och ta cellprov imorgon.
Jenny: Ok, vilken tid?
Jag: Kl 8.15
Jenny: Oj vad tidigt.
Jag: Ja... och man få ju inte ha mens när man går dit.
Jenny: Nej precis.
Jag: Men det är ju lungt just nu.
Jenny: Vad bra då *fniss*
Jag: Sen får man inte ha sex dygnet innan heller.
Jenny: Haha, varför då?
Jag: Så man inte har en massa främmande celler i mutten.
Jenny: Hahahahaha! Nehe... nej kanske det...
Jag: Jag måste kolla på lappen om det är så.
Jenny: SOM att det skulle vara nåt problem! *asg*
Jag: Hahaha... nej det förstås! Men ändå!
Jenny: Vad skulle det vara för problem ändå, dom tar ju en tång och knipsar av en bit av livmodertappen. Så det spelar väl ingen roll om man haft sex då.
Jag: Nej... men vad snopet om svaret kommer tillbaka och det står: Du har prostatacancer.
Jenny: *kiknar av skratt*
Jag: Men vaddå! Tänk OM! Och vaddå en tång? Som en jäkla salladstång då eller??
Jenny: TYP!
Jag: Det minns inte jag...
Jenny: När jag gjorde det fick dom kalla in förstärkning.
Jag: VA??? *asg*
Jenny: Ja... det var väl torrlagt i dockan så att säga... *asg*
Jag: Jag tror jag döööör! Vaddå???
Jenny: Ja, va fan... det var ju ett tag sen... så tappen hade väl krupit i idé eller nåt!
Jag: Hahahahahahaha! Shit vad sjukt...! *skrattar så tårarna sprutar*
Ridå.
Jag: Måste ställa klockan imorrn, jag ska till sjukhuset och ta cellprov imorgon.
Jenny: Ok, vilken tid?
Jag: Kl 8.15
Jenny: Oj vad tidigt.
Jag: Ja... och man få ju inte ha mens när man går dit.
Jenny: Nej precis.
Jag: Men det är ju lungt just nu.
Jenny: Vad bra då *fniss*
Jag: Sen får man inte ha sex dygnet innan heller.
Jenny: Haha, varför då?
Jag: Så man inte har en massa främmande celler i mutten.
Jenny: Hahahahaha! Nehe... nej kanske det...
Jag: Jag måste kolla på lappen om det är så.
Jenny: SOM att det skulle vara nåt problem! *asg*
Jag: Hahaha... nej det förstås! Men ändå!
Jenny: Vad skulle det vara för problem ändå, dom tar ju en tång och knipsar av en bit av livmodertappen. Så det spelar väl ingen roll om man haft sex då.
Jag: Nej... men vad snopet om svaret kommer tillbaka och det står: Du har prostatacancer.
Jenny: *kiknar av skratt*
Jag: Men vaddå! Tänk OM! Och vaddå en tång? Som en jäkla salladstång då eller??
Jenny: TYP!
Jag: Det minns inte jag...
Jenny: När jag gjorde det fick dom kalla in förstärkning.
Jag: VA??? *asg*
Jenny: Ja... det var väl torrlagt i dockan så att säga... *asg*
Jag: Jag tror jag döööör! Vaddå???
Jenny: Ja, va fan... det var ju ett tag sen... så tappen hade väl krupit i idé eller nåt!
Jag: Hahahahahahaha! Shit vad sjukt...! *skrattar så tårarna sprutar*
Ridå.
Är det så?
Jag pratade med en kille från mitt förflutna på FB nu ikväll. Eller jag säger som det är, han är en av mina tidiga kärlekar :-) Vi var ihop ett par år kring 20-års åldern. Iallafall så pratade vi om livet i stort och vad som händer just nu i våra liv. Vi kom in på vad jag vill med livet och vad jag tänkt kring att skola om mig.
Han: Men vad vill du med livet då? Vill du ha barn? Hitta en man? Är du nöjd med att ha skolat om dig nu eller kommer du söka nya utmaningar om ett par år?
