Utvärdering av uppgift... Attans vad bra vi var! *hihi*

Sitter och väntar på att vi ska börja... Som jag antog, jag är äldst... Jag ser ingen just nu som ser äldre ut. Hmm... Men det ser ut att vara trevliga "ungdomar". Jag sitter i raden näst längst fram... Lagom nära och lagom på alla sätt... Bara en kille sitter framför mig. Det är tyst... Nyfiket... Det här kan bli ett roligt blogg-kapitel i livet tror jag..! *ler*

"Är det här en temperatur på hur svensk friidrott mår?"

Va fan! Friidrotts-VM är på sin upphällning och det bara gnälls! "Dom tog inga medaljer..." "Underprestationer av de flesta av idrottarna...!" Kom igen när du själv gör samma prestation... gubbe!

Klart att man kan ha åsikter huruvida alla idrottarnas prestationer var i paritet med det dom "borde" kunna prestera... Men tänk om Musse har varit hängig? Eller om Linus haft magsjuka...? Eller Wissman sovit dåligt...?

MÅSTE man vara på topp hela tiden? Nä!

Cathrine och mamma är bäst! *ler*

Min mamma tar Ghibli och Cathrine tar Blessin nästa vecka... Varför? För att dom är bäst! *ler* OCH för att jag börjar skolan nästa vecka. Dom är så snälla och tar hundarna så jag kan fokusera på de första dagarna i skolan utan att tänka på hundarna. Visst är dom underbara!??

Ni ska veta båda två att jag uppskattar det VÄLDIGT mycket... Jag hoppas att jag kan återgälda det åt er på något sätt! Imorgon ska jag hjälpa Cathrine med en grej hemma... men det räcker nog inte... så jag får hitta på ett sätt att betala tillbaka.

Och till mamma blir det nog att agera hjälp hemma hos dom nån helg. Dom håller på att renovera och grejja... så jag får se till att vara behjälplig!

Ni är bäst!

KRAAAAAM

Facebook...

Jag har tänkt mycket på det här med Facebook... När jag gick med på sidan, vi kallar den FB, så var jag fast nån vecka... Ville bara hitta gamla kompisar och lägga till dem. Lite maniskt... Sen var det mindre kul en period... för jag insåg att jag har inte mer gemensamt med dem idag än vad jag hade då... KANSKE finns det en anledning till att jag inte har kontakt med dem idag???

Sen kom dagen då jag fick frågan: "Hur många kompisar har du på FB?"... jag stirrade nog lite och svarade att jag hade väl en 60-70 st... "Jag har 350!!" kom det då. Ok? Och vad ville personen i fråga ha sagt med det???? FLEST KOMPISAR PÅ FB NÄR MAN DÖR VINNER! Eller vad? Jag fattade inte riktigt det fantasktiska i att ha så många kompisar där... Jag tyckte att JAG som då hade väldigt få i jämförelse... hade "blivit kompis" med vissa utan någon egentlig anledning... lite så där "Åhhhh där är hon... vad heter hon nu igen...!"

Men jag antar att man är en bättre människa om man har massor av kompisar på FB... det måste ju vara så! Eller?? Jag är nog i så fall halvbra...

Sen uptäckte jag lite lystet... det går ju att "spionera" lite på folk på FB, för ni kan inte ANA hur privata saker folk skriver. Och detta på ett HELT offentligt forum! Det finns funktioner som avslöjar allt man skriver på ett rätt otäckt sätt! Och för att inte taala om bilderna! Folk lägger upp bilder på sina barn... familjer och släktingar... festbilder då kompisar är fulla som svin och egna bilder som kan vara både vågade och mindre fördelaktiga på andra sätt.

Hur vågar man!? Jag tänker ibland att jag måste verkligen tänka mig för vad jag skriver här på min blogg... och visst, jag lämnar ut mig rätt så rejält ibalnd. Men aldrig att jag skulle lägga ut bilder på nån annan eller skriva om nån annan utan att ha frågat först.

Men på FB... där är allt så fruktansavärt privat! Och ändå inte ALLS privat. Folk tänker inte på det... men bilderna kan ju kopieras hur som helst och användas av vem som helst! Usch...

Sen är dte ju så... det är rätt skrämmande att det ultimata straffet idag... i internetvärlden... är att bli blockad eller borttagen från någons vänlista på FB... är inte det rätt intressant!

Jag har varit med om att en person tagit bort mig som vän på FB... och ni ska veta hur jag skrattade när jag kom på det! För det ser man inte förrän man letar efter just den personen... man får ingen notering om att personen plockat bort en som vän. Men när jag kom på det... så skrattade jag länge. Kändes lite som "Nu är jag sur på dig... jag tar bort dig från FB".

