Nu har jag gjort bort mig... REJÄLT!

Shit pomfritt!

Jag skulle hoppa i säng och göra kväll... Plockade ordning och fixade... så skulle jag stänga av BlueTooth-headsetet till telefonen... Tryckte på knappen... la bort headsetet... Skulle stänga av datorn... Hör att det låter nånstans... Långt bort... försöker komma på vart det låter och från vad...

DET ÄR HEADSETET SOM LÅTER! Av någon obskyr anledning så ligger det och ringer! AHHHHH! Sent som fasen... Sliter åt mig det och antar att det är senast slagna nummer som jag råkat ringa upp...

"Hallå... vem är det som ringer?" ...rösten i luren är inte så bekant som den borde vara... SHIT! Men jag svarar (mitt dumma dumma nöt...) "Det är jag!"... inser direkt efter jag har sagt det att om nån frågar vem det är... så antar jag att personen i fråga INTE kan se på displayen vem det är... personen i fråga har INTE mitt nummer lagrat i sin telefon...

"Hallå....?" rösten låter lite mer irriterad... och jag svarar (igen!) "Det är jag..." om än något mindre självsäkert. "Vem är det...?" frågan är befogad kan man tycka MITT I JÄKLA NATTEN!

Här ungefär inser jag.... det är FEL dialekt (den jag pratade med sist pratar inte denna dialekt), det är fel... FEL! Och vad gör man då...? 33 år och kan inte öppna käften.... JAG LÄGGER PÅ! Gör man så!!!??? "klick" i örat på en person som blir väckt mitt i natten av en felringning!

Dum... dumma! Så kollar jag vem det är jag ringt till i "senast slagna nummer"-listan... När jag inser vill jag bara radera mig själv... "Delete"... ta bort...

Det är en släkting på sätt och vis. Ingift släkting... Min morfar var gift med en kvinna innan han dog... hennes son var det! Herregud... och VARFÖR väljer telefon-headsetet-förbannade-grejjen att ringa just honom... av ALLA dom jag har i telefonboken så väljer teknik-helvetet att ringa en person MITT i listan... det är inte ens första eller sista... inte senast slagna eller nåt! Namnet börjar på R för guds skull!

Jag skrev ett sms och förklarade mig... bad om ursäkt... fy fasen vad pinsamt!

Kolla in! Igår kom ett brev i brevlådan... Det var rosetter! Och det coola är att två är MINA (eller mina hundars) till hundra procent, en är min och delas med Cathrine, den sista är mest en valpköpares men lite min och Cathrines (fast väldigt lite...)! Stora rosetter! "Årets utställnings Veteran" till Ghibli, "Årets utställningshund" till Blessin, "Årets utställnings Avelstik" till Blessin. Den sista är "Årets arbetande hund 5:a" till vår uppfödda Rivendells Alpha! Marie och Affe är ett underbart ekipage... Kolla in i bloggen på Kennelsidan..! Men sjukt fina Rosetter iallafall!

Nya brills!

Dom här gillade jag bättre! Najs....

(jag fick skäll av min småländske vän... man fick inte skriva "Dom här gillade bättre".... Även om ni som känner mig vet att det är så jag skulle sagt, oavsett om det är grammatiskt rätt...)

Det finns vissa som aldrig ser bra ut i solbrillor... Jag är en av dom! Det finns inga som passar, jag ser antingen ut som en fluga eller en supertönt! Så, vilket ser jag ut som i år? Röstning pågår. Jag kommer utse en vinnare bland er som röstar... Vinsten är en piggelin som kommer med posten! Motivera gärna din röst...

Fredag...

Och jag öppnar en sån här! Gottit!

Nu är det vår! Flirtens tid är inne!

På vägen hem idag, har varit hos Lotta som har Rebel och Totte, så satt jag i bilkö... Överallt satt männsikor i sina bilar och lyssnade på musik och hade snygga solbrillor på! I en vit skåpbil bredvid mig satt en kille och kikade på mig... Jag log lite... och i normala fall brukar man ju le tillbaka och sen titta bort... eller?? Joo... det gör man. Han tog av sig solbrillorna och log ännu mer! Roligt! Jag log lite till tillbaka och sen drog hans fil vidare...