Jag: Jag är nöjd med det här valet. Nu vill jag hitta hem och stagda mig.
Han: Ok. För du var ju en ganska rastlös själ då när vi var ihop. Nöjde dig aldrig riktigt.
Jag: Ja, det kanske jag var. Jag såg det nog aldrig så.
Han: Jo, jag tycker nog att du var det.
Han fick mig att reflektera lite över saker och ting... Och kanske är det så att jag har en rastlös själ. Jag vill ha nån form av utmaning i livet. Och det är kanske en del av varför jag ofta byter riktning och hittar på nåt nytt. Men gör jag verkligen det? Är det så att jag aldrig nöjer mig?
Ja, jag vet inte. Nog för att jag gjort val i livet som kastat runt hela tillvaron... Jag har ju gett mig fan på att det ska gå. Och allt som oftast så löser det sig ju för mig oxå. Hmmm... Är jag rastlös? Och har det gjort att jag är ensam idag? Att jag inte är där själv bland bebismagar, bröloppsbestyr och skilsmässor?
Mitt i allt detta så inser jag ju att alla val jag gjort har varit medvetna val som jag gjort helt och hållet själv. Jag kan aldrig komma och säga att det är någon annans fel att jag är där jag är idag.
Nej, mina vänner, det är min FÖRTJÄNST att jag är här. Jag ångrar inga val och jag kan rakryggad säga att jag har valt utifrån mitt eget bästa. Även om ett par vägval varit otroligt tunga så måste jag säga att jag är glad att jag gjort dem.
Jag har ju hela livet på mig att göra nya och spännande val. Förhoppningsvis väljer någon att ta samma väg som jag :-) Men om det blir så är jag stark i tron att jag klarar mig själv. Skön känsla faktiskt.
Rastlös... Mjo. Kanske. Men måste det vara en dålig sak?
Han: Men vad vill du med livet då? Vill du ha barn? Hitta en man? Är du nöjd med att ha skolat om dig nu eller kommer du söka nya utmaningar om ett par år?
Jag: Jag är nöjd med det här valet. Nu vill jag hitta hem och stagda mig.
Han: Ok. För du var ju en ganska rastlös själ då när vi var ihop. Nöjde dig aldrig riktigt.
Jag: Ja, det kanske jag var. Jag såg det nog aldrig så.
Han: Jo, jag tycker nog att du var det.
Han fick mig att reflektera lite över saker och ting... Och kanske är det så att jag har en rastlös själ. Jag vill ha nån form av utmaning i livet. Och det är kanske en del av varför jag ofta byter riktning och hittar på nåt nytt. Men gör jag verkligen det? Är det så att jag aldrig nöjer mig?
Ja, jag vet inte. Nog för att jag gjort val i livet som kastat runt hela tillvaron... Jag har ju gett mig fan på att det ska gå. Och allt som oftast så löser det sig ju för mig oxå. Hmmm... Är jag rastlös? Och har det gjort att jag är ensam idag? Att jag inte är där själv bland bebismagar, bröloppsbestyr och skilsmässor?
Mitt i allt detta så inser jag ju att alla val jag gjort har varit medvetna val som jag gjort helt och hållet själv. Jag kan aldrig komma och säga att det är någon annans fel att jag är där jag är idag.
Nej, mina vänner, det är min FÖRTJÄNST att jag är här. Jag ångrar inga val och jag kan rakryggad säga att jag har valt utifrån mitt eget bästa. Även om ett par vägval varit otroligt tunga så måste jag säga att jag är glad att jag gjort dem.
Jag har ju hela livet på mig att göra nya och spännande val. Förhoppningsvis väljer någon att ta samma väg som jag :-) Men om det blir så är jag stark i tron att jag klarar mig själv. Skön känsla faktiskt.
Rastlös... Mjo. Kanske. Men måste det vara en dålig sak?