Jag skickade vän-förfrågan till personen för att jag tyckte att jag ville det. Kände att det fanns nåt gemensamt med denna person. Personen bekräftade mig som "vän". Sen togs jag bort. Helt ok! Det är fritt att tycka som man vill, det är ju Sverige vi bor i. Men jag är oxå fri att tycka att det är rätt så patetiskt... hela grejjen!

Jag är inte mindre den person jag är och har inte färre tankar om saker och ting för att jag inte är en bild på någons vänlista på Facebook...

I am Kattis... no matter if I am your friend on Facebook... or not.

Rena lakan...

Så här glad blir jag när jag har rena lakan! Nyduschad och rena trosor... Härligt! Men bara så ni vet... Jag duschar och byter trosor oftare än jag byter lakan... Och jag byter trosor oftare än jag duschar! Givetvis är det aldrig så att jag duschar och INTE byter trosor... Nu när jag skriver allt detta... Så inser jag hur illa det låter, oavsett hur jag vänder på det! Och hur intressant ÄR det egentligen? Strunt samma... Just idag sammanfaller alla saker iallafall... Och det är underbart! :-)

Heppåre!

Ja... vad ska man säga nu när den värsta ångesten har lagt sig... Som sagt så var jag på fest förra helgen... Vi var uppe hos pappa i Sundsvall hela syskonskaran. Pappa har en ny kvinna som heter Mona. Mona har två söner som heter Oliver och Adam. Vi börjar med det...

Eller vi börjar med fredagen. Vi hämtade upp farmor i Sumpan vid 11 och det gick ju fina fisken att få in henne och hennes sambo Henry i bilen. Jag hade helgen till ära bytlånat Bilen mot Johans volvo... så vi fick åka bra och bekvämt. Småsyskonen och lillebrors flickvän var lite sena för lillsystern hittade bara vägen från tunnelbanan... hihi och där kunde man inte köra bil ju!

Till sist kom vi iväg... Vi siktade på lunch vid Gävle bro och det gick ju vägen. Trevlig lunch med tillhörande glass... det var toppen!

Framme i Sundsvall skulle pappa möta oss... Lotta ropar "Där är han!" Jag vinkar febrilt mot bilen hon pekar på... I den sitter en man med fru som vi inte alls känner... och han ser lagom förtjust ut... hihi! Lillebror, flickvännen och lillasyster tar täten mot hotellet. Vi landar där och pappa går med oss in... vi flamsar som barn i lobbyn (som egentligen var en gammal reception...) och pappa påpekar att vi är fnittriga...

Jojo! Vi skulle ju bo på en gammal mental-anstalt! Hehehehe! Passande!

Så fick vi våra rum. Jag, Malin och Lotta i ett rum och Martin med flickvän i ett rum. Sen bar det av mot pappa... middag och umgås!

På lördagen skulle jag samla rekvisita till mitt tal. Jag hade tänkt att det skulle bli som en förhöjjare till talet... med lite pryttel... Så vi gjorde stan helt enkelt. Jag fick ihop det jag ville ha: Ett paket isterband, en väst, en folkabuss, en ram och lite 60-tals musik. Vi köpte tyg med blommor på och sen bar det av hem till hotellet igen...

Väl där började fnittret... 3 systrar på ett hotellrum med lite tyg och en sax... Vi tillverkade en flower-power-väst! Den blev väldigt fin tyckte vi och var nöjda! Lotta och Malin hade ju ingen aning om vad jag skulle säga i mitt tal, men dom hjälpte till ändå. TACK sisters!

Och så kom jag på att lillasyster inte träffat Adam... hihi... Adam är Monas älsta son. 22 år... och riktigt ögongodis! Han är väldigt trevlig att prata med och han är trevlig att se på. Så är det. Så jag berättade om "ögongodis" och vi skrattade och hade roligt.

På plats sen där festen skulle vara så duakde vi och hjälpte pappa och Mona med lite smått innan gästerna kom. Vi drack fördrink... och jag fick Lottas för den var för stark för henne... Så tyckte jag lite så där att DET där var ju smaskens! Så jag gick och tog en gin med grape tonic till... Malin ville oxå ha! Så det blev det till henne och mig! Notera att jag alltså tar min tredje här...

Så åt vi... drack vin till maten. Gott vin... hehehe... Dags att tala! Jag talade... och det gick bra! Rekvisitan var precis den förhöjare som jag ville att det skulle vara. Så det kändes väldigt bra! Fick många goa kommentarer för talet och pappa var nog lite stolt iallafall...