Sen på parkeringen utanför affären så kom det två snyggingar i tighta t-shirts och arbetsbyxor ut ur byggmarknadens entre... Båda kikar på mig när jag åker förbi... Jag kikar tillbaka och ... ler!

Dom ler och pekar... Jag är på väg att vinka lite för det är ju rätt kul att bli flirtad med ju! Dom ler och pekar lite mer... Då inser jag! Dom tittar ju inte på MIG! Dom pekar inte på MIG!

På min bil... på högerdörren... finns ett ristat märke... nån har ristat ett riktigt fult märke i lacken! Det är DET dom ser och ler åt och pekar!

Faaan.... jag som började få upp lite gnista! Hehehehe!

Men han i skåp-bilen tittade nog på MIG... han var på andra sidan bilen...

Livet och dess övergångsställen.

Ibland händer saker i livet som är lite oväntat och nästan overkligt. Jag vet inte om jag gjort nåt speciellt bra eller nåt riktigt elakt i livet. För senaste åren har det hänt saker som man lixom sitter handfallen inför. Man bara gapar och funderar "vad var det som hände?".

Jag tror ju att allt händer av en orsak. Det måste göra det.

Det måste finnas en anledning till att man såras så djupt att man tror att man ska gå under... för att sen inse, när man reser sig igen, att man gått starkare ur det. Man känner det inte då, för då är man så innerligt trasig...

Det måste finnas en anledning till att man upplever det där häftiga och extraordinära med nån, att man ger sig helt åt en passion och åt en känsla. Att man förblindas av det vackra och inte har ögon att se det andra med.

Det måste finnas en anledning att vissa människor korsar ens väg, det finns en anledning till att man gör vissa saker utan att tänka på konsekvenserna av det.

Det måste finnas en anledning till att man prövas hårt under perioder i livet. Det måste finnas en anledning...

Vadan detta nu då? Att jag reflekterar så över livet?

Jaaa... jag vet inte. Men jag tror att det vänder nu, det är nog det. Att jag känner lite medvind... Det är inte helt lätt med allt som händer, klart att jag upplever en del vånda och så oxå... Men det är ju så, allt är inte lätt! Man passerar många övergångsställen, visa slår om till grönt, andra lyser konstant rött... Ibland trotsar man den röda gubben och går ändå. Allt som oftast väntar vi på grön gubbe dock...

Och i vissa fall, då väntar man... på att det ska slå om. Man trycker igen och hoppas att det ska slå om. Men det förblir rött. Och tillslut, inser man att det kommer förbli rött... och man kan inte gå ändå... för trafiken är tät... man skulle inte överleva till andra sidan. Det är då man får se sig om efter en annan väg... det kan bli längre så klart. Och omvägen kanske gör att det tar lite längre tid.

Men det är då... det är då man måste tro att det finns en mening. Stegen är ofta tunga... men för många händer det just under dessa omvägar att man upplever nåt som förändrar nånting. Och att då våga stanna upp och möta upplevelsen, är det inte alla som klarar av. Men fixar man det, om man klarar av att inte vika undan, kan man kanske få en glad överaskning...!

Det finns en mening med allt! Man ser det inte kanske på en gång... men det finns en mening!

Sparris...

Erkänn att det ser väldigt gott ut! Smörstekt sparris... Salt... Mumma! Det är jag värd efter den här dagen. Vi har varit på utställning idag, det gick bra! Emir fick sitt andra cert och en 4a bästa haneplacering, Secret tog 2a bästa tik. Mycket nöjda med dagen! Så... Lite sparris nu!

Letar mask!

Underbara hund! Ständigt på jakt efter snacks... Yuck!

Ibland... Kan Ghibli vara ful... Men han är min finaste hund! Tänk att få möjligheten att ha honom som min! Bästa Ghibli...