Published with Blogger-droid v1.6.6
måndag 2 maj 2011
Barn, separation och livet
Det är ju ändå lite intressant det här med Facebook. Från början så var det ju mest en kul grej att hitta en massa gamla klasskompisar och sånt. Numera har man ett gäng man följer och kommunicerar med dagligen. Man håller koll på lite vad som händer med ett gäng, men pratar inte aktivt med dem. Det är kul att se hur folk byter jobb, dammsuger, tar en sväng med Runkeeper, ska äta middag eller gå och träna.
En annan sak som slog mig är hur allas liv är så olika men ändå så lika. De flesta av mina vänner har barn och fast relation. En del av dem lever i synd och andra är gifta. Men det slår mig nu att det börjar dimpa ner separationer och skilsmässor numera! Då tänker jag att shit pommes... ska dom REDAN skiljas!? Men så räknar jag efter och inser att en del har varit gifta i 8-10 år. Och då är det klart... det är inte ovanligt att man går skilda vägar efter så många år.
Följden av detta är ju att jag inser att allt det där som andra gjort och gått igenom, har jag hoppat över. På gott och ont. Det kryllar av bebismagar, bröllopsbestyr, separationer och frierier i bekantskapskretsen. Jag har det framför mig. Hoppas jag! Men då har alla ni andra redan gjort det. Lite snopet på nåt vis.
Men förhoppningsvis så kan jag göra mer genomtänkta val idag än för 10 år sen. Livet är bra konstigt, men jag är nöjd med vart jag är och vem jag är, det är nog det allra viktigaste! :)
En annan sak som slog mig är hur allas liv är så olika men ändå så lika. De flesta av mina vänner har barn och fast relation. En del av dem lever i synd och andra är gifta. Men det slår mig nu att det börjar dimpa ner separationer och skilsmässor numera! Då tänker jag att shit pommes... ska dom REDAN skiljas!? Men så räknar jag efter och inser att en del har varit gifta i 8-10 år. Och då är det klart... det är inte ovanligt att man går skilda vägar efter så många år.
Följden av detta är ju att jag inser att allt det där som andra gjort och gått igenom, har jag hoppat över. På gott och ont. Det kryllar av bebismagar, bröllopsbestyr, separationer och frierier i bekantskapskretsen. Jag har det framför mig. Hoppas jag! Men då har alla ni andra redan gjort det. Lite snopet på nåt vis.
Men förhoppningsvis så kan jag göra mer genomtänkta val idag än för 10 år sen. Livet är bra konstigt, men jag är nöjd med vart jag är och vem jag är, det är nog det allra viktigaste! :)
På väg hem!
Nu sitter jag och Blessin på tåget på väg hem till Borlänge. Ska bli skönt att komma hen igen! Det är alltid trevligt att träffa folk när man åker iväg... Men det är väldigt najs att komma hem igen sen. Nu har det varit en del flängande ett tag så det är faktiskt trevligt att komma hem nu.
Om inte annat för att få sova i sin eegen säng. Svårare att somna, sova och sova gott i en extrasäng. Inatt kommer jag nog somna ovaggat.
Blessin är som vanligt helt oberörd att vi åker tåg igen. Hon ligger och sover gott brevid mig. Fet sitter knappt nån i vagnen som vi sitte i. Najs att åka tåg nästan helt själv. Ljudboken tog slut så nu får jag roa mig på annat sätt... Kanske slumra till lite? ;-)
Om inte annat för att få sova i sin eegen säng. Svårare att somna, sova och sova gott i en extrasäng. Inatt kommer jag nog somna ovaggat.
Blessin är som vanligt helt oberörd att vi åker tåg igen. Hon ligger och sover gott brevid mig. Fet sitter knappt nån i vagnen som vi sitte i. Najs att åka tåg nästan helt själv. Ljudboken tog slut så nu får jag roa mig på annat sätt... Kanske slumra till lite? ;-)
Published with Blogger-droid v1.6.6
söndag 1 maj 2011
Gävle SSPK
Japp, så kom dagen för utställning i Gävle. När jag kollade vädret inför lördagen då utställningen skulle vara så såg det ut att bli sol och blåsigt. Och det blev det! Isande kallt när vindarna drog i och ganska behagligt när solen värmde däremellan. Men jag var ganska kall och trött när dagen var över.