Det är NU det går utför... Jag och lillasystern dricker drinkar... och vissa av dem tycker hon inge vidare om... så jag häller över dem i MITT glas och sveper för att hämta nya... Vi skrattar och tittar på ögongodis... och dricker... Så när det är dags för tårtan är det bra ostadigt iallafall i mina skor... Men guuuud... håller på att vingla in i bordet där tårtan står... Lyckas rädda situationen iallafall och får mig en tårtbit. Sockret sätter fart på galoscherna och HADDIRAJJAN vad kuligt vi hade!

Lillasystern och jag blev tillsagda av storasystern att dricka vatten... men ICKE! *harklar mig* Och det är nu... nu som det börjar bli jobbigt... För jag talar om för Olivers kompis Olle... att jag är lite för gammal för honom... varpå han svarar: JA VERKLIGEN! Och jag hojjar runt och är en riktigt pajas... väldigt glad sådan... Men jag talar om för Adams (ögongodis) flickvän (eller var det dejt?) att hon minsann ska passa sig... för att gifta in sig i en sån tokig familj! Vi är ju inte kloka i kolan nån av oss (men jag antar att om man ser det lite objektivt så är det MIG jag talar om...).

Jag har dansat (hellre än bra) med alla... Jag ropar HEPPÅRE! till alla jag möter och jag fylleringer till Johan (vars bil jag ska köra hem dagen efter) och frågar om han sover... "Inte nu längre!" skrattar jag sen. Och mina ord upprepas... om och om och om igen... och igen... Ögongodiset tar med sin flickvän och åker vidare... jag blir väldigt förnärmad över att han går utan att säga hej då! (Vem kan klandra honom??)

Jag talar om för alla... jag menar ALLA.... att nu är dte dags att åka taxi hem... för jag är så full så full... Lika glad som jag har varit hela kvällen ... och full.

Inne i taxin sitter jag och pratar med chaffören... "Vad heter du?" frågar jag... "Kjell" svarar han. KJELLE vrålar jag och skrattar... Sen frågar jag igen... "Vad heter du?"... "Kjell".... KJELLE! skrattar jag... Mina syskon som åker med i taxin skäms nu över mig. Men jag bara skrattar och ropar "Kjelle!"...

Hemma på mental-hotellet så får dom in mig i hissen och jag åker snällt med upp... i korridoren till rummet så finns det ledstänger på ena sidan... Kattis ska INTE gå där... På andra sidan blir bra... så man kan smälla handflatan på varje dör man passerar... Herrgud...

Malin hjälpte mig att kissa... eller iallafall övervakade att det gick rätt till... och Lotta såg till att jag kom i säng... Jag satt ett tag på kanten på sängen och Lotta tog papperskorgen och stoppade under armen på mig... Sen vek hon mig bakåt och jag somnade som en säl...

Vaknade på natten och var kissnödig... Höll på att somna på muggen men kom i säng sen iallafall...

Dagen efter var ångest... Så mycket tok jag sagt och gjort... på pappas 60-års fest! Herregud... Jag ville bara åka hem...

MEN vi skulle på lunch hos pappa och Mona innan vi åkte... jojo! Vem kommer upp på verandan om inte ÖGONGODIS! Tur att solglasögonen var på! ALLA frågade mig... "Kattis, hur mår du idag??" och frågan efterföljdes av ett brett leende!

När vi skulle åka så sa pappa: "Kattis, du var som en frisk fläkt igår!" Jag har fortfarande inte riktigt förlikat mig med att det är POSITIVT menat som alla säger. Hehehehe!

Att jag utelämnat vissa tokerier här i bloggen tar jag som min rättighet... men ni ska veta en sak: En vatten mellan varje glas med alkohol... det är ingen dum regel!

Jag hade tydligen ett par meningar som jag upprepade som ett mantra:

• Heppåre!
• Ögongodis åkte hem!
• Hur gick det här till?
• Och fort gick det!
• Jag talade om för pappa hur full jag är!

Jaaaa.... jag vet inte vad man ska säga.... men det är fasen inte HELT lätt att vara Kattis ibland!

Utsikten från Mona och pappas altan

Nu har vi lunchat hos pappa... Alla frågar om jag mår bra... Jag vet inte varför alls! *muttrar*

Vad säger man... Världsklass?

Inte så mycket...! Jag var på fest igår, pappa har fyllt år. Han hade fest och jag var med. Liksom mina 3 syskon och farmor. En massa vänner till pappa var med oxå. Jag höll tal, det gick bra! Men sen gick det utför! Lillasyster och jag drack gin och grappa. Jag säger inte mer än så, det är liksom bra med det. Jag har nog aldrig haft så ostadiga skor nånsin... Tur att storasystern var med!

Dörrar...

Jag och en vän pratade om dörrar igår... Om hur man envist håller sin dörr stängd ibland. Kom på att jag fotade en dörr på Gotland... Och jag tror detta är MIN dörr. Jag tycker den är vacker!