Dock kanske det inte bara berodde på vädret att jag var slut. Jag har aldrig åkt på utställning själv förut tror jag, jag har alltid sällskap eller moraliskt stöd. Men nu åkte jag med Lava och Keso själv. Det gick bra, det gjorde det! Men det är svårare att koppla av när man är själv och måste ha koll på allt samtidigt. In och ut med hundar och värma upp dem, allt medans den andra sitter och är olycklig för att den får vara kvar i buren.
Men iallafall :) Jag åkte från Sigtuna vid 07.15 och var framme i god tid innan 10 nä det skulle börja. Jag hamnade bakom Mirka som övningskörde upp med Micke, så det gick precis lagom fort. Hon körde lagligt och i jämn fart. Det är bra! Bara att ta rygg :) men väl framme så bar jag in en stålbur först så att det skulle gå att stoppa undan de små liven om det var rörigt när jag kom in. Sen ut och hämta hundarna. Två ganska unga hundar som gillar varann skarpt... Weeeeeeee! Dom for som popcorn i kopplen och lekte HELA vägen in. Drygisar...
Sen var det Lava som skulle in först. Vi värmde upp lite men Lava kändes lite ofokuserad och var sååååå glad och bara lattjade runt. Väl inne i ringen skötte hon sig bara fint. Hon är duktig på att stå still och är inte svårställd alls. För dagen blev det "endast" Very Good. Domaren tyckte att Lavas front var lite rak och att hennes bröstkorg inte riktigt var klar. Vi får ta nya tag och bara köra på i Österbybruk :)
Jag hade ju med mig Keso oxå, Cathrines lilla dvärgpinscher. Hon är en liten go-hund och jag var inte nervös alls för att det skulle bli problem i ringen. Men av nån anledning, i samma sekund som jag klev över banden till ringen, så blev jag nervös ändå! Det är ju alltid lite mer pirrigt med nån annans hund i koppel. Och man vill ju kunna komma hem med nåt till ägaren! :D
Men det gick bra! Hon stod inte still alls nästan i ringen men travade på och var jätteduktig i övrigt. Jag vet ju inte heller hur Cathrine brukar ställa henne, så vi var inte riktigt synkade :D Men ta mig tusan att det slutade med en 4:a bästa tik! Sjutton vad najs! Och idag fick jag veta att det var hennes första CK dessutom. Alltid kul att kunna åstadkomma ett fint resultat och slippa känna att man sjabblade bort det. I kritiken fick jag "välvisad" vilket jag blev väldigt stolt och glad över. Det kändes lite som ett plåster på såren efter som jag själv kände att jag inte fick till det riktigt. Jag är dock otroligt självkritisk när det gäller att ställa hundar. Det ska vara perfekt... och det är det ju sällan med hundar! Dessutom känner ju dom av om man blir irriterad... vilket sällan är bra.
Men nu gick det vägen och det kändes bra! Jag är toknöjd med Kesos placering och nöjd med Lavas kritik. Härligt att träffa lite folk var det med. Tack alla för en fin dag!
Efteråt åkte jag direkt hem till Cathrine och fick krama om Julia som fyllde år igår. Gullungen är ju sju år redan! Tycker det var igår som jag satt med henne i knät i Borås på utställningen där och gosade med henne... Men det var inte igår. Jag fick god mat och sen fotade vi Keso lite grann. När jag kom hem till Johan på kvällen hade han lagat mat och vi åt. Efter det var jag helt slut. Bara satt i soffan och klappade hundarna. Lava var trött hon med och somnade med huvudet i knät. Sen blev det tidigt i säng och jag somnade gott.
Idag blir det inte mycket gjort och i morgon åker jag hem till Borlänge och min kombo. Dora löper där hemma och Blessin satte igång här om dagen... så vi kommer få livat hemma ett tag framöver! Dom kommer ju röja järnet minst två veckor framåt... Yay ;)
Dock kanske det inte bara berodde på vädret att jag var slut. Jag har aldrig åkt på utställning själv förut tror jag, jag har alltid sällskap eller moraliskt stöd. Men nu åkte jag med Lava och Keso själv. Det gick bra, det gjorde det! Men det är svårare att koppla av när man är själv och måste ha koll på allt samtidigt. In och ut med hundar och värma upp dem, allt medans den andra sitter och är olycklig för att den får vara kvar i buren.
Men iallafall :) Jag åkte från Sigtuna vid 07.15 och var framme i god tid innan 10 nä det skulle börja. Jag hamnade bakom Mirka som övningskörde upp med Micke, så det gick precis lagom fort. Hon körde lagligt och i jämn fart. Det är bra! Bara att ta rygg :) men väl framme så bar jag in en stålbur först så att det skulle gå att stoppa undan de små liven om det var rörigt när jag kom in. Sen ut och hämta hundarna. Två ganska unga hundar som gillar varann skarpt... Weeeeeeee! Dom for som popcorn i kopplen och lekte HELA vägen in. Drygisar...
Sen var det Lava som skulle in först. Vi värmde upp lite men Lava kändes lite ofokuserad och var sååååå glad och bara lattjade runt. Väl inne i ringen skötte hon sig bara fint. Hon är duktig på att stå still och är inte svårställd alls. För dagen blev det "endast" Very Good. Domaren tyckte att Lavas front var lite rak och att hennes bröstkorg inte riktigt var klar. Vi får ta nya tag och bara köra på i Österbybruk :)
Jag hade ju med mig Keso oxå, Cathrines lilla dvärgpinscher. Hon är en liten go-hund och jag var inte nervös alls för att det skulle bli problem i ringen. Men av nån anledning, i samma sekund som jag klev över banden till ringen, så blev jag nervös ändå! Det är ju alltid lite mer pirrigt med nån annans hund i koppel. Och man vill ju kunna komma hem med nåt till ägaren! :D
Men det gick bra! Hon stod inte still alls nästan i ringen men travade på och var jätteduktig i övrigt. Jag vet ju inte heller hur Cathrine brukar ställa henne, så vi var inte riktigt synkade :D Men ta mig tusan att det slutade med en 4:a bästa tik! Sjutton vad najs! Och idag fick jag veta att det var hennes första CK dessutom. Alltid kul att kunna åstadkomma ett fint resultat och slippa känna att man sjabblade bort det. I kritiken fick jag "välvisad" vilket jag blev väldigt stolt och glad över. Det kändes lite som ett plåster på såren efter som jag själv kände att jag inte fick till det riktigt. Jag är dock otroligt självkritisk när det gäller att ställa hundar. Det ska vara perfekt... och det är det ju sällan med hundar! Dessutom känner ju dom av om man blir irriterad... vilket sällan är bra.
Men nu gick det vägen och det kändes bra! Jag är toknöjd med Kesos placering och nöjd med Lavas kritik. Härligt att träffa lite folk var det med. Tack alla för en fin dag!
Efteråt åkte jag direkt hem till Cathrine och fick krama om Julia som fyllde år igår. Gullungen är ju sju år redan! Tycker det var igår som jag satt med henne i knät i Borås på utställningen där och gosade med henne... Men det var inte igår. Jag fick god mat och sen fotade vi Keso lite grann. När jag kom hem till Johan på kvällen hade han lagat mat och vi åt. Efter det var jag helt slut. Bara satt i soffan och klappade hundarna. Lava var trött hon med och somnade med huvudet i knät. Sen blev det tidigt i säng och jag somnade gott.
Idag blir det inte mycket gjort och i morgon åker jag hem till Borlänge och min kombo. Dora löper där hemma och Blessin satte igång här om dagen... så vi kommer få livat hemma ett tag framöver! Dom kommer ju röja järnet minst två veckor framåt... Yay ